Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grabmann, Martin - Grabner, Hermann - *Grad - *Gradbeteckning - *Grade, A. - *Gradient - Gradmann, Robert - *Graebner, P. P. - Graeff, Andries Cornelis Dirk de - Graener, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Grabner—Graener
466
[-Generalmajor.-]
{+General-
major.+}
Överste.
Major. Kapten.
Fanjunkare
(med
underlöjtnants tjänsteställning) .
Sergeant.
Korpral.
Exempel på gradbeteckningar för flygvapnets personal.
Gescbichte der katholisehen Theologie» (1932).
G. är medutgivare av »Beiträge zur Gescbichte
der Philosophie des Mittelalters». E. Nwn.
Grabner [grä’bnor], Herm ann,
österrikisktysk musikteoretiker och tonsättare (f. 1886).
Studerade vid konservatoriet och univ. i Graz
(jur. dr där 1909) och vid
Leipzigkonserva-toriet som elev av bl. a. Beger. G. är sedan
1924 kompositions- och teorilärare vid
Leip-zigkonservatoriet (sedan 1930 prof, och
därjämte universitetsmusikdirektor) samt är
medlem av riksmusikkammaren som
representant för tyska tonsättar- och
musikpedagog-förbunden. Han har skrivit flera värdefulla
musikteoretiska arbeten, ss. »Allgemeine
Mu-siklehre» (1924; 2:a uppl. 1930) och en
nu-tidsmässig lärobok i kontrapunkt, »Der lineare
Satz» (1930). Som tonsättare urspr. påverkad
av Reger, har G. skrivit oratorier o. a.
körverk, orkester- och orgelkompositioner,
kammarmusik, sånger m. m. H. G-t.
*Grad. 2. Se även Gradient, suppl.,
och Vektor.
♦Gradbeteckning. Epåletter avskaffades i
svenska armén 1931 (se Uniform). Vid
landstormen infördes 1929 under fredstid
gradbeteckningsstjärnor (blå) på axelklaffen
för landstormskapten (tre),
landstormslöjt-nant (två) och landstormsunderlöjtnant (en
stjärna); på mössan erhöllo dessa
landstorms-officerare samma g., som förut brukades för
resp, bataljonschef, kompanichef och
plutonchef. Inom frivilliga automobilkåren ha medl.
av officers grad motsv. g. som vid arméns
uniform m/23, men galoner och
gradbeteckningsstjärnor äro blå. Bland Röda korsets
manliga, frivilliga sjukvårdspersonal är g.
likaledes av samma typ som vid arméns
uniform m/23 men anbringas (i gul färg) endast
på axelklaffen. C. A. E.
På flygvapnets uniform är g. anbragt på
underärmarna av kappa, kavaj och vapenrock
(se bild) samt på axelklaffar av livpäls,
regnkappa och vit vapenrock. ö-g.
♦Grade, A. I Norstedts »Världshistoria»
har G. skrivit bd 11 (1930; tiden 1789—1815).
♦Gradient. 3. (Mat.) Är V(x, y, z) en
funktion av rymdkoordinaterna x, y, z, kallas den
vektor (se d. o.), vars komponenter i
axel-. aV aV oV
riktningarna aro resp. —, —, —, for g. av
ox oy oz
V. Så är t. ex. fältstyrkan i varje särskild
punkt av ett elektriskt fält = — gradienten
av potentialen i denna punkt. Jfr
Potentialteori. G. tecknas grad. O. F.
Gradmann [grä’t-], Robert, tysk geograf
(f. 1865). Var präst 1887—1901,
universitetsbibliotekarie i Tübingen 1901—19, prof. 1914,
i Erlangen 1919—34. G. har särskilt varit
verksam inom bebyggelsegeografien (se
Geografi, suppl., sp. 408). Hans mest
uppmärksammade verk är »Süddeutschland» (2 bd,
1931). G. R-ll.
♦Graebner, P. P., dog 1933. »Lehrbuch der
ökologischen Pflanzengeographie» utkom i 4:e
uppl. 1932—33. Biogr. av A. Weisse i Berichte
der Deutschen Botanischen Gesellschaft, bd
51, 1933.
Graeff føräf], Andries Cornelis
Dir k de, holländsk diplomat (f. 1872).
Efter att bl. a. ha varit minister i Tokyo och
Washington var G. 1926—31 generalguvernör
i Nederländska Indien och blev 1933
utrikesminister.
Graener [grä’nor], Paul, tysk tonsättare
(f. 1872). Var i många år
teaterkapellmästare, bl. a. i London, och undervisade vid
Royal academy of music där, vid
Leipzigkon-servatoriet och annorstädes; han var dir. vid
Sterns konservatorium i Berlin 1930—35. G.
är kompositionsprof. vid Akademie der Künste
i Berlin (sedan 1934), medlem av
riksmusik-kammarens presidialråd samt ordförande i
tyska tonsättarförbundet (sedan 1935). Som
tonsättare är han lyriskt betonad
efterro-mantiker, med dragning, särskilt i tidigare
verk, till klangkoloristisk impressionism,
senare även till tysk 1700-talsstil. Bland G:s
orkesterverk märkas sviterna »Aus dem
Reiche des Pan» (även utg. i pianosättning),
»Waldmusik» och »Die Flöte von Sanssouci»
(för kammarorkester), samtliga från 1924
uppf. i Konsertföreningen i Stockholm, samt
»Sinfonietta» (för stråkorkester och harpa)
och »Musik am Abend» (båda utsända av
Radiotjänst). Han har vidare komponerat
kammarmusik, däribland en stråkkvartett över
en svensk folkvisa, pianokompositioner, bl. a.
»Wilhelm Raabe-Musik», och många sånger
(till dikter av Morgenstern o. a.). Därtill
komma operor, ss. »Don Juans letztes
Aben-teuer» (1914; efter O. Anthes), den i
Tyskland särskilt uppskattade »Friedemann Bach»
(1931; libretto av R. Lothar) och »Der Prinz
von Homburg» (uppf. i Berlin 1935; efter
Kleist).-—-Biogr. av G. Gräner (1922). H. G-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
