Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saalas, Uunio - *Saarbrücken - Saari, Eino Armas - *Saarinen, G. E. - Saarland - *Saarlouis - *Saarområdet - Saavedra Lamas, Carlos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
Saarbrücken—Saavedra Lamas
680
och systematik. Han har verksamt deltagit
i den äktfinska rörelsen. H. E. P.
‘Saarbrücken har numera flyghamn och
rundradiosändare.
Saari [sä’ri], Eino Armas, finländsk
skogsman (f. 1894), prof, i forstpölitik vid
Helsingfors univ. 1925. S. har planlagt och
lett en undersökning över
virkesförbruk-ningen i Finland och har utgivit flera
arbeten i ämnet. H. E. P.
‘Saarinen, G. E., fortsätter sin verksamhet
vid akademistiftelsen Cranbrook foundation
(se Cranbrook, suppl.), som utvidgats med
nya byggnader efter S:s ritningar.
Saarland [zä’rlant], se Saar o mrådet,
nedan.
‘Saarlouis heter sedan 1936 off.
Saar-1 a u t e r n och har efter s. å. företagna
utvidgningar 30,680 inv. (enl. folkräkning 1935).
‘Saarområdet återgick 1935 efter
folkomröstning till Tyskland och benämnes nu off.
Saarland. Vid en s. å. företagen
folkräkning funnos 810,987 inv. Området har ej
återuppdelats i sina preussiska och bayerska
beståndsdelar utan bildar fortfarande en
administrativ enhet, som styres av en
rikskom-missarie, i avvaktan på Tysklands politiska
omorganisation. S. F.
Folkomröstningen 1935. Sedan N. F:s råd
låtit verkställa undersökningar rörande
förhållandena i S. i syfte att trygga den
internationella regimens neutrala karaktär,
minskades starkt de under de första åren efter
Versaillesfreden märkbara
förfransknings-strävandena. Efter 1926 utnämndes ej vidare
någon fransman till regeringskommissionens
ordf. Den siste, som innehade posten, var
engelsmannen G. G. Knox. Då det efter
hand framstod allt klarare, att Frankrike
aldrig skulle kunna vinna S. till följd av dess
alltigenom tyska prägel, och då efter
Locarno-fördragets ingående de fransk-tyska
förbindelserna förbättrades, framkastades tanken
på ett återlämnande av S. till Tyskland utan
den • i Versaillesfreden stadgade
folkomröstningen. Förhandlingar därom inleddes 1929
men förblevo resultatlösa.
1 juli 1934 började en av N. F. utsedd
kommission sitt arbete att »organisera, dirigera
och kontrollera» folkomröstningen, vilken
skulle äga rum 13 jan. 1935, och att skapa
garantier för att denna skulle bli »fri,
hemlig och uppriktig». Medl. av denna
kommission voro holländaren D. de longh,
schweizaren V. Henri samt svensken A. E. Rodhe,
vilka omväxlande fungerade som
kommissionens president. Som dess tekniska rådgivare
tjänstgjorde Sarah Wambaugh, och till sitt
förfogande hade den en stor stab av neutrala
medhjälpare. Vid dess sida inrättades en
om-röstningsdomstol med neutrala medl. En
huvuduppgift för kommissionen var att
utarbeta de listor, i vilka de röstberättigade
skulle upptas. För underlättandet av detta
arbete hade N. F:s råd redan 1923 låtit
sä
kerställa det material (röstlängder,
skattelängder etc. från tiden närmast före och efter
1919), på grundval av vilket listorna skulle
kunna uppgöras. Kommissionen hade
dessutom att övervaka den oerhört häftiga
valkampanjen. Nationalsocialismens seger i
Tyskland hade starkt inverkat på läget i S.,
i det att befolkningen, vilken tidigare så gott
som enhälligt uttryckt sin önskan om en
återförening med Tyska riket, efter 1933
splittrats i två grupper, av vilka den ena,
den mycket inflytelserika Tyska fronten,
verkade för detta mål, och den andra,
Enhets-fronten, huvudsaki. rekryterad från de
socialdemokratiska och kommunistiska lägren,
kämpade för bevarandet av status quo, d. v. s.
bibehållandet på obestämd tid av N. F:s
förvaltning. Till detta program anslöto sig också
vissa katolska kretsar. På N. F:s begäran
sändes i dec. 1934 internationella ’trupper
(engelsmän, holländare, italienare och
svenskar) till S. för upprätthållandet av
ordningen under omröstningen.
Enl. Versaillesfredens bestämmelser skulle
alla de ha rätt att delta i omröstningen, Som
28 juni 1919 — dagen för fredens
undertecknande — hade hemortsrätt i S. och som vid
tidpunkten för omröstningen fyllt 20 år.
Omröstningen, vid vilken särskilt tillkallade
neutrala utlänningar fungerade som
valförrät-tare, resulterade i att 477,119 röster (90,5 %)
avgåvos för återförening med Tyskland, 46,613
för status quo och 2,124 för förening med
Frankrike. På grund härav beslöt N. F., att
S. snarast möjligt i sin helhet skulle
återlämnas till Tyskland. Sedan en uppgörelse
träffats rörande det belopp, som tyska staten
skulle erlägga för de ftanska kolgruvorna,
skedde återföreningen med Tyskland 1 mars
1935.
Nyare litt.: Sarah Wambaugh, »Plebiscites
since the world war» (2 dir, 1933); F.
Hell-wig, »Der Kampf um die Saar 1866—70»
(1934); A. Grabowsky och G. W. Sante, »Die
Grundlagen des Saarkampfes» (s. å.); H.
Röch-ling, »Wir halten die Saar» (s. å.); M.
Lam-bert, »The Saar» (s. å.); B. T. Reynolds, »The
Saar and the franco-german problem» (s, å.);
F. Böök, »Resa till Saar och Paris» (1935);
S. Löfgren, »Mellan hakkorset och trikoloren»
(s. å.). R. Sv-m.
Saavedra La’mas [sacaä’dra-], Carlos,
argentinsk jurist och
politiker (f. 1880), prof,
vid univ. i Buenos
Aires. S. har spelat
en betydande politisk
roll i sitt hemland,
där han sedan 1932
är utrikesminister.
Han tog verksam del
i avvecklingen av
Chacokriget (se P
a-r a g u a y, suppl., sp.
421) och tog
initiati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
