Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afrika - Djurvärld - Befolkning och språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
.•Afrika
138
Afrikas inhemska folk.
I huvudsakligen hamitiska folk med semitiska språk,
2 västhamiter, 3 östhamiter, 4 nilotohamiter, 5 niloter,
6 negrer med sudanspråk, 7 negrer med bantuspråk,
8 bushmän, 9 hottentotter, 10 spridda dvärgfolk, 11 och
12 malagasser, H haussa.
a. den grå papegojan, grant färgade
skäggfåglar samt åtskilliga trastlika fåglar säregna.
Bland kräldjuren äro bl.a. ett par pytonormar,
flera kobror och huggormar karakteristiska
för A., likaså bland ödlorna flera varanödlor,
kameleonter och ringödlor. Den farligaste och
vanligast förekommande krokodilen är
nilkro-kodilen, som bebor sötvatten över hela
området. — Av amfibier finnes uteslutande i A.
det till groddjuren hörande släktet Xenopus.
Karakteristiska fiskar äro släktena Mormyrus och
Gymnarchus, darrmalen och en lungfisk. Bland
de afrikanska landsnäckorna må nämnas arterna
av släktet Achatina, som är de största av alla
landsnäckor. Bland insekterna spela termiter en
huvudroll; vidare märkas de som
sjukdomsspri-dare viktiga tsetseflugorna och malariamyggen.
Bland skalbaggarna märkes den väldiga goliaten,
Goliathus regius.
Befolkning och språk. Tätast befolkade äro
Egypten (Nildalen) och trakterna kring Nigers
nedre lopp och Benue. Den äldsta kända
rasgruppen bilda de ljushyade buse h männen i
s. och de med dessa kanske från början
besläktade, såsom jägarfolk levande
dvärgstammarna i kontinentens inre. Om även h o 11 e
n-t o 11 e r n a, såsom förr varit brukligt, skola
räknas hit, är ovisst. Åtminstone deras språk
tyder på sammanhang med hamitspråken i n.,
och de äro kanske rester av en urgammal
hami-tisk invandring. Huvudmassan av A:s
befolkning kallas negrer. Man har ej ännu nöjaktigt
lyckats uppdela dem i raser, dock utgöra niloterna
i Vita Nilområdet en rätt tydlig rasgrupp för
sig. Huvudsaki. på språkliga grunder skiljer
man på två huvudgrupper, bantufolk och su-
dannegrer. De förras nordgräns går från
Kamerun genom n. Kongo och Uganda till
Indiska oceanen. Att antropologiskt skilja mellan
dem är nästan ogörligt, på sin höjd kan man
påstå, att sudannegrerna ibland äro av en grövre
neger typ än bantu, med bredare näsa, tjockare
läppar etc. Särsk. sudannegrerna, som bebo hela
v. och mellersta Sudan äro uppblandade med
främmande element, mest hamitiska och arabiska.
Yngre än negrerna i A. men dock säkerligen
där urgamla äro de ”vita” folk, som tidigare
(på språkliga grunder) sammanfattats under
benämningen h a m i t e r och som bebo de n.
delarna av A. Rasligt hör en del av dem till
medelhavsrasen (berber), medan östhamiterna, de
egentliga hamiterna, bilda en rasgrupp för sig,
den etiopiska el. e t i o p i d e r. Hit höra somaler,
danakil, galla, de flesta abessinier (dessa tala
dock delvis semitiskt språk), bisharin m. fl.
Berberna bebo med sina många grupper
Atlasbergen och n. Sahara. De ha antagit
mu-hammedanismen och arabisk kultur men ha likväl
bevarat rastypen ren, trots att sedan årtusenden
en ström av semiter flutit in från Asien.
Erinras må till sist om, att i n. A. bo en
mängd fransmän, italienare och spanjorer, i s.
A. engelsmän och holländare (boer) samt
slutligen enstaka européer överallt inom de centrala,
tropiska delarna. Längs östkusten finnas också
talrika indier.
Den mänskliga kulturen i Afrika växlar
givetvis med miljön. I öknarna och de stora
skogarna är infödingen nomadiserande, herde el.
jägare (tuareger, buschmän, dvärgar), i de
glesare skogsområdena bofast åkerbrukare
(Kongo-folk), i parklandskapen åkerbrukare och
boskaps-skötare, å grässtäpperna uteslutande
boskapsskö-tare och därför halvnomadisk. Skogsstammarna
göra sina kläder av växtmaterial, deras
huvudvapen är bågen med sträng av fibrer o. dyl.
I parklandskapen och på stäppen klär man sig
i skinn, huvudvapen är spjutet, och där bågen
finnes, är strängen av senor. Förnämsta
nä-ringsväxten i skogen är maniok, i
parklandskapen majs, i n. A. hirs.
”Kung” Mukama av Toro i Uganda med brud och
uppvaktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
