Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - *Faaborg - Faber, Friedrich Carl von - *Faber, H. N. - *Faber, K. H. - Fabra, Pompeyo - Fabre, Lucien - Fabre-Luce, Alfred - Fabricius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
*1 är inom elektrotekniken förk. för
fa-I—4 rad (se Elektriska enheter,
JL suppl.).
*Faaborg är numera utgångspunkt för en
ångfärjeroute till Mommark på Als.
Fäber, Friedrich Carl von, tysk
botanist (f. 1880 i Amsterdam). Efter
tjänstgöring vid olika praktiskt botaniska
institutioner i Tyskland flyttade F. till Java, där
han bl. a. tjänstgjorde
vid försöksstationen
för kaffe och var chef
för Treublaboratoriet
(jfr Treub, M.) i
Bui-tenzorg. 1931 blev han
prof, i Wien och 1935
i München. Han har
studerat kaffebuskens
levnadsvillkor,
symbiosen mellan högre
växter och bakterier,
mangroven,
vulkankratrarnas växtlighet,
tropiska växtsjukdomar m. m. F., som är en
framstående kännare av tropikernas
växtvärld, har utgivit 3:e, omarb. och utvidgade
uppl. av A. F. W. Schimpers berömda verk
»Pflanzengeographie auf physiologischer
Grundlage» (2 bd, 1935). N. S-d.
*Faber, H. N., avgick 1931 från sin
befattning som Danmarks jordbrukskonsulent i
England.
*Faber, K. H., avgick från professuren i
klinisk medicin vid Köpenhamns univ. samt
från befattningen som övermedikus vid
Rigs-hospitalet 1932. Han blev med. hedersdr vid
Uppsala univ. 1927.
Fabra, P o m p e y o, spansk språkforskare
(f. 1868). Blev 1902 lärare i kemi i Bilbao
men kallades 1912 till en nyinrättad
professur i katalanska språket vid univ. i sin
födelsestad, Barcelona. Samtidigt blev F. ledare
för det likaledes nyinrättade institutet för
katalanska studier, med vilket hans namn
och verksamhet sedan dess varit intimt
förbundna. F. har den förnämsta förtjänsten av
det moderna katalanska språkets fixering och
normering. Genom en rad banbrytande
arbe
ten, börjande med »Ensayo de gramätica del
catalän moderno» (1891), har han, icke alltid
utan motstånd, bragt reda och enhet i det
återuppväckta språkets grammatik och
ortografi. Hans »Gramätica de la lengua cata
lana» utkom 1912 och har utgått i många
olika uppl. K. A. H.
Fabre [fabr], Lucien, fransk författare
(f. 1889). Debuterade med en diktsamling,
»Connaissance de la Déesse» (1921), och
tecknade en modern variant av Balzacs César
Birotteau i trebandsromanen »Rabevel ou le
mal des ardents» (1923), följd av »Le paradis
des amants» (1931) och »Le ciel de l oiseleur»
(1934). F:s mångfrestande begåvning har
även räckt till för en kritisk kommentar till
den Einsteinska världsbilden, »Essai sur le
génie de Copernic» (1927). Kj. S-g.
Fabre-Luce [fa’bro-ly’s], Alfred, fransk
författare (f. 1899). F. är en klarsynt och
stridbar politisk essäist av liberal läggning,
som fördomsfritt skildrat det nya Ryssland i
»Russie 1927» (1927) och det mellanfolkliga
fredsarbetet i »Locarno sans réves» (s. å.).
Bestående värde, både som psykologi och
som apologi, har en biogr. över Caillaux
(1933). Kj. S-g.
Fabrlcius, Johan, holländsk författare
(f. 1899 i Bandoeng på Java), utbildade sig
till konstnär vid akademierna i Haag och
Amsterdam — han har bl. a. illustrerat
pojk-böcker —, var
sjökrigskorrespondent
under världskriget och
debuterade som
författare 1924 med »De
scheepsjongen van
Bontekoe»
(»Skepps-kamraterna», 1934). F.
har utvecklat en
mycket stor produktivitet
och blivit populär även
utanför Holland.
Senare arbeten äro
»Hans de Klokkeluider» (1925), »Nagtegael»
(s. å.), »Het meisje met de blauwe hoed»
(1927), »Mario Ferraro’s ijdele liefde» (1929),
»Venetiaansch avontuur» (1931), »Charlotte’s
XXII. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
