Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1001
Klimat
1002
Medeltemperatur och medelinstrålning på olika breddgrader.
n. br. <
s. br. <
0° 10° 20° 30° 40° 50° 60° 70° 80° 90°
Temp. i grader C ... 26,3 26,8 25,3 20,4 14,i 5,8 —l,i —10,7 —17,i —22,7
Instrålning ............. 150 155 150 130 110 90 75 60 50 —
Temp. i grader C ... 26,3 25,5 23,o 18,4 11,9 5,4 —3,2 —12,o —20,6 —25,o
Instrålning ............. 150 150 150 125 105 90 75 60 — —
Instrålningsvärdena, som avse strålning från sol och himmel vid jordytan, äro approximativa och angivna
med 1,000 gramkalorier per cm2 och år såsom enhet.
blir den bestrålning, som kommer olika delar
av jordens yta till godo under året, i stort
sett avtagande från ekvatorn mot polerna.
Detta förhållande gör, att den huvudindelning
av jordytan i fem zoner, som från
astronomisk synpunkt är naturlig, även är en
lämplig klimatisk indelning. Man indelar sålunda
jordytan i 1) en het tropisk zon, 2)
och 3) två tempererade samt 4) och
5) två polarzoner.
Den tropiska zonen ligger astronomiskt sett
mellan Kräftans och Stenbockens
vändkretsar. Inom detta område sammanfaller solens
middagshöjd två ggr under året med zenit,
och middagssolens höjd går aldrig under 43°;
dagens längd är aldrig mindre än 10^2 tim.
Till följd härav är temperaturens årliga
variation obetydlig och över huvud mera
betingad av växlingen mellan regntid och torrtid
än av solens ställning.
Utanför tropikerna tilltar
motsatsförhållandet mellan årstiderna raskt med tilltagande
breddgrad. En andra väldefinierad
astronomisk gräns ligger vid den breddgrad, 66V20
s. br. och n. br., där solens middagshöjd, då
den är minst, går ned till värdet 0°. Det är
den breddgrad, som sammanfaller med
polcirklarna, vilka avgränsa de områden,
inom vilka en polarnatt och p o 1 a r d a g
av större eller mindre längd är rådande. Då
inom polarzonerna sommaren är för kort, för
att temperaturen avsevärt skall kunna stiga,
kännetecknas dessa i stort sett av att
värmeförhållandena icke tillåta något högre
växtliv.
Den betydelsefulla olikheten mellan dessa
klimatzoner ligger endast till en del i
skillnaden i fråga om årets medeltemp. Fullt lika
viktig är förekomsten eller frånvaron av en
utpräglat kall eller varm årstid.
Mellan tropikernas astronomiskt
definierade gräns mot de högre breddgraderna och
polarzonernas likaledes astronomiska gräns
mot de lägre bredderna ligga de båda
tempererade zonerna. Inom dessa är i
allm. den kallaste månadens temp. lägre än
18° C (gränsen mot tropikerna) och den
varmaste månadens temp. högre än 10° (gränsen
mot polarzonerna).
I detta system av fem klimatiska
huvudzoner böra inskjutas ytterligare tre
klimatzoner, näml, två torrzoner — vanl. kallade de
subtropiska zonerna —, vilka ligga på
gränsen mellan de tempererade och den tropiska
zonen, samt dessutom, beträffande n. halvklotet,
den vinterkalla b o reala skogszonen.
Denna zon är kännetecknad genom
förekomsten såväl av ett regelbundet på vintern
återkommande snötäcke som av högstammig skog.
Den boreala skogszonen saknas på s.
halvklotet. Orsaken härtill ligger i att kontrasten
mellan vinter och sommar i allm. är större
på n. än på s. halvklotet, där havet har en
mycket större utsträckning, varigenom k. på
s. halvklotet i allm. blir mera maritimt (se
Maritimt klimat). Januariisotermen
— 3° kan anses avskilja den boreala
skogszonen från den del av den tempererade zonen,
som betecknats som den
varmtempere-rade gördeln och som är utmärkt av
att intet snötäcke här i allm. förekommer
under vintern. Denna klimatindelning avser
främst det fasta landets klimat.
Den starka årliga variation i temp., som
kännetecknar de utomtropiska zonerna,
tilltar i allm. med stigande bredd men är f. ö.
beroende av en mängd skilda faktorer. Den
årliga amplituden — skillnaden mellan den
varmaste och kallaste månadens temp. — är
mycket större på land än på hav, störst i det
inre av stora landmassor och i allm. stor i
fall, där luftutbytet mellan hav och land är
avstängt. Vid vändkretsarna är
årsamplitu-den på s. halvklotet i de inre delarna av
fastlanden omkr. 20° men avtar sedermera med
växande bredd till omkr. 10°; i de inre
delarna av den antarktiska kontinenten är
den 20°—30°. På n. halvklotet är
årsampli-tuden n. om 33° n. br. i allm. större än 20°
och går i Centralasien upp till 65°, i de
centrala delarna av Nordamerika till 50°,
under det att den på oceanerna vid samma
breddgrad håller sig vid omkr. 12°.
Köppen har infört följ, beteckningar för de
åtta klimatzoner, för vilka ovan redogjorts:
A. En tropisk regngördel utan egentlig vinter.
B. Två ofullständiga torrzoner: de subtropiska
zonerna.
C. Två varmtempererade zoner utan regelbundet
återkommande snötäcke.
D. En boreal skogszon, inom vilken de båda extrema
årstiderna, vinter och sommar, äro tydligt
utpräglade.
E. Två polarzoner, vilkas sydgräns i Europa nära
sammanfaller med polcirkeln men vilka klimatiskt
sett i Nordamerika gå ned till ung. 60°—65° n.
br. och på s. halvklotet vidtaga redan vid 60°
s. br.
Inom torrzonerna B skiljer Köppen mellan
stäppområden BS och ökenområden BW; inom
stäppområdena är torkan ej så intensiv eller
så långvarig, att icke en viss trädlös vege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
