Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stödåtgärder för jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
987
Stödåtgärder för jordbruket
988
arna av för stor skuldsättning eller att
bereda avsättning för jordbrukets produkter
till någorlunda skäliga priser. Åtgärder av
förstnämnda slaget ha i olika länder
vidtagits under växlande former, ss. moratorium
(t. ex. i Danmark och U. S. A.), uppläggande
av lånefonder för bättre tillgodoseende av
kreditbehovet och genomförande av ackord
etc. samt räntelättnader. I Sverige ha i
detta syfte bl. a. inrättats statlig
sekundärkredit (se Statens
sekundärlånefond, suppl.), ackordslån och
stödlån (se dessa ord, båda i suppl.) samt
medgivits vissa räntelättnader.
För sådana jordbruksprodukter, av vilka
den inhemska produktionen icke varit
tillräckligt stor för att medge självförsörjning,
ha tullar i allm. kommit till användning och
även visat sig effektiva.
Jordbruksprodukter, som varit föremål för export, ha
däremot icke kunnat prisskyddas med tullar,
utan vissa avgifter ha upptagits på
hemmakonsumtionen, varigenom medel erhållits för
utbetalande av pristillägg för exporten av
ifrågavarande produkt. Till en början
till-grepos prisskyddsåtgärder sporadiskt för
enstaka produkter, men allteftersom
jordbrukskrisen utvecklades, kommo åtgärderna till
slut att omfatta ett prisskyddssystem för
flertalet jordbruksprodukter. Den egentliga
jordbrukskrisen inleddes med ett starkt
prisfall på spannmål under 1929 och de följ. åren.
För att skydda sin egen odling tillgrepo
importländerna skyddsåtgärder, i vissa länder
jämförliga med spannmålsregleri
ng-e n (se d. o., suppl.) i Sverige, i andra länder
i form av höjda tullar. Sålunda uppgick
vetetullen 1 jan. 1933 i Tyskland till 31
guldfrancs per 100 kg, i Italien till omkr. 20, i
Frankrike till något över 16, medan
världsmarknadspriset var 8—9 guldfrancs per 100
kg. Tullsystemet kompletterades ej sällan med
åtgärder, motsv. inmalningstvånget (se
Inmatning, suppl.) i Sverige. I vissa
länder (t. ex. i Norge) grundades
prisskyddssyste-met på införselmonopol och inmalningstvång,
ibland (t. ex. i Sverige) kompletterat med
statlig inlösningsskyldighet av den inhemska
skörden till fastställt pris. I exportländerna
sökte man begränsa försäljningen genom
upplagring, t. ex. i U. S. A. och Kanada,
eller odlingen, t. ex. i U. S. A., där 1933
överenskommelse träffades mellan staten och
jordbrukarna om en 15-procentig minskning
av vetearealen. Försök gjordes också att
internationellt reglera spannmålshandeln (först
vid den ekonomiska världskonferensen i
London 1933); man beslöt, att exportländerna
skulle begränsa försäljningen och
importländerna ej ytterligare försvåra importen.
När prisfallet 1931 och de följ, åren även
sträckte sig till de animaliska produkterna,
sökte importländerna på motsv. sätt skydda
det egna landets produktion. Detta skedde
genom tullar och kontingentering
(begräns
ning av importen och fördelning på resp,
länder i förhållande till någon tidigare period),
t. ex. av smör i Frankrike och Tyskland samt
bacon i England. För andra produkter
användes delvis valutarestriktioner, t. ex. i
Tyskland. I exportländerna möttes dessa åtgärder
genom pristillägg till exporten. Medel för
ändamålet togos antingen direkt ur
statskassornas allmänna skattemedel, t. ex. i vissa
baltiska länder, eller anskaffades genom att
avgiftsbelägga den inhemska konsumtionen.
Sistnämnda system kom först till
användning i Australien för mjölk och
mejeriprodukter 1924 och har senare i något varierande
former upptagits bl. a. i Österrike, Norge och
Sverige. Även direkta
produktionsbegrän-sande åtgärder ha vidtagits för animaliska
produkter. Destruktion av flera 10,000-tals
nötkreaturekroppar i Danmark och av
milliontals smågrisar i U. S. A. samt
kontingentering av fläskproduktionen mellan
jordbrukarna i Danmark utgöra exempel härpå.
I Sverige omfatta prisskyddsåtgärderna f. n
förutom socker (se Sockersubvention,
även i suppl.), spannmål (se Spannmål
s-regl er i ng, suppl.), mjölk och
mejeriprodukter (se Mjölkreglering, suppl.)
också fodermedel, kött och fläsk, ägg samt
potatis. — Fodermedelshandeln är reglerad
genom bestämmelser om kraftfoderskatt (se
d. o., suppl.) på oljekakor och vissa därmed
jämställda produkter samt införselavgift på
vissa andra fodermedel, bl. a. havre, majs,
korn, foderbaljväxter samt vissa produkter av
spannmål. De med införselavgift belagda
varorna äro jämväl underkastade
importreglering genom licenser.
Prisregleringen på kött och fläsk
(slakt-djursreglering) innebär bl. a., att
slaktdjur samt kött och fläsk må importeras
endast mot licens (se Sv. Författningssaml.,
n:r 648, 1937) samt att bidrag i vissa fall
utbetalas för kött och fläsk, som genom
export eller på annat sätt undandragas den
svenska marknaden. Vid import uttages för
vissa varor en särskild licensavgift.
Medel för utbetalande av bidrag fås bl. a.
genom att särskilda s 1 a k t d j u r s a v gi
f-ter (se Sv. Författningssaml., n:r 279, 1935)
uttagas. Dessa kunna uppgå till högst 3 kr.
för hel kropp av nötkreatur, som slaktad
väger minst 150 kg, 2 kr. för svin och
1 kr. för övriga i förordningen omnämnda
djur. F. n. (hösten 1937) utgå inga avgifter.
1 mars—31 dec. 1936, då de senast utgingo,
lämnade de tills. 3 mill. kr. Inkomsterna av
licensavgifter och slaktdjursavgifter gå till
jordbrukets prisregleringsfond (se
d. o., suppl.), varifrån medel sedan utbetalas
till stöd åt exporten. 1936 utbetalades för
export av fläsk till England 0,8 mill. kr., för
export av levande svin till Tyskland 0,5 mill.
kr. och för export av nötkreatur 0,2 mill. kr.
Dessutom ha vissa medel utbetalats för
tillfällig lagring av fläsk. Den centrala
hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
