Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotoperiodism - Fotoström - Fotosyntes - *Fototypi - Fotpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Fotoström—Fotpunkt
230
blomningens inträde. Först under senare år
ha dessa reaktioner blivit upptäckta och
undersökta. Man skiljer numera mellan
kort-dagsväxter, d. v. s. sådana som nå sin bästa
fruktifikativa utveckling vid en dagslängd
av högst 14 tim., långdagsväxter, som för
samma ändamål kräva mer än 14 timmars
belysning per dag, och dagsneutrala, som icke
visa reaktioner av detta slag. De flesta av
våra kulturväxter äro långdagsväxter, ss.
råg, vete, havre, korn, betor, lin, ärter, bönor,
klöver och de viktigaste fodergräsen.
Kort-dagsväxter äro bl. a. majs, hirs, bomull och
en del potatissorter och dagsneutrala vissa
rissorter och kålsorter. M. G. S-t.
Fotoström, genom fotoelektrisk effekt
uppkommen elektrisk ström.
Fotosyntes eller de gröna växternas
kol-syreassimilation betingas av en rad yttre och
inre faktorer, vilkas verkan och samspel
under senare år varit föremål för en mängd
undersökningar i Sverige och utlandet. De
nya åsikter och synpunkter, som därvid
framkommit, gälla företrädesvis de inre
faktorernas roll samt vattnet och kolsyran. —
Vattnet utgör ett av råmaterialen vid syntesen.
De mängder, som åtgå för ändamålet, äro
visserligen så obetydliga i förhållande till de
vattenkvantiteter, som växterna innehålla
och som ständigt omsättas genom
vattenupptagande och transpiration (se d. o. 1), att det
praktiskt taget aldrig kan bli tal om brist
på material av detta slag. Men vattnet har
också biverkningar, som väsentligt ingripa i
de assimilerande organens arbete. Om
cellernas vattenförråd minskas, vilket sker vid de
tillfällen, då transpirationen är större än
vattenupptagandet, ökas andningen i samtliga
levande celler, och härigenom nedsättes
as-similationsorganens kolhydratsleverans. En
minskning av vattenförrådet leder också
till klyvöppningarnas slutande, varigenom
kolsyretillförseln strypes, så att f. kommer
att lida brist på kolsyra. —
Kolsyre-tillgången är under alla förhållanden
knapphändig. Luftens kolsyrehalt är näml,
så ringa, att diffusionen från atmosfären
endast undantagsvis förmår leverera en
optimal mängd kolsyra. Härtill kommer, att
kolsyrehalten minskas i det luftskikt, som
närmast omger det assimilerande organet,
varigenom diffusionshastigheten och därmed
också f:s livlighet nedsättas. Denna
diffusions-minskning hämmas dock i naturen genom
vinden, som ständigt förnyar luften kring blad
och stammar. Men då vinden å andra sidan
ökar transpirationen, bidrar den till
uppkomsten av en vattenförlust hos vävnaderna och
därmed till en minskning av
klyvöppnings-vidden och f. — De inre faktorerna
äro för f. lika betydelsefulla som de yttre.
Man känner åtskilligt om deras verkningar
men så gott som intet om deras natur. En
plantas assimilationsförmåga bestämmes i
stor utsträckning av den ljusstyrka, för
vilken den anpassat sig. Om man betecknar
den belysning, vid vilken f :s storlek mätes,
som »försöksbelysningen» och den, vid vilken
plantan vuxit upp, som »uppväxtbelysningen»,
ändras assimilationsförmågan med
kombinationen av dessa båda belysningar på t. ex.
följ, sätt: är uppväxtbelysningen relativt
svag och försöksbelysningen i jämförelse
därmed svagare, lika stark eller blott
obetydligt starkare, ökas f. under försökets början
och uppnår småningom ett värde, som åtm.
någon tid håller sig konstant. Är däremot
försöksbelysningen betydligt starkare än
uppväxtbelysningen, tilltar även nu f. i styrka
i början av försöket, men stegringen upphör
hastigt och ersättes^ av en sänkning, som ev.
senare avlöses av en ny stegring. Om
förloppet framställes grafiskt, bildar kurvan i
senare fallet två maxima. Ju större
skillnaden är mellan försöksbelysningen och
uppväxtbelysningen, desto lägre blir det första
maximet, desto djupare blir det följ, minimet,
och desto svagare framträder det andra
maximet. Växten assimilerar därför jämnast och
bäst vid de ljusförhållanden, varunder den
vuxit upp. Varje förskjutning i ljusklimatet
rubbar assimilationsmekanismens normala
arbetstakt och framkallar en ny anpassning. —
En liknande anpassning gäller i fråga om
temp., så att en växt i allm. assimilerar
bäst vid den temp., vid vilken den vuxit upp.
Vad som sagts gäller de högre växternas
kol-syreassimilation. Men också en del lägre
organismer äga förmåga att ur oorganiskt
material uppbygga organiskt.
Svavelbakterierna, såväl de gröna formerna som
purpurbakterierna, tillhöra denna grupp, och vid deras
f. användas svavelväte och kolsyra som
råmaterial. Svavelvätet spelar härvid ung.
samma roll som vattnet vid de högre
växternas f., d. v. s. det levererar det väte, som
ingår i den bildade organiska produkten, och
svavel frigöres. Där gröna svavelbakterier
äro i verksamhet, avsättes svavlet i fri form,
medan däremot purpurbakterierna oxidera
sitt svavel till svavelsyra. Syntesen är av
fotokemisk natur, d. v. s. ljuset utgör
energikällan. Det gröna pigment, som
förekommer såväl i de gröna svavelbakterierna
som i purpurbakterierna, deltar sannolikt
i assimilationsprocessen på samma eller
liknande sätt som klorofyllet hos de högre
växterna. M. G. S-t.
*Fototypi. Som skydd mot etsvätskans
undergrävande sidoverkan på detaljerna
inval-sas numera tryckplåten med fet färg före
etsningen. Färgen påföres i sådan mängd, att
den skyddar de nedetsade kanterna; efter
viss etsning upprepas invalsningen. Odts.
Fotpunkt, mat., den punkt, där normalen
från en given punkt mot en fät linje eller
mot ett plan träffar denna linje, resp, detta
plan. — Med fotpunktskurva till en
given kurva i planet menas geometriska
orten för f. till de normaler, som från en given
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
