Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•223
Fotografi
224
Bild 2. Modern ljuselektrisk exponeringsmätare,
kombinerad med avståndsmätare. En visare inuti
instrumentet, som ger utslag för infallande ljus, återföres
till visst läge genom vridning på en skiva (den
närmaste på avbildningen), varefter exponeringstiden
(efter inställning av bländaröppning och
negativmaterialets känslighetsgrad) direkt avläses.
kollodiumplåtarnas. Samtidigt har
Ijusgårds-friheten utvecklats, ofta genom lämplig
färg-ning av det gelatinskikt, som håller filmen
plan. Detta skyddar vid exponeringen men
avfärgas under filmens behandling. Man
utjämnar även överexponeringar, samtidigt som
ljusgårdsfriheten ökas, genom att man under
det egentliga emulsionsskiktet gjuter ett
skikt av en mycket lågkänslig men silverrik
emulsion.
Glasplåtarna ha gått starkt tillbaka i
samband med att små format blivit allt vanligare;
bladfilm och i synnerhet rullfilm överväga.
Kinofilmen har fått stor användning i utsökt
väl arbetade precisionskameror för formatet
24X36 mm. För reproduktioner brukas även
mycket ofta som underlag ett tunt och segt
papper, ibland preparerat till en
pergament-artad, vattensäker och nästan genomskinlig
struktur.
Man har även fått ett stort antal nya
papperstyper för kopiering. Det nyssnämnda sega
negativpapperet begagnas även mycket för
dokumentreproduktion; hela böcker
framställas därpå. För mätriktig kopiering nyttjas
papper med inlägg av tunt aluminium.
Dessutom ökas antalet hårdhetsgrader — numera
synas fem typer vara det normala även hos
Bild 3. Blixtlampa med aluminiumfolie i syrgas.
bromidpapper, där man förut vanl. hade blott
en eller två. En typ, vars medelhastighet
ligger mellan de för projektionskopiering
avpassade bromidpapperen och
kontaktpapperen med klorbrom- eller kloridemulsion, har
alltmera kommit till användning för porträtt.
Däremot är utkopieringspapperet med
silver-salter nästan försvunnet.
Optiken har utvecklats i riktning mot
större ljusstyrka (se Fotografiska
objektiv, nedan), kamerorna mot mindre format
och ökad utrustning med olika mätare (se
Kamera, suppl.). För exponeringen har
man strävat att utveckla de optiska mätarna
till ett visst oberoende av ögats adaption,
medan däremot de kemiska synas helt
undanträngda av de ljuselektriska.
Dessa, som bestå av en spärrskiktcell (se
Fotoelektrisk effekt, suppl.), vars
elektronström registreras av en känslig
mätare, ha väl en svaghet i sin fasta
färgkänslighet, som ej kan anpassas efter det
ljuskänsliga materialets, men äro genom sin
enkelhet och pålitlighet synnerligen värdefulla.
De kunna t. o. m. användas vid arbete med
elektriskt ljus, även i hemmen.
Genom känslighetens och
pankromatisering-ens starka utveckling kan man numera t. o. m.
taga ögonblicksexponeringar vid god elektrisk
belysning, t. ex. på scenen eller nära starkare
ljuskällor. Då ljuset ej räcker till eller
rörliga föremål fordra särskilt kort exponering,
brukas en ny sorts blixtljus, där
aluminiumblad eller magnesiumtråd förbrännas i syrgas.
Metallen inneslutes då i glas, likt en vanlig
glödlampa, och tändes elektriskt. För
pressfotografi och liknande har tändningen
mekaniskt förenats med slutarnas utlösning,
varigenom fotografering kan ske i det närmaste
när och var som helst.
Om framkallningens utveckling se
Framkallning, suppl. Förfarandet vid fixering
och sköljning har noga undersökts; det har
visat sig, att surt fixerbad ej så litet hindrar
urtvättningen, varför man synes böra före
den senare inskjuta ett kortvarigt sodabad;
detta gäller såväl negativ- som
positivarbetet. Snabb torkning eftersträvas mer och
mer; för negativ sker den med fläktar eller
rörlighet och i varmluft, för kopior i
kontinuerligt arbetande maskiner med linnedukar kring
roterande, värmda trummor. Nya metoder ha
utarbetats för erhållande av färgade kopior;
nämnas må indirekt toning efter blekning,
varvid man ersätter svavelnatrium med den
luktfria tiokarbamiden, och olika sätt att
fixera anilinfärger medelst ämnen, som
fast-hålla dem i gelatinet genom att detta
garvas, o. dyl.
Frågan om f:s värde som konstnärligt
uttrycksmedel har livligt diskuterats. Den har
i viss mån förryckts av att man velat låta
arbetsmetoden, ej endast resultatet avgöra
dettas konstvärde. Under de senaste åren har
en enkel, saklig stil sökt sina motiv i
var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
