Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hed, Kerstin (Hilda Gunilla Olsson, f. Fredriksson) - Hedar, Josef Albin - *Hedberg, F. G. - *Hedberg, F. Th. - *Hedberg, K. B. - Hedberg, Olle - Hedberg, Stina, f. Holm - *Hedberg, T. - Hede, Johan Ernhold - *Hedeby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Hedar—Hedeby
612
Dalarnas natur och allmogekultur, varmt och
innerligt återgivit stämningar och
människoöden. Hennes form är okonstlad och stilen
fri från maner. R-n B.
Hedar, Josef Albin, musiker (f. 1894
18/io), domkyrkokapellmästare (organist m. m.)
i Lund sedan 1931, anförare för
Studentsångföreningen sedan 1933 och sedan 1934 även
lärare i liturgisk sång vid univ. H. har
utgivit några häften barnsånger samt
kör-kompositioner, särskilt manskvartetter (flera
uppf. vid O. D.-konserter). H. G-t.
*Hedberg, F. G. Om den av II.
representerade fromhetstypen se Ny e v angeli sm.
De första delarna av en med modern
historisk metod gjord skildring av H. och den
»evangeliska» riktningen i Finland föreligga
i L. Takala, »Suomen evankelisen liikkeen
historia», I—II (1929—33; t. o. m. 1851; i
dogmatiskt avseende präglad av förf:s
»evangeliska» inställning). Om H:s motsättning
till pietismen och inflytande utanför Finland
se också E. Newman, »’Hedbergianismen’ i
Sverige» (i Acta Academiæ Aboensis,
Humaniora, VIII, 1931) och »Den Waldenströmska
försoningsläran i historisk belysning» (1932),
B. Jonzon, »Studier i Paavo Ruotsalainens
fromhet» (1935), och E. Newman, »Paavo
Ruotsalainens fromhet» (i Sv. Teol.
Kvartalskrift 1936, h. I). E. Nwn.
*Hedberg, F. T h. — V. H. dog 1931.
*Hedberg, K. B., lämnade Dramatiska
teatern 1929.
Hedberg, Olle, författare (f. 1899 31/s),
studerade 1920—22 vid Stockholms högskola. H.
har utgivit romanerna »Rymmare och
fastta-gare» (1930), »Skära,
skära havre» (1931),
»Får jag be om
räkningen» (1932), »Fria
på narri» (1933), »Iris
och löjtnantshjärta»
(1934) och »Att få
tillhöra dig» (1935).
H. skildrar nutida
ungdoms- och
medelklassliv och har
vunnit en bemärkt plats
inom den yngre
svenska litteraturen
ge
nom sin klarsynta psykologi och flärdlösa
och säkra stilkonst. J. L-t.
Hedberg, S t i n a, f. H o 1 m, skådespelerska
(f. 1887 21/s), g- m. Tor H. (se nedan).
Debuterade 1906 vid Svenska teatern och var
engagerad vid Dramatiska teatern 1906—23. Hon
spelade främst flickroller i både den
klassiska och den moderna repertoaren (Suzanne
i Paillerons »Sällskap där man har tråkigt»,
Hélène i de Flers och Caillavets »Äventyret»,
Dora i Tor Hedbergs »Nationalmonumentet»,
Roxane i »Cyrano de Bergerac»). Även under
senare år har H. tillfälligt uppträtt på olika
scener i Stockholm. O. W-n.
*Hedberg, T., dog 1931 13/7. H:s sista
sceniska verk var komedien »Talias barn»
(1931). Han utgav vidare »Klassiskt och
nordiskt» (1929) och »Oskar Björck» (1930). Av
intresse är hans ungdomsskrift »De viktigaste
strömningarna i den nutida svenska
litteraturen» (1891), som upptäcktes först 1931 efter
hans död. — Litt.: S. Linder, »T. H:s
diktning» (i Ord och Bild 1931); S. Siwertz,
»Inträdestal i Svenska akademien» (i Sv. Akad:s
Handl., XXXXIII, tr. 1933); H. Ahlenius, »T.
H.» (1935). R-n B.
Hede, Johan Ernhold, geolog och
paleon-tolog (f. 1890 8/i2). Blev fil. lic. i Lund 1917
och docent i geologi där 1935. H. anställdes
1917 vid Sveriges geol. undersökning, från
1921 som biträdande geolog. 1934 blev han
biträdande lärare i geologi och mineralogi
vid univ. i Lund. H:s vetenskapliga
produktion behandlar Skånes och Gotlands silur;
sålunda har han paleontologiskt-stratigrafiskt
bearbetat berggrundsmaterialet för flertalet
av de geol. kartbladen över Gotland. Skr.
bl. a.: »Skånes Colonusskiffer», I (i Lunds
Univ:s Årsskr., Ny följd, avd. 2, bd 11, 1915),
»Gottlands silurstratigrafi» (Sveriges Geol.
Undersökning, ser. C, n:r 305, 1921) och (tills,
m. H. Munthe och L. v. Post) »Gotlands
geologi» (ibid., n:r 331, 1925). N. Zn.
*Hedeby. Namnformen Haithabu, som
använts i fråga om de med staden samtida
runstenarna, har under de senare åren
återupptagits av tyska forskare. 1930—35 företogos
omfattande, ännu ej avslutade utgrävningar i
H. under ledning av prof. G. Schwantes och
docent H. Jankuhn, Kiel. Härvid har man
under kulturlagren inom halvkretsvallen
påträffat stora kammargravar av samma typ,
som tidigare äro kända bl. a. från Birka. Ett
stort antal husgrunder har kommit i dagen,
av vilka framför allt de, som ligga nära Slieu
i lägre områden, äro väl bevarade. Till typen
äro husen dels nordgermanska, dels
västger-manska. De senare årens fynd tyda på att
staden anlagts redan på 800-talet, och de flesta
forskare anse numera, sedan det visat sig, att
de äldsta fynden i den nutida staden
Schleswig n. om Slien ej gå längre tillbaka än till
omkr. 1100, att den inom halvkretsvallen
belägna staden är identisk med den i de
fran-kiska riksannalerna tidigast 804 omtalade
staden Sliesthorp el. Sliaswich. Det senare
uppträdande namnet H. är stadens nordiska
namn, staden vid heden. Vallanläggningen
har däremot sannolikt tillkommit senare,
möjl. i samband med svenskväldet omkr. 900.
De senaste årens undersökningar ha visat, att
vallen haft åtta eller nio byggnadsperioder.
Den första, enkla vallen, med träpalissad och
vallgrav, har småningom utbyggts till omkr.
10 m höjd med en eller två terrasser på
utsidan och kraftiga träverk. Inom stadsvallen
ha påträffats gravar, som tillhöra en kristen
kyrkogård. Genom mynt i dessa gravar från
tiden omkr. 1050 kan man fastslå, att
befolkningen flyttade över till det nuv. Schleswig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
