Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hökerberg, Måns Otar Eggert Lars - Hökebergs bokförlag - *Hölderlin, J. Chr. F. - Hölscher, Gustav - *Hönshytte—Kvarnamåla järnväg - *Hönssjukdomar - *Hönö-Klåva - Hörbiger, Paul - *Hörby - *Hörde - *Hörnell, P. G. - Hörner, Nils Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Hökerbergs bokförlag—Hörner
744
krematoriet i Eskilstuna (1934; se E 1 d b
e-gängelse, suppl., bild 1, 2). H. var sekr.
hos byggnadssakkunniga 1918—22. E. L-k.
Hökerbergs bokförlag, i Stockholm,
grundades 1878 av Lars Hökerberg (1851—1924),
som 1920 lämnade företagets ledning och
efterträddes av sonen Folke Hökerberg (f. 1886).
Förlagsartiklarna, tidigare huvudsaki.
barn-och ungdomsböcker, omfatta numera
populärvetenskaplig litteratur, biogr. och
reseskildringar, internationell skönlitteratur samt
större praktverk. Särskilt märkas Aldéns
»Medborgarens bok» och Wahlgren och
Schot-tes »Sveriges skogar». H. samarbetar sedan
1932 med tidningen Idun.
*HöIderlin, J. C h r. F. Litt.: D. 2 av W.
Böhms monogr. kom 1930; M. Ninck,
»H.-Eichendorff» (1928); L. Kempter, »H. und die
Mythologie» (1929); H. Neunheuser, »Die
geis-tige Entwicklung H:s» (s. å.); I. Hoffmeister,
»H. und Hegel» (1931); P. Böckmann, »H. und
seine Götter» (1935).
Hölscher, Gustav, tysk evangelisk teolog
(f. 1877). H. har som universitetslärare varit
verksam i Halle, Giessen (ord. 1920), Marburg
(1921), Bonn (1929) och Heidelberg (1935)
och genom en rad arbeten inom olika
områden av gammaltestamentlig forskning:
metrik, kanonhistoria (»Kanonisch und
Apo-kryph», 1905) och litterär analys (berörande
Deuteronomiums ålder, Hesekielbokens
integritet och Esra-Nehemjatraditionens
källvärde), utmärkta av sträng metodik och
starkt kritisk läggning, dokumenterat sig
som betydande forskare av självständig typ.
Energisk religionshistorisk orientering röjer
sig i hans sammanfattande framställningar:
standardverket »Die Profeten» (1914) och
»Geschichte der israelitischen und jüdischen
Religion» (1922). I. Hlr.
*Hönshylte—Kvarnamåla järnväg äges och
trafikeras sedan 1932 av Karlshamn—
Vislanda järnvägs-a.-b.
*Hönssjukdomar. Vit diarré hos kyckling
kallas numera hönstyfus. Nya
bestämmelser ha utfärdats ang. bekämpandet av
densamma (Sv. Författningssaml., n:r 5, 1933).
— Tuberkulos (se d. o. 2) hos höns
orsakas av en specifik art av tuberkelbacillen
och kännetecknas av gula, ostiga härdar i
levern, mjälten och tarmväggen. — V i
t-blodssjuka (leukemi), en av de vanligaste
h., är en i olika former uppträdande
blodsjukdom, som förlöper med nybildningar i de
blodkroppsbildande vävnaderna. Levern,
mjälten och njurarna bli starkt ansvällda och
fullsatta med ljusgrå, späckiga härdar.
Symtomen äro bleknande kam och tilltagande
av-magring. Den vanligaste formen är ärftlig.
— Gikt hos höns är en
ämnesomsätt-ningssjukdom med utfällning av vita
urin-syrekristaller på hjärta, bukhinna och njurar.
Sjukdomen, som synes stå i samband med
förkylning, är vanligast bland unghöns, som
beta på stubbåkrarna om hösten. Symtomen
äro blåfärgning av kam, haklappar och hud,
diarré och avmagring. Döden följer vanl.
inom några dagar. Djuren böra skyddas mot
förkylning samt grönfoderransonen ökas och
äggviteämnena minskas i fodret. —
Hönsförlamning (hönsparalysi) är en på
senare år uppträdande sjukdom, som synes vara
orsakad av ett ultravisibelt smittämne.
Hu-vudsakl. 6—12 mån. gamla höns angripas.
Symtomen äro vanl. ensidig förlamning av
ben och vingar samt förändringar i
regnbågs-hinnan. Behandling är lönlös, och djuren böra
slaktas på tidigt stadium. — Av parasitära
h. är coccidios (se d. o., suppl.) den
vanligaste. — Benskorv el. kalkben hos
höns orsakas av ett skabbdjur
(Cnemidocop-tes mutans), som lever under hornplåtarna på
tarsen. Härvid uppstå inflammatoriska
förändringar, varigenom denna förtjockas, blir
skorvig och synes täckt av en kalkliknande
massa. N. L.
*Hönö-Klåva heter fr. o. m. 1 april 1933
Hönö och omfattar hela ön med samma namn;
546 har, 2,114 inv. (1936).
Hö’rbiger, Paul, tysk filmskådespelare (f.
1894 i Budapest). Deltog i världskriget som
österrikisk officer. H. kom därefter till
Berlin, genomgick Max Reinhardts teaterskola,
fick teaterengagemang och sedermera
kontrakt hos Ufa, där han hittills gjort ett
sextiotal stumfilms- och ljudfilmsroller i den
humoristiska genren. Han har på senare tid
haft roller i bl. a. »Wien dansar och ler»,
»Valskriget», »Czardasfurstinnan» och
»Inkognito». R. A-g.
*Hörby, köping. Tidningen Mellersta Skåne
utkommer nu 6 ggr i veckan. — Om Hörby
Dagblad se Skåningen. Eslövs
Tidning, suppl.
*Hörde införlivades 1928 med Dortmund.
*Hörnell, P. G., avgick från professuren
1929 och har därefter ånyo varit verksam vid
Vattenbyggnadsbyrån. Han var till 1930
svenskt ombud i internationella
Oderkommis-sionen och uppgjorde 1931 för Nya Zeelands
regering ett uppmärksammat förslag till
grundförstärkning vid Arapunidammen på
Nya Zeeland. Han har utgivit »Samfärdsel»
(i De Tekniska Vetenskaperna 1929; tills, m.
F. Jonson). E. Hlr.
Hörner, Nils Gustaf, kvartärgeolog och
geograf (f. 1896 23/g). Blev fil. dr i Uppsala
1927 och docent i geologi där 1932. H.
företog 1927—28 en resa till Nordamerika, Hawaii
och Östasien i geologiskt syfte samt var 1929
—33 medlem av Sven Hedins expedition i
Centralasien. H. framträngde därunder från
ö. genom öknen till nya Lop-nor och kartlade
denna efter lägeförändringen dittills aldrig
besökta sjö. Bl. a. studerade han dessutom
glaciärväxlingar i Nan-shan och
denudations-och sedimentationsprocesserna i öknen. Bland
H:s skrifter märkas »Brattforsheden»
(Sveriges Geol. Undersökning, ser. C, n:r 342,
1927), »Late glacial marine limit in
Massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
