Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Henriques, P. H. - Henriques, Valdemar - *Henschen, S. E. - Heparin - Hepburn, Katharine - Herakleion, Megalokastron - *Heraldik - Herbert, Alan Patrick - *Herbette, Jean - *Herbette, M. - *Herculaneum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Henriques, V.—Herculaneum
640
även »Kungl. tekniska högskolans
100-års-jubileum» (1928).
Henriques [-rPkas], V a 1 d e m a r, dansk
fysiolog (f. 1864). Blev 1891 med. dr, var
1893—1903 lektor, sedermera prof, i fysiologi
vid Veterinærskolen i Köpenhamn samt 1911
—34 prof, i fysiologi vid univ. H. har bl. a.
utbildat formoltitreringen för urin, studerat
pepsin- och trypsinverkan samt tryptofanets
betydelse. Ljd.
*Henschen, S. E., dog 1930 4/i2. Biogr. av
N. Antoni i Vet.-akad:s Årsbok 1932.
Heparln, ett ämne, som hindrar blodets
koagulation, upptäckt 1918 i hundlever av
fysiologen W. H. Howell i Baltimore, U. S. A.
Ämnet ingriper i den tidigare fasen av
koagu-lationsmekanismen och hindrar omvandlingen
av trombinets förstadium protrombinet till
trombin. Detta senare är ett enzym, som gör,
att fibrinogenet i plasman stelnar till fibrin,
blodets trådämne. Howell anser, att ämnet i
fråga möjl. kan bidraga till att hålla blodet
flytande i ådrorna. Till sin kemiska natur är
det en starkt sur polysackarid. E. J-s.
Hepburn [he’bön], Katharine,
nordamerikansk filmskådespelerska (f. 1910). H. har
snabbt vunnit
framgång som talangfull
och egenartad
filmpersonlighet. Särskilt
den unga kvinnan i
brytningsåren har hon
lyckats tolka med ett
nervöst, fladdrande
men intensivt spel, och
hon har blivit berömd
för sina
rollframställningar i »Morning
Glory», »Unga
kvinnor», »Du är min hela
värld», »Vid nitton år» och »En förtjusande
pojke». R. A-g.
Herakleion [ira’kliån], Megalo’kastron,
it. Candia, största staden på Kreta, på öns
nordkust; 38,446 inv. (1928); huvudstad i ett
liknämnt nomos (2,742 km, 144,921 inv.);
viktig hamn. H. har många byggnadsverk
från den venezianska tiden, bl. a.
befästningar och Morosinis palats. Museum med rika
arkeol. samlingar.
*Heraldik. Bland viktigare nyare
arbeten märkas: för Tyskland: Chr. U. v.
Ul-menstein, »Ueber Ursprung und Entstehen
des Wappenwesens» (1935), och K. F. Bauer,
»Das Bürgerwappen» (s. å.); för Frankrike:
H. Joukla de Morenas, »Grand armorial de
France», bd 1 (1934); för Skottland: Th. Innes
of Learney, »Scots heraldry» (1934); för
Baltikum: M. Müller, »Beitrag zur baltischen
Wap-penkunde» etc. (2 dir, 1931—34). — I Sverige
utkommer sedan 1933 Meddelanden från
Riksheraldikerämbetet, varav h. IV (1935)
innehåller en heraldisk bibliogr. av A.
Bergh-man. — Jfr Sigill, suppl. H. F-d.
Herbert [hö’bot], Alan Patrick, engelsk
författare (f. 1890). Studerade juridik i
Oxford, tog examen 1914, deltog i
Gallipolikam-panjen och blev sårad i Frankrike. H.
medarbetade i Punch
redan 1910 och knöts
till denna tidskr.
1924. Han har
publicerat dikter (»Tinker,
Tailor» etc., 1923,
»Laughing Ann», 1926,
o. a.), en krigsroman
(»Secret battle», 1920),
en bohemroman (»The
water gipsies», 1930,
»Tre män och Jane»,
1931, framsprungen
ur H:s förkärlek för
flodlivet på Thames), juristsatirer
(»Mislea-ding cases in the common law», 1930, o. s. v.),
komiska operor (»Tantivy towers», 1930, o. a./,
äktenskapsromanen »Holy deadlock» (1934;
»Det oheliga äkta ståndet», 1935) m. m., allt
präglat av gott humör, mångsidighet och
motvilja mot konventionalism. På sv. finns även
»Huset vid floden» (1934). S. B. L.
*Herbette, J e a n, är f. 1878 (ej 1883). Han
är numera fransk ambassadör i Madrid.
*Herbette, M., dog 1929.
*Herculaneum. De nya utgrävningarna i H.
ha sedan 1927 fortgått under ledning av A.
Maiuri. Utgångspunkt bildar den tidigare
frilagda gatan, s. k. Cardo III, med omgivande
husrader. Denna gata går vinkelrätt mot
havsstranden, vid vilken staden H. låg före
utbrottet 79 e. Kr. (numera 0,5 km från
kusten). Två med Cardo III parallella gator ha
frilagts, Cardo IV och V, jämte
mellanliggande kvarter. Arbetet fortgår dels i riktning
mot staden Resina (vars främre delar efter
hand rivas), dels bortom Cardo V, s. k. Insula
orientale. Väggarna i husen ha i hög grad
förstörts, men i de intill omkr. 20 m djupa
avlagringarna påträffas bjälklag av trä,
väggarnas stucköverklädnader och målningar,
husgeråd och möbler av trä, marmor och
brons, tak o. s. v. i samma läge, i vilket de
en gång fängslades av tuffmassan. Lagren
äro mycket djupare än i Pompeji, förödelsen
har gått hastigare, och som en följd därav
har bl. a. trävirke märkligt väl bevarats (så
utom trappor, golv och tak även hyllor, bord,
sängar, en soffa, delar av en vävstol m. m.).
Principen för de moderna utgrävningarna är
ej att rekonstruera i vanlig mening utan att
genom återuppförda väggar så långt som
möjligt bevara fynden i rätt läge på den plats i
lagren, där de påträffades. Längs havskusten
ligga dyrbart inredda privathus med
terrasser, lusthus och portikomgivna trädgårdar.
Den inre delen av staden visar i allm. en
trångbodd, småborgerlig bebyggelse, där man
får en bild av småfolkets liv, bostäder, butiker
och verkstäder. Bland monumentalare
byggnader märkas främst templet åt Mater Deum
och termerna, som delvis äro mycket väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
