Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akropolis - Akrostikon - Akroterier (Akroterion) - Akrylsyra - Aksakov, 1. Sergej Timofejevitj - Aksakov, 2. Konstantin Sergejevitj - Aksakov, 3. Ivan Sergejevitj - Aksakov, 4. Alexander Nikolajevitj - Akşehir - Akselrod, Pavel - Akselsson, Lars - Aksu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Akrostikon—Aksu
212
Krön- och fotakroterier från en gavel samt (t. h.)
krön-akroterion från en gravvård.
got äldre än denna var den romerske fältherren
M. Vipsanius Agrippas staty, vars höga bas ännu
står kvar bredvid propyléernas norra flygel.
Under den bysantiska tiden var Parthenon en
grekisk-ortodox kyrka, helgad åt jungfru
Maria; under den frankiska tiden inrättades där
romersk-katolsk gudstjänst. De frankiska
hertigarna hade under en tid sitt residens i
pro-pyléerna, som betydligt utvidgades genom
tillbyggnader. Sedan turkarna 1458 intagit Aten,
blev Parthenon en turkisk moské och Erechtheion
ett harem. Då venezianerna 1687 under Otto
Vilhelm Königsmarck belägrade Aten,
sprängdes Parthenon i tvenne delar genom en
krutexplosion. I senare tid har man restaurerat
Erechtheion, propyléerna och delvis Parthenon.
I akropolisbergets sidor finnas flera heliga
grottor: på n. sidan bl. a. Apollon- och Pansgrottan,
på s. sidan grottan vid Thrasyllos’ monument.
På den s. sluttningen ligga mot v. Herodes
At-ticus’ Odeion, mot ö. den berömda
Dionysostea-tern och mellan dem båda Asklepios’ helgedom.
Akro’stikon kallas en dikt, i vilken
versradernas eller strofernas begynnelsebokstäver
sammanlagda bilda ett ord (vanl. ett namn) eller
en sats.
Akrotèrier, sing. Ak r o t è r ion, de på en
gavels trenne hörn anbragta små fotställ, vilka
äro avsedda att bära skulpturprydnader; även
namn på dessa senare.
Akrylsyra, CH, : CH • CO2H, en omättad
organisk syra, som kan framställas genom
oxidation av akrolein. Kokpunkt 1410.
Aksakov [-a’kaf]. 1) Ser ge j
Timofeje-v i t j A., rysk författare (1791—1859). Under
påverkan av Gogol skildrade han den ryska naturen
och djurvärlden samt äldre ryskt herrgårdsliv.
Hans förnämsta arbete, ”Familjekrönika” (1856),
kan anses klassiskt (sv. övers. 1948).
2) Konstantin Sergejevitj A., den
föreg:s son, rysk tidningsman och
socialhistoriker (1817—60). Jämte brodern Ivan var han
grundläggare av slavofilrörelsen.
Lidelsefullt entusiastisk, blev han rörelsens egentlige
historiker men är i framställningen ensidig.
3) Ivan Sergejevitj A., den föreg:s
bror, rysk politiker (1823—86), anställd i
inrikesministeriet 1848—52, från 1860-talet ledare
för slavofilrörelsen. Genom författarskap och
föredragsturnéer samt i pressen verkade han
energiskt för de slavofila idéerna. Fr. o. m. 1857
redigerade han efter varandra flera tidningar,
vilka ofta voro föremål för myndigheternas
ingripande. Den panslavism A. gjorde sig till
tolk för blev under
1860-talet starkt
reaktionärt färgad och
nådde sin fulla
utveckling efter polska
upproret 1863. A. var
själen i den ”slaviska
kommittén”, som blev
av så stor betydelse
före och under 1875—
.78 års händelser:
upproret i Herzegovina,
serbiska kriget,
bulgariska resningen,
ryskturkiska kriget. Slavo-
filernas idéer behärskade då ryska samhället, höga
och låga. A:s svärmiska hänförelse och glödande
vältalighet voro oemotståndliga.
4) Alexander N i k o 1 a j e v i t j A., rysk
skriftställare och spiritist (1832—1903). Han
ägnade sig med iver åt studiet av spiritistiska
fenomen samt grundläde 1874 i Leipzig tidskr.
”Psychische Studien”. Bekant är hans polemik
med filosofen E. v. Hartmann.
Ak?ehi’r, ”den vita staden”, stad i Mindre
Asiens inre, i turk, vilajetet Konia, vid Bagdad
-banan; 10,000 inv. Tillverkning av mattor.
A’kselrod [-råt], Pavel, rysk politiker av
judisk börd (omkr. 1850—1928). Han bildade som
landsflyktig i Schweiz jämte Plechanov 1883
den första ryska socialdemokratiska gruppen
(”Arbetets frigörelse”). 1903 anslöt han sig till
mensjevikerna och bosatte sig efter
bolsjevik-revolutionen i Berlin.
Akselsson, Lars, publicist (f. 1890 8/i); fil.
lic. i Uppsala 1914, tjänsteman i
Järnvägsstyrelsen 1915—17, chef för dess statistiska kontor
1918—30, red. för tidskr. Sunt Förnuft och
verkst. dir. i Skattebetalarnas förening 1930. A.
har haft flera uppdrag som sekr. i och led. av
kommittéer, särsk. i trafikfrågor.
Aksu, flod i östturkestan, Centralasien,
upprinner under namnet Aksai på 3,350 m höjd nära
v. ändan av Kok-schal-tau-kedjan, bryter sig
genom denna, strömmar längs dess s. fot under
namnet Tauschkan-darja till staden Ak-su, där floden
Aksum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
