Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Fundbo - Funding bonds - *Funiculus - FUnk, Casimir (Kazimierz) - Funk, Walter - *Funkqvist, H. P. A. - Funktionalism - Funktionslära - Funtek, Leo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Fundbo—Funtek
312
*Fundbo, se F u n b o, suppl.
Funding bonds [fa’ndip bå’ndz],
skuldförbindelser på ränta eller annan avkastning,
vilken, oaktat den förfallit, av en eller annan
anledning icke utbetalas utan i stället
fonderas.
*Funiculus, bot., se Fröämne.
Funk [fonk], Casimir (Kazimierz),
polsk-judisk biokemist (f. 1884). Intar en
framskjuten ställning i vitamin- och
hormonforskningen. På ett tidigt stadium gjorde F.
uppmärksammade arbeten över de
närings-rubbningar, beri-beri och pellagra, som
förorsakas av B-vitaminbrist. Han införde 1911
det senare allmänt antagna namnet vitaminer
(livsviktiga »aminer») för de nyupptäckta
bio-katalysatorerna. F:s första arbeten utfördes
i England, och senare har han bedrivit
vetenskaplig verksamhet i Förenta staterna, Polen
och Frankrike. Inom hormonforskningen har
han bl. a. lämnat värdefulla bidrag till studiet
av det manliga könshormonet, vars förekomst
i urinen han tidigt påpekade. E. J-s.
Funk [foijk], Walter, tysk politiker (f.
1890), chefred, för Berliner Börsen-Zeitung
1922—30. F. anslöt sig i början av 1931 till
N. S. D. A. P. och blev personlig rådgivare åt
Hitler i rikshushållningsfrågor. 1932 blev
han medl. av tyska riksdagen. Vid Hitlers
makttillträde 30 jan. 1933 utnämndes F. till
rikspresschef och i mars s. å. till statssekr. i
propagandaministeriet. F. är därjämte bl. a.
vicepresident för Reichskulturkammer. Han
har bl. a. skrivit i finans- och handelspolitik
i ledande utlandstidningar och tidskrifter.
Ä.S-n.
♦Funkqvist, H. P. A., avgick från
professuren vid Alnarp 1935. Han har publicerat
flera avh. i husdjursgenetik, ss. »The
inheri-tance of muzzle color in the breed of
Stjärnsund» (i Hereditas 1920), »Vererbung ’weisser
Abzeichen’ bei Rindern» (ibid. 1923),
»Vererbung ’weisser Abzeichen’ am Kopf bei
schwarzbunten schwedischen Niederungsvieh»
(ibid. 1927), »Erbliche Begattungsunfähigkeit
bei Zuchtebern» (ibid. 1929) och »Ueber
Vererbung von Hypospadie bei Ziegen» (i
Biologia Generalis 1932). I. J-n.
Funktionalksm, en först i Sverige omkr.
1930 lanserad, senare i ett flertal länder
accepterad benämning på en riktning inom
arkitektur, stadsbyggnadskonst och
konstindustri, som anser, att formen bör bestämmas
av funktionen, och i opposition mot
1800-talets stilimiterande
representationsarkitek-tur hävdar de tekniska, ekonomiska och
sociala faktorernas likaberättigande med de
estetiska. I sin nuv. form framträdde f. på
1920-talet, men den förebådas av liknande
rörelser redan i slutet av 1800-talet. Sina
djupaste förutsättningar har den i den
moderna industrialismen och
storstadsutvecklingen, som i fabriker, bangårdar, varuhus,
hyreskaserner etc. skapade nya
arkitektoniska funktioner, samtidigt som i nya material,
ss. järnet och betongen, de konstruktiva
betingelserna framträdde för en ny
byggnadskonst. Länge kläddes emellertid denna i
historiska stilformer. En reaktion häremot
framträdde i de första amerikanska skyskraporna
omkr. 1890 (John Root, Arthur Sullivan) och
kring sekelskiftet hos en rad föregångsmän
för f., ss. wienaren Otto Wagner, tyskarna
Alfred Messel och Peter Behrens, belgiern
Henry van de Veide och fransmannen
Au-guste Perret.
Den egentlige banbrytaren för f. är
emellertid Le Corbusier (se d. o., även i suppl.), som
radikalt dragit ut de praktiska och estetiska
konsekvenserna av de nya
konstruktionsmetoderna, propagerat för en omformning av städer
och bostäder efter det moderna livets krav
och i en rad programskrifter lagt den
teoretiska grundvalen för den nya riktningen. Sin
största och socialt mest betydelsefulla
till-lämpning fingo emellertid de nya principerna
för stads- och bostadsbyggande (jfr Bostad,
suppl.) i Tyskland, där de i slutet av
1920-talet genomfördes i en av det allmänna
understödd byggnadsverksamhet, mest
konsekvent under Ernst Mays ledning i Frankfurt
a. M. F. har småningom spritt sig till så gott
som alla länder. I Sverige betecknar
Stockholmsutställningen 1930, vars arkitekt var E.
G. Asplund och vars konstindustriella program
utformades av Gregor Paulsson, f:s
genombrott, även om dess idéer redan tidigare
propagerats, främst av Uno Ahrén, och
praktiserats bl. a. av Kooperativa förbundets
arkitektkontor under ledning av Eskil Sundahl.
Litt.: Le Corbusier, »Vers une architecture»
(1,923), »Urbanisme» (1925) och »Précisions»
(1930); G. A. Platz, »Die Baukunst der
neues-ten Zeit» (1927; 2:a uppl. 1930); S.
Gie-dion, »Bauen in Frankreich, Eisen und
Eisen-beton» (1928); W. Gropius, »The new
architecture and the Bauhaus» (1935); G. Asplund
m. fl., »acceptera» (1931); G. Näsström,
»Svensk funktionalism» (1930); G. Johansson,
»Funktionalismen i verkligheten» (1931) och
»Funktionalismens framtid» (1935). G-d J-n.
Funktionslära, mus., den först av Rameau
framställda och slutgiltigt av H. Riemann
formulerade läran om dur-mollharmonikens
huvudharmonier, tonika, underdominant och
dominant, varav alla övriga klanger äro att
betrakta som mer eller mindre starkt
modifierade former. För nämnda
»huvudfunktioner» användas funktionsbeteckningarna T,
S (subdominant, underdominant) och D, vilka
för beteckning av härledda klanger
kombineras med speciella tecken. — Litt.: H.
Riemann, »Vereinfachte Harmonielehre» (1893);
H. Erpf, »Studien zur Harmonie- und
Klang-technik der neueren Musik» (1927); S. E.
Svensson, »Harmonilära» (1933). H. G-t.
Funtek [fo’n-], Leo, finländsk musiker (f.
1885), av slovensk börd. F. har sedan 1906
varit verksam i Helsingfors, med undantag för
åren 1914—19. Han var 1916—19 konsert-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
