Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanistiska fonden - *Humanité, L’ - Humason, Milton La Salle - Humble, Erik Arnold Sixten - *Humboldt, W. v. - *Hume, D. - *Hummel, F. - *Humoralpatologi - Humuslager - *Hund, D. H. - Hund, Friedrich - Hundlokelåsgräs - *Hundraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Humanité—Hundraser
706
humanistisk forskning och svensk kultur. H.
förvaltas av tre ekonomidelegerade (en utses
av K. m:t, två av akad.). Fördelningen av
tillgängliga medel verkställes av en nämnd:
ordf., v. ordf., två led. (förordnade av K. m:t)
samt sex andra led., av vilka akad:s båda
klasser utse vardera tre. Till samma
ändamål må i princip anslag icke lämnas under
mer än tre år i följd. Därefter måste minst
ett kalenderår förflyta, innan anslag ånyo
må ges. 1930—36 har H. utdelat anslag till
ett sammanlagt belopp av omkr. 600,000 kr.,
därav 165,000 kr. 1936. A. S-k.
♦Humanité, L’. Tonen har efter
kommunisternas återförening med socialisterna 1935—
36 blivit alltmer sansad och parlamentariskt
korrekt. De officiella franska förbindelserna
med Sovjetryssland ha givit H. förstärkt
inflytande och bl. a. föranlett en mindre negativ
inställning i försvarsfrågor. Kj. S-g.
Humason [hjöTnesen], M ilton La 8 alle,
nordamerikansk astronom (f. 1891), sedan
1917 anställd vid Mount Wilsonobservatoriet.
H., som urspr. var vägarbetare vid Mount
Wilsonobservatoriet,
har genom egna
studier och arbeten ut- •
vecklat sig till en av
samtidens allra
främsta spektroskopister.
Av hans många
insatser inom detta
område är framför allt
hans bestämning av
mer än 100
vinter-gatssystems totalspektra och radial-hastigheter synnerli
gen uppmärksammad. Härigenom har ett
ytterst värdefullt material erhållits för studiet
av den s. k. rödförskjutningens natur. H.
har i samarbete med E. P. Hubble (se d. o.,
suppl.) utfört studier över frågan om
tolkningen av detta fenomen som en
vintergatornas allmänna utvidgning. K. Lmk.
Humble, Erik Arnold Sixten,
historiker, kommunalman (f. 1895 13/6). Blev fil.
lic. i Stockholm 1922, ingick i Riksarkivet
1923 och är sekr. i Svenska stadsförbundet
sedan 1927. Han var 1925—28
Personhistoriska samfundets sekr. och red. för
Person-hist. Tidskr. II. har skrivit d. III av
»Sundsvalls historia» (1921) samt
kommunalrättsliga och personhistoriska uppsatser. B. Il-d.
♦Humboldt, W. v. 1916 utgavs bd 7 av H:s
och hans hustrus brevväxling, 1934 II :s brev
till J. G. Schweighäuser. Litt.: S. A.
Kaeh-ler, »W. v. H. und der Staat» (1927); R.
Leroux, »Guillaume de H. La formation de
sa pensée jusqu’en 1784» (1932).
♦Hume, D. Hans »Letters» utgå vos 1932 i
2 bd av J. Y. T. Greig.
♦Hummel, F., dog 1928.
♦Humoralpatologi. Se R. Fåhræus, »Blodet
i läkekonstens historia» 1924).
Humuslager, det översta, från den
underliggande mineraljorden mer eller mindre klart
skilda lagret i en komplett, naturlig
markprofil, sätet för humusbildningen i marken.
Det markbiologiskt viktiga begreppet h. har
länge varit grundläggande inom skandinavisk
skoglig marklära men definierades klart först
av Hesselman 1928. Somliga författare, men
icke alla, räkna även det ytligaste skiktet
av praktiskt taget oförmultnad förna (löv,
barr o. s. v.) till marken och därmed även till
h. Utom Skandinavien är begreppet h. föga
använt. Ryssarna slå ihop h. och blekjord,
där sådan finnes, till en »urlakningshorisont»;
tyskarna bruka räkna ett som typisk mull
utbildat h. till mineraljorden. Av h. finnas
högst olika former eller typer, skilda redan
genom strukturen, som återspeglar biologiska
m. fl. skillnader, motsv. olika typer av
humusbildning. Huvudtyperna mår eller
råhumus samt mull (se H u m u s ä m n e n, sp. 126
—127) beskrevos och analyserades
markbiologiskt av P. E. Müller 1878, delvis efter
mönster av Hampus von Posts studier över
»koprogena bildningar». De upptogos till
internationell användning på Internationella
skogsunionens kongress 1932, dock endast
såsom »humusformer» och utan att begreppet h.
lades till grund. Det ofta framhållna
sambandet mellan h:s och den övriga
markprofilens typ är påtagligt men icke absolut.
Mull-marken under bokskog brukar vara brunjord
(se Jordarter, sp. 1158), men mullpodsol
(Tamm), d. v. s. p o d s o 1 (se d. o.) med mull,
är även en vitt utbredd typ, särskilt i ryska
ekskogar men även i östsvenska lövskogar.
Nyare undersökningar äro ägnade att åter
framhäva betydelsen av typskillnader i h:s
fauna och mikroflora för uppkomsten av mull
och mår, vilken en tid ansetts bero på olika
förmultningshastighet. — Litt.: L.-G. Romell
i »Växternas liv», bd 2, kap. I: 6 (1934), och
Cornell University Agricultural Experiment
Station, Memoir 170, 1935. L.-G. R-ll.
♦Hund, D. H. Jfr E. Söderlund i Hist.
Tidskr. 1935.
Hund [hont], Friedrich, tysk fysiker
(f. 1896), prof, i Rostock 1927 och i Leipzig
1929. Har teoretiskt behandlat särskilt
molekylers byggnad och deras bandspektra.
Hundlokelåsgräs, seOphioglossaceae.
♦Hundraser. Nya h. ha renodlats i så gott
som alla kulturländer, särskilt i England och
Tyskland samt där dessa länders inflytande
gör sig starkare gällande. Så har en mängd
terrierraser utformats och godkänts för
intagande i den engelska kennelklubbens
stambok, bl. a. lakeland- och welshterrier,
sealy-ham-, cairn-, norwich- och borderterrier.
Samtliga ha sedan urminnes tider använts av
engelska och skotska yrkesjägare, främst såsom
grythundar men även för andra jaktändamål.
Även ett par vallhundsarter, den shetländska
miniatyrcollien och den småväxta whelsiska
corgien, ha i England blivit erkända som
ra
XXII. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
