Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Hedin, S. G. - *Hedin, Sven Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Hedin, S. G.—Hedin, S. A.
616
Sven Hedins expeditioner i ö. och mellersta Asien 1927—35 (efter Ymer 1935).
‘Hedin, S. G., dog 1933 u/7.
‘Hedin, Sven Anders (f. 1865). H.
genomförde 1927—35 det mest omfattande och
mångsidiga forskningsföretag, som dittills
satts i gång i inre Asien. Det hade
ekonomiskt möjliggjorts först genom anslag från
Deutsche Lufthansa. I maj 1927 startade
expeditionen, internationellt känd som The
Sino-Swedish Expedition, från Peking. Den
förfogade över en vetenskaplig och teknisk stab av
27 man samt en mängd karavanfolk och tjänare
och nära 300 kameler. Bl. a. deltogo 10
kinesiska lärda och studenter med prof. Sü
Ping-chang som ledare och geologen P. L. Yuan
som främste forskare samt 8 tyska flygare.
Bland européerna arbetade vetenskapligt
särskilt E. Norin (geologi och topografi), W.
Haude (meteorologi), D. Hummel (läkare;
botanik, zoologi och antropologi), F. Bergman
(arkeologi) och H. Haslund-Christensen
(etnografi och folkloristik); bland övriga medl.
märktes karavanföraren F. A. Larson (se d. o.)
och G. Söderbom.
I olika kolonner drog expeditionen
västerut och gjorde uppehåll vid ökenfloden
Etsingol; i fortsättningen dukade många
kameler under i Gobiöknens kargaste trakter,
Kara Gobi (svarta el. döda öknen). Gränsen
mot Sin-kiang (kinesiska Turkestan)
spärrades av trupper, men H. lyckades utverka fritt
tillträde till provinshuvudstaden Urumtsi.
Under resan erfor han, att Lop-nor (se T a r i m)
återvänt till sin forna bädd. I Urumtsi fick
han tillstånd till alla expeditionsarbeten utom
flygrekognosceringar, varför Deutsche
Lufthansa avvecklade sitt stöd utom till
meteorologien och de tyska flygarna reste hem. För
att i Sverige finansiera expeditionens
fullföljande reste H. hem från Urumtsi 6 maj 1928.
Färderna 1927—28 har H. skildrat i »Äter till
Asien» (1928; övers, till många språk).
Expeditionens naturvetenskapliga och
arkeologiska arbeten finansierades i
fortsättningen främst av svenska staten. H.
lämnade åter Stockholm 8 aug. 1928, åtföljd av
astronomen och geodeten N. Ambolt. 4 okt.
—17 dec. 1928 ledde H. från Urumtsi
expeditionen och underhandlade med de nya, mer
avogt stämda provinsmyndigheterna. 1929
knötos ytterligare tre svenskar till den
geologisk-paleontologiska avd.: G. Bexell, B. Bohlin och
N. G. Hörner. Forskningar utfördes i
fortsättningen även i prov. Kan-su.
Svår sjukdom tvingade H. att i maj 1929
söka läkarbehandling i U. S. A. I Chicago
mottog han av V. Bendix (se d. o., suppl.) en
betydande donation för etnografiska
forskningar. Denna uppgift anförtroddes åt G.
Montell, varjämte F. och B. Lessing
medverkade.
Efter att ha tillbragt aug.-—sept. 1929 i
Stockholm företog H. i nov. s. å. en
etnografisk forskningsresa i Inre Mongoliet,
varefter följde arbeten i Kalgan. 1930 ledde han
från Peking den mångförgrenade
expeditionens arbeten men bedrev också forskningar
i fält och i urkunder, bl. a. resulterande i
boken »Jehol, kejsarstaden» (1931).
Expeditionens öden till 1930 har han skildrat i
»Gobiöknens gåtor» (1930; på många språk).
I jan. 1931 for H. till Sverige. Mars—dec.
1932 övervakade han i Chicago uppförandet
av en förnämlig replik av den berömda
centralpaviljongen till det kejserliga lamatemplet
i Jehol. Han återkom jan. 1933 till Peking
och anmodades s. å. av kinesiska regeringen
att organisera och leda en ny expedition för
uppsökande och kartläggning av två lämpliga
bilvägssträckningar till Sin-kiang. Denna
expedition genomfördes okt. 1933—febr. 1935
med 15 kinesiska och svenska deltagare (jämte
H. fyra svenskar, F. Bergman, D. Hummel, E.
Hill, G. Söderbom) och 5 automobiler. Färden
gick genom Gobi via Etsingol till Hami och
vidare till Turfan, Karaschahr, Korla och
Kutscha. I Sin-kiang råkade expeditionen
ut för muhammedanuppror och inbördeskrig,
skildrat av H. i »Stora Hästens flykt» (1935).
Han fick dock ett länge efterlängtat tillfälle
att utför nedre Tarims nya lopp, Kum-darja,
med kanot fara till Lop-nor. Vid sin
återkomst till Nanking mottogs han storartat av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
