Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Georg V (konung av Storbritannien och Irland) - *George, S. - *George, W. L. - Georges, Alphonse Joseph - Georgescu, Georg - *Georgetown - *Georgia - *Georgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
George—Georgien
41G
mäldes 1923 med lady Elizabeth Bowes-Lyon
och har två döttrar, Elizabeth (f. 1926), efter
sin fader närmaste arvtagare till tronen, och
Margaret Rose (f. 1930). Henrik, hertig av
Gloucester, ingick 1935 äktenskap med lady
Alice Montagu-Douglas-Scott, och Georg,
hertig av Kent, förmäldes 1934 med prinsessan
Marina av Grekland. L-ts.
*George, S., dog 1933 4/i2- Redan i början
av sin bana satte han som sitt mål att liksom
en gång Klopstock lyfta den tyska poesien
till höghet och storhet. Därför gällde det
att skapa en ny form och en ny stil, i
vilka det nya innehållet kunde gjutas.
Ansatser till ett sådant formspråk funnos hos
den lyriska symbolismen i Frankrike, hos
prerafaeliterna och Nietzsche; även
Hölder-lin var en förebild.
G:s tidigare dikter (definitiv uppl., »Die
Fibel», 1901) äga ännu en romantisk
anstrykning; det är erotisk lyrik, glänsande
landskapsbilder och sånger, som uttrycka en
ungdomligt lidelsefull strävan att tillkämpa
poesien dess betydelsefullaste uppgift, som höjer
den över vardagens liv: att tolka vad som
gör livet stort, skönt och heligt. »Die Bücher
der Hirten- und Preisgedichte, der Sagen und
Sänge und der hängenden Gärten» (1895) visa
en vidgad motivkrets. Trilogien skildrar i
myter de tre kulturmakter, som gett
grundvalarna till Europas kultur: den
grekiskromerska antiken, den germansk-kristna me
deltida gotiken och Orienten: från alla tre
finns levande arv att lyfta till förnyelse för
Europa. »Das Jahr der Seele» (1897) har
betecknats som G:s första stora mästerverk:
den friare poetiska formens ädelhet, den
vemodiga skönheten i bilderna av själens,
naturens och tidens ödesbestämda liv. Därpå
följande arbeten föra ännu närmare till
verklighetens värld. Skalden tar på nytt upp striden
mot samtidens förfall och hoppas på en ny,
helgad ungdom som bärare av en ny tid. 1
sina sista diktsamlingar, »Der Stern des
Bun-des» (1914), »Der Krieg» (1917) och »Drei
Gesänge» (1921), som förenades i »Das neue
Reich» (1928), var han h. o. h. tidsdiktare.
Med strängt patos och brinnande intensitet
går han till rätta med förkrigstidens tomhet
och själviskhet, siar om nöd, elände och
katastrof, som måste drabba en värld utan
allvarlig dådlystnad, utan själ och utan
guds-längtan. Men han hamnade ej i pessimism,
ty han var övertygad om att både hos hans
eget folk och i den västerländska civilisationen
funnos krafter och livsvärden, vilka kunde
skapa en ny idealitet, en ny folkgemenskap.
Bland hans mästerliga övers, må nämnas
de från Baudelaire, Dante, Shakespeare,
Swin-burne och Verlaine. Tills, m. K. Wolfskehl
gav han ut »Deutsche Dichtung» (3 bd, 1903
—05). »Gesamt-Ausgabe» av G:s verk utkom
i 18 bd 1927—34. Av de många monogr. över
G. må nämnas de av H. Drahn (1925), O.
Kohl-meyer (2:a, omarb. uppl. 1930), F. Gundolf (3:e
uppl. s. å.), W. Koch (1933), E. Morwitz (1934),
S.Lepsius (1935) och A. Brodersen (s. å.). R-n B.
*George, W. L., dog 1926.
Georges Rår^], Alphonse J o s e p h,
fransk general (f. 1875). Tjänstgjorde som
ung officer med utmärkelse i Marocko och
Algeriet, blev 1914 svårt sårad som
bataljonschef och tjänstgjorde
därefter i olika högre
staber, bl. a. under
Foch. G. utnämndes
1924 till generalmajor
och var 1925—26 chef
för Pétains personliga
stab. 1926 blev han
divisionschef i
Marocko och 1931 chef för
därvarande armékår
samt 1932 medlem
av högsta krigsrådet.
1935 ställdes han i
samband med arméledningens
omorganisation till v. ordförandens i högsta rådet
förfogande såsom ledare för det operativa
krigsförberedelsearbetet. Samtidigt
utnämndes han till »majorgeneral» i händelse av
krig, d. v. s. till generalstabschef vid
fälthären. C. A. E.
Georgescu [d^ård^e’sko], Georg, rumänsk
dirigent (f. 1887). Utbildad i bl. a. Berlin,
framträdde G. där som violoncellist och
dirigent. Sedan 1920 är han ledare för Filarmonia
i Bukarest och har gästdirigerat flerstädes i
Europa (Sthlm 1925) och Amerika. H. G-t.
*Georgetown (i Britt. Guayana) är numera
station på lufttrafiklinjerna från U. S. A. till
ö. Sydamerika och har radiotelegrafstation.
*Georgia hade 1930 2,908,506 inv.
Negerbefolkningen (36,8 % 1930) har sedan 1920
minskats från 1,206,365 till 1,071,215, en följd av de
försämrade förhållandena inom
bomullsodlingen och negrernas utvandring till nordöstra
U. S. A:s industristäder. Den utlandsfödda
vita befolkningen var blott 13,917 (0,5 %),
därav 299 födda i Sverige. Icke läs- cch
skrivkunniga över 10 år voro 9,4 % (bland
negrerna 19,9 mot 29,1 1920). Av de 1,35 mill.,
som 1930 tillhörde religionssamfund, voro
58 % baptister och 18 % metodister.
Farmernas antal var 1930 255,598, en minskning av
17,5 % mot 1920; 33 % brukades av negrer,
till större delen arrendatorer. Bomullsarealen
har betydligt inskränkts; 1934 skördades
995,000 balar. Industrien omfattade 1933
2,223 anläggningar med 128,736 löntagare och
386 mill. doll. tillv.-värde, alla låga
depres-sionssiffror. Bomullsindustrien är betydande
och omfattade 1934 3,3 mill. spindlar.
Ter-pentintillv. utgjorde 1933 över hälften av
U. S. A:s. H. N-n.
*Georgien, off. Gruzinskaja
sotsialistitje-skaja sovetskaja respublika, uppges numera
off. omfatta 69,600 km2 med 3,110,600 inv.
(1933), inberäknat de autonoma republikerna
Abchasien och Adzjaristan samt det
autono
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
