Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lapporörelsen - Lappsjuka - *Lappska missionens vänner - Laqueur, Ernst - Larcén, Elsa Maria - Largo Caballero, Francisco - Larguier, Léo - Larka, Andres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Lappsjuka—Larka
1168
av Fosterländska folkrörelsen (Isänmaallinen
kansanliike, förk. I. K. L.). I flera
avseenden skiljer sig I. K. L. från den ursprungliga
L. Den sistnämnda framträdde icke som parti
vid riksdagsvalen. I. K. L. har däremot
uppställt egna riksdagskandidater, till en början
i förbund med Finska samlingspartiet men
uppträder nu som ett särskilt parti med egna
tidningsorgan (Ajan Suunta m. fl.). Fastän
svenskfientliga stämningar under L:s första
tid flerstädes kommo till uttryck, intog den
ursprungliga L. en neutral hållning i
språkfrågan, liksom den också hade anhängare på
svenskt håll. Dess efterträdare har fört en
äktfinsk politik, vilken under hela
Lappo-tiden omfattats av Akademiska karelska
sällskapet (se d. o., suppl.), vars inflytande är
stort i I. K. L. Programmet har omskapats
efter fascistiskt och nationalsocialistiskt
mönster; man har lagt an på att genom
socialt radikala programpunkter vinna
anhängare från vänster, t. o. m. bland
kommunisterna. Ledningen har överflyttats till
huvud-stadskretsar (prof. B. A. Salmiala, docent V.
Annala m. fl.). En stark propaganda har bl. a.
bedrivits bland den finskspråkiga
skolungdomen (organisationen de blå-svarta
Sini-musta). Officiellt har man övergivit de
utom-parlamentariska våldsmetoderna. I samband
med den I. K. L. närstående, numera
temporärt förbjudna Sinimustaorganisationens
inblandning i den estländska
frontmannaorga-nisationens kupplaner (dec. 1935) ha
märkliga avslöjanden gjorts, som illa gå samman
med de offentliga försäkringarna. Vid
riksdagsvalen sommaren 1936 bedrev I. K. L. en
sällsynt kraftig propaganda, men partiet
lyckades dock blott behålla sitt tidigare
mandatantal, vilket innebar ett svårt bakslag
med hänsyn till de högt spända
förhoppningarna. E-c A-i.
Lappsjuka, populär benämning på den
depression och trånad, som ofta utveckla sig
hos den vid kulturmiljö vana människan, då
hon andligen isoleras i de norrländska
ödebygderna. L. försvinner, när vederbörande
återföres till lämpliga levnadsförhållanden.
— Motsv. tillstånd utvecklas även under andra
likartade förhållanden, t. ex. hos européer i
kolonierna, och föranleder, att
kolonialtjänstemän bruka med regelbundna mellanrum
beredas tillfälle till vistelse i hemlandet en
längre tid. V. W-rt.
‘Lappska missionens vänner överlämnade
1934 sitt arbete till Svenska
missionssäll-skapet.
Laqueur [lako’r], Ernst, tysk-holländsk
läkare (f. 1880). Blev 1917 prof, i
farmako-logi och fysiologi i Gent och 1920 i
Amsterdam. L. har bidragit med viktiga
forskningsresultat inom hormonfysiologien, särskilt
rörande insulin och sexualhormoner. U. v. E.
Larcén, Elsa Maria, operasångerska (f.
1902 8/n). Studerade för Clary Morales och
under senare år för W. Rode i Berlin. Elev i
operaskolan,
debuterade L. 1926 på Kungl.
teatern i Stockholm
som Erda i »Ringen»
och engagerades 1929
vid samma scen, där
hon anlitades
huvudsaki. för smärre
altpartier. Sedan 1934
knuten vid Städtische
Oper (numera kallad
Deutsches Opernhaus)
i Berlin, har L. vun-
nit betydande framgång som högdramatisk
sopran särskilt i Wagnerpartier, ss. Venus,
Isolde och Brünnhilde, samt som
fältmar-skalkinnan i »Rosenkavaljeren». H. G-t.
La’rgo Caballero [-ka<oaljä’rå], Francisco,
spansk arbetarledare, politiker (f. 1869),
urspr. stuckarbetare. L., som bl. a. varit
sekr. i spanska landsorganisationen och led.
av Internationella
ar-betsbyrån (till 1934),
invaldes 1918 i cortes.
Han har trätt i
förgrunden som ledare för
den radikala
vänsterfalangen inom den
spanska
socialdemokratien och för sina
sympatier för
kommunismen ofta kallats
»Spaniens Lenin».
Efter revolutionen 1931
blev L. led. av
pro
visoriska regeringen och var arbetsminister
i Azanas kabinett 1931 och 1933. Under
inbördeskriget 1936 blev han 5 sept.
konseljpresident och krigsminister, 16 okt. s. å. även
överbefälhavare för regeringens alla
stridskrafter.
Larguier
gie’J, L é o, fransk poet och
essäist (f. 1878), har fullföljt [-klassisk-romantiska 1800-talstraditioner med
diktsamlingarna »La maison du poète» (1903), »Les
isole-ments» (1905) och »Orchestres» (1914) men
har sedan alltmera sparsamt låtit höra sin
välklingande lyra; »Les ombres» (1935) är en
melankolisk återblick. Poetiska minnesbilder
på prosa är »Avant le déluge» (1928). L:s
väsentliga alstring efter världskriget består
av konst- och litteraturhistoriska essäer;
uppskattade äro hans populära monografier över
Lamartine (1929), Mistral (1930), »Le père
Corot» (1931) och »Le citoyen Jaurès» (1932).
1936 invaldes L. i Goncourtakad. Kj. S-g.
Larka, Andres, estnisk militär (f. 1879).
Tillhörde från 1899 ryska armén och blev
överste 1916. L. blev 1918 chef för den första
estniska brigaden, s. å. krigsminister i den
provisoriska estniska ministären och
generalmajor. Under tyska ockupationen var L.
sedan estniska armén upplösts i april 1918,
ivrigt verksam för dess reorganisation i
hemlighet. För en tid måste han fly men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
