Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Kromosomer - Storlek och form - Inre byggnad - Kromatin - Längsdelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Kromosomer
1082
mosomer i spottkörtlarna hos fluglarver). —
De under kärnans delning synliga s. k.
spol-trådarna häfta fast vid k. vid en gång för
alla givna spoltrådsfästpunkter
(kinetiska punkter). Ilär äro k. böjligare
än eljest och synas i preparaten hopsnörda
(primär el. k i n e t i s k insnörning)
samt bli lätt vinkelböjda. Långa k., där
primära insnörningen vanl. ligger vid eller nära
mitten, bli härigenom uppdelade i två
vinkelarmar, hos korta k. ligger primära
insnörningen vanl. helt nära ena ändan; sådana k.
bli stavformiga. Primär insnörning el.
kinetisk punkt kan påvisas hos alla k. och synes
ha én djupgående betydelse för k:s funktioner
(se nedan). Hos vissa k. ha även andra
punkter en avvikande struktur och visa
benägenhet att insnöras (sekundära insnörningar).
Betydelsen härav är oviss. Bestämda k., vanl.
ett par i var kärna, bär$ ett litet, ofta
klot-formigt bihang (drabant el. satellit),
fäst vid en ytterst fin tråd. De
satellitbärande k. ha (alltid?) nära sammanhang med
kärnans s. k. kärnkropp eller nukleol:
satel-litkromosomen ter sig liksom upphängd på
nukleolen vid en punkt tätt intill satelliten.
Nukleolers och satelliters betydelse är okänd.
Inre byggnad. I den tidiga s. k.
pro-fasen under reduktionsdelningen visa sig k.
utspunna till ytterst fina trådar, på vilka
något tjockare klumpar, kromomerer,
ligga pärlbandslikt uppradade. Under senaste
år ha de ovannämnda jättekromosomerna i
flugornas spottkörtlar visat sig utgöra
gynnsamma objekt för studiet av denna k:s k r
o-momerstruktur. Hos
jättekromosomerna uppträda kromomererna som tvärband av
växlande men alltid noga bestämd bredd.
Antalet tvärband, liksom den inbördes ordningen
mellan bredare och smalare band, visar alltid
den yttersta lagbundenhet. Den
experimentella ärftlighetsforskningen har tidigare
kunnat visa, att generna måste ligga lineärt
uppradade i k., så att de sistnämnda därigenom
få en bestämd längsdifferentiering med olika
inre byggnad i olika delar. Denna
uppfattning om k:s längsstruktur har på ett
glänsande sätt bekräftats genom studiet av
kro-momerstrukturerna i flugornas
jättekromo-somer. Vissa forskare ha i de smalaste
tvärbanden velat finna generna själva, alltså
ärft-lighetslärans yttersta enheter, synliggjorda
för ögat (dock trol. med orätt; även smala
tvärband synas innehålla flera gener). — 1 de
senare profasstadierna samt under själva
delningarna, både under reduktionsdelning
och i andra delningar, visa k. en egendomlig
spiralstruktur. Spiralerna framträda
icke blott i preparerat och färgat material utan
ha även kunnat undersökas på levande celler,
där man med fina nålar dragit isär dem.
Studiet av spiralerna har visat, att k:s inre
utgöres av en tråd, kromonema, som
anses vara k:s väsentligaste beståndsdel;
vindlingarna i tråden utfyllas av ett hölje, vars
betydelse synes oviss. K:s starka
förlängning under tidig profas, med åtföljande
kro-momerstruktur, är trol. gynnsam för deras
konjugation under reduktionsdelningen.
Under senare profasstadier förkortas tråden
starkt och blir tjockare, varvid
kromomererna flyta samman och icke längre kunna
iakttagas. Vid ytterligare förkortning
lägger sig tråden i spiral. I många fall har
denna spiral visats vara dubbel: en
spiral-tråd med små vindlingar är själv laud i en
grövre spiral. Spiralstrukturen förefaller
nödvändig för genomförandet av kärndelningen;
alltför långt utdragna k. skulle trol. försvåra
genomförandet av en regelrätt delning. Vissa
forskare sätta spiralstrukturen i samband
med mekanismen för crossing-over (jfr
Ärftlighet, sp. 1409).
Kromatin. De ämnen, varav k. äro
uppbyggda, kunna sammanfattas under
benämningen kromatin (jfr Cell, sp. 766).
Undersökningar av k:s färgbarhet ha visat,
att större delen av k. avfärgas under kärnans
vilstadium, medan vissa fullt bestämda
partier behålla åtm. en del av sin färgbarhet.
Kromatinet i de förra kromosomdelarna har
kallats eukromatin, kromatinet i de
delar, som förbli färgbara även under vilstadiet,
har kallats heterokro matin. De
hete-rokromatiska kromosomstyckena, som ofta
ligga nära primära insnörningen, äro de, som
tydligast framträda och förstoras under
kärnans profas; de ha därför även kallats k r
o-mocentrer, emedan de ge intryck av
centra, kring vilka k. nybildas under
profa-sen. När de tydligt framträda även i
vilstadiet, ha de ofta kallats prokro moso mer.
I många fall uppträda prokromosomerna i
precis samma antal som k. under kärnans
delningar; de ha på grund därav framhållits som
bevis för k:s s. k. individualitet. De
hetero-kromatiska partierna äro merendels korta
men kunna i vissa fall bli mycket långa.
Sålunda består y-kromosomen hos banan flugan
av nästan uteslutande heterokromatin. Då
man från ärftlighetsexperimenten samtidigt
vet, att samma y-kromosom endast innehåller
ett litet fåtal gener, kan den slutsatsen dras,
att endast de eukromatiska delarna äro
bärare av gener (»geniskt aktiva»), medan de
heterokromatiska äro »tomma» (»geniskt
passiva», »genetiskt inerta»). Genom studium av
kromomerstrukturen hos flugornas
jättekro-mosomer har närmare kunskap vunnits om
kromatinets (eukromatinets) kemiska natur.
Ur undersökningar av levande
jättekromoso-mers absorption av ultraviolett ljus har
framgått, att de mörka tvärbanden bestå av
nu-kleinsyror, de ljusa partierna av äggviteämnen.
Läng sdelning. En cellkärnas delning
föregås av en längsdelning av k. i två parallella,
ytterst fina trådar, kromatider. K:s
sönderfall i kromatider sker på ett tidigt
stadium, enl. vissa observationer redan innan
närmast föreg. kärndelning fullbordats. Un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
