Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Hoppe, K. R. J. - Hoprekstad, Olav - Horler, Sydney - Hormogonier - *Hormon - Hormozymer - *Horn, A. A. - *Horn, A. B. - Horn, Brita Clara Alice Augusta Florence von - Horn, Camilla - Horn, Gunnar Hansen - *Hornborg, E. M. - *Hornborgasjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
Hoprekstad—Hornborgasjön
690
med katalog (1935; tills, m. G. Wengström).
E. L-k.
Ho’prekstad, Olav, norsk författare och
skolman (f. 1875). H. har riktat nynorsk
dramatik (landsmålets) med friska, folkliga
skådespel, som gjort lycka. Han har varit ordf,
i Norsk bokmannslag samt teater- och
litteraturkritiker i Bergens Tidende. R. Fgn.
Horler [hå’lo], Sydney, engelsk författare
(f. 1888), var först skollärare och
tidningsman, har sedan gjort sig bemärkt som
detektiv- och äventyrsförfattare (»Mystery of No.
1», 1925, sv. övers. 1929; »Vivanti», 1927, sv.
övers. 1930, m. fl.). R-n B.
Hormogönier, se Blågröna alger.
*Hormon, se även Inre sekretion,
suppl., och artiklar, till vilka därifrån
hänvisas.
Bot. Tillväxthormoner el.
tillväxtregulatorer äro ämnen, som hos växterna reglera
organens tillväxt. De bildas i allm. i sådana
organdelar, som utgöra centra för celldelningen,
t. ex. skottspetsar, rotspetsar,
internodieba-serna hos gräsen samt unga blad och
bladspetsar. Från bildningsorten vandra h. över
till den del av organet, där volymtillväxten
försiggår, el. till andra organ och påverka
där cellsträckningen antingen utlösande och
stimulerande el. hämmande. Så regleras
skottens längdtillväxt av h. från stamknopp och
axelknoppar, och samma verkan utöva
blommorna på sina skaft och blomställningsaxlar,
rotspetsen på roten och i vissa fall
bladspetsen på bladet.
Till sin verkan äro dessa h. icke specifika.
H. från ett visst organ verkar näml, också
på andra organs tillväxt och detta ej blott
i fråga om den egna arten utan även på
organ från andra arter.
Ämnen med denna verkan ha också
påvisats i bakteriers och svampars
ämnesomsätt-ningsprodukter samt i människans och
djurens kroppssafter, ss. saliv och urin.
Huruvida förekomsten i människo- och
djurkroppen beror på kroppens egen ämnesomsättning
el. på tillförsel utifrån med födan är ej
avgjort. H. förekomma i varje fall i relativt
stor mängd i frukter och frön samt i
produkter av dessa, t. ex. malt, mjöl och bröd,
samt äro ljus- och temperaturbeständiga. Ur
urin från människa ha två hormonaktiva
ämnen framställts i ren form av F. Kögl (se d. o.,
suppl.) och av honom kallats a u x i n. Med
ett trettiomilliondels mg av detta ämne
uppnås en iakttagbar fysiologisk effekt.
Mekanismen för hormontransporten från
bildningsorten till reaktionsorten är ännu
obekant. Transporten påverkas dock åtm.
i vissa fall av såväl ljuset som tyngdkraften.
Hos positivt fototropiskt (se Retning
s-fysiologi) reagerande organ har man
funnit en större hormonmängd på organens
skuggsida än på ljussidan. Den fototropiska
böjningen uppstår i detta fall därigenom, att
h. i relativt större mängd överföres till
skugg
sidan, och då det verkar stimulerande på
tillväxten hos ovanjordiska organ, kommer
skuggsidan att växa fortare än den belysta
sidan, varigenom organet krökes. På samma
sätt drives h. av tyngdkraften över till
rötternas undersida i sådana fall, där en
nedåt-böjning av roten äger rum. På rötterna
verkar h. tillväxthämmande. Då nu undersidan
av roten erhåller mera h. än översidan, blir
den starkare hämmad i tillväxten, och roten
böjes nedåt.
Den första och principiellt grundläggande
upptäckten i fråga om tillväxthormonerna
hos växterna gjordes 1910 av dansken P.
Boy-sen Jensen (se d. o., även i suppl.). M.G. S-t.
Hormozymer, enzymer, vilkas prosthetiska
grupp (se Enzym, suppl.) har karaktären
av ett hormon. Till h. kunna bl. a. vissa
de-hydraser räknas. Hormonerna torde i allm.
bli verksamma i den levande organismen i
samband med de specifika äggviteämnen
(li-gatoriska grupper), med vilka de bilda h. H. E.
* Horn, A. A., dog 1931. Hette eg. Smith.
* Horn, A. B., dog 17 (ej 18) april 1742.
Horn, Brita Clara Alice Augusta
Florence von, författarinna (f. 1886 1lt),
hade stor framgång med det roande och
livfulla skådespelet »Kring drottningen»
(Elisabet av England) 1917 och »Kungens amour»
(Fredrik I och Ulrika Eleonora) 1924. Hon
har även skrivit romaner (»Syndens lön»,
1923, »Hennes nåd översten», 1925,
»Kärlekens narr», 1929, m. fl.), som visa en lätt
fabuleringsgåva. R-n B.
Horn [hårn], Camilla, tysk
filmskådespelerska (f. 1908). Var urspr. dansös, fick en
del mindre filmroller i Berlin och gjorde sin
första stora roll som Margareta i Ufafilmen
»Faust» med Emil Jannings och Gösta
Ekman. Hon engagerades i Hollywood och
spelade bl. a. möt John Barrymore. H., som nu
är bosatt i England, har på senare år filmat
alltmera sällan. R. A-g.
Horn, Gunnar Hanse n, norsk geolog
(f. 1894). Blev bergsingenjör vid Norges
tekniska högskola 1916 och är sedan 1924
geolog vid Norges Svalbard- og
Ishavs-undersö-kelser. H. blev doktoringenjör i Berlin 1928
på avh. »Beiträge zur Kenntnis der Kohle
von Svalbard» och har f. ö. utgivit
en rad skrifter om arktisk geologi och
geografi. En av H. ledd expedition till Frans
Josefs land 1930 fann på Vitön (Giles land)
resterna av S. A. Andrées (se d. o., suppl.)
polarexpedition. W-t K.
*Hornborg, E. M., har ytterligare utgivit
det stort lagda verket »Finlands hävder» (4
bd, 1929—33), romanserien »Borgungarna»
(3 bd, 1929—34) samt politiska broschyrer,
bl. a. »Universitetet och språkstriden» (1933).
H. är sedan 1934 ordf, i styrelsen för Sv.
litt.-sällsk. i Finland. Han blev fil. hedersdr
vid Stockholms högskola 1936. H. E. P.
*Hornborgasjön. H:s igenväxning har i
detalj reglerats av de förhärskande vindarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
