Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albatrosser - Albatrossexpeditionen - Albay - Albe, Gerhard Albin - Albedo - Albemarle - Albemarlesundet - Albenga - Albeniz, Isaac - Alberdingk-Thijm, Josephus - Albergo - Alberik II - Aberoni, Giulio - Albers, Hans - Albers-Schönberg, Heinrich Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Albay—Albers-Schönberg
242
havet sträcker sig deras utbredningsområde i
n. till Japan. De häcka ofta i oerhört stora
kolonier på ensamma öar i världshaven. Endast
ett ägg lägges. A. äro utomordentliga flygare
både vad snabbhet och uthållighet beträffar.
Den största arten uppnår 3 m bredd mellan
vingspetsarna.
Albatrossexpeditionen, se Oceanografi.
Albay [a’lbäi], stad och vulkan på
Filippinerna, se Legaspi, resp. Mayon.
Albe, Gerhard Albin, marinmålare,
mu-seidirektör (f. 1892 10/s), har lärt etsning bl. a.
i Konstakad:s etsningsskola, varit intendent vid
Kronborgs museum 1924—25, blev 1926
föreståndare för Föreningen Sveriges sjö
fartsmuseums samlingar i Stockholm (som 1932 uppgick i
Sjöhistoriska museet) och 1945 direktör vid detta.
Albèdo, förhållandet mellan den mängd ljus,
som reflekteras från en kropp i alla riktningar,
och den mängd, som faller på kroppen.
Albemarle [älbamäl], hertig av A., se Monk.
Albemarlesundet [ä’lbamäl-1, en haffliknande
vik av Atlanten i Nord-Carolina, U. S. A. Åt
s. sammanhänger det med Pamplicosundet.
Albenga, stad i Italien, på Liguriens kust;
[i,ooo inv. A. har torn försedd stadsmur och
en 148 m lång bro från romartiden.
Albeniz [-ni’s], I s a a c, spansk tonsättare och
pianist (1860—1909). Han framträdde tidigt som
pianovirtuos. Som tonsättare blev han det första
betydande namnet inom nutida spansk
pianomusik. Särsk. uppskattade äro hans pianosviter
”Iberia” och ”Catalonia”, som förena nationellt
spansk karaktär med modernt impressionistiska
drag. A. komponerade även sånger, operetter
och operor.
A’lberdingk-Thijm [-deqk-téim], Josephus,
holländsk skriftställare (1820—89), prof, i
konsthistoria i Amsterdam. Som ledare för
katolikerna inom konst och litteratur samt anhängare
av den romantiska skolan och stor beundrare
av medeltiden verkade A. i talrika skrifter för
befordrandet av dessa intressen.
Albe’rgo, it., härbärge, rum för resande.
Alberik II, italiensk furste (omkr. 913—954),
son till markgreve Alberik I av Spoleto och
Marozia, blev vid faderns död markgreve,
störtade 932 sin moders välde i Rom och valdes
till romarnas furste. Han styrde därefter med
stor kraft Rom som en adelsrepublik. A. lät
före sin död adeln hylla hans son Octavianus,
som 955 blev vald till påve (Johannes XII).
Alberoni [alcoerå’ni], G i u 1 i o, spansk
statsman, kardinal (1664—1752). Son till en fattig
ital. vingårdsarbetare, inträdde han i andliga
ståndet och sedan i diplomatisk tjänst samt blev
1713 som sin fädernestat Parmas representant
skickad till Spanien. Där genomdrev han Filip
V :s giftermål (1714) med Elisabet Farnese av
Parma. Hon fick genast stor makt över sin
gemål och gjorde A. till premiärminister. I
samförstånd med drottningen styrde han sedan
landet enväldigt. Han arbetade med all iver på
upphjälpandet av Spaniens armé, flotta,
näringsliv och finanser. Spaniens krafter skulle användas
till att befria Italien
från kejsarens välde
och skaf fa f
urstendö-men åt E lisabets söner.
Spaniens återtagande
av Sardinien (1717)
och av Sicilien (1718)
framkallade emellertid
en sammanslutning av
England, Frankrike,
Österrike och
Nederländerna (kvadrupelal-liansen 1718). A:s
försök att bilda ett
mot-förbund misslyckades
— bl. a. hade förbindelse inletts med Karl XII.
Spanska flottan blev 1718 slagen av den
engelska, och en överlägsen fransk här inträngde över
Pyrenéerna. A. måste nu lämna alla sina
ämbeten och förvisades ur Spanien. I Italien
spelade A. senare tidvis en viss politisk roll vid
påvehovet och var legat.
Albers, Hans, tysk skådespelare (f. 1892).
A. har särsk. gjort sig gällande inom filmen,
där hans vitala, men något sentimentala
gåpåar-typ kommit till sin rätt.
Albers-Schönberg, Heinrich Ernst, tysk
röntgenolog (1865—
1921). Med. dr i
Leipzig 1891, upprättade
A. 1897 ett privat med.
röntgeninstitut i sin
födelsestad Hamburg
och erhöll 1903 i
uppdrag att å S:t Georgs
sjukhus i Hamburg
upprätta ett institut
för röntgendiagnostik
och röntgenterapi.
1919 kallades han att
bekläda den första ord.
professuren i
medicinsk radiologi i
Tysk
land, näml, vid det nyinrättade univ. i
Hamburg.
A:s förnämsta verk är hans grundläggande
arbete för röntgenteknikens uppbyggande och
utveckling, framlagt i hans bekanta lärobok ”Die
Röntgentechnik”. Hans upptäckt 1903 av
röntgenstrålarnas inverkan på könskörtlarna är av
genomgripande betydelse och har på ett
ovärderligt sätt befrämjat såväl skyddstekniken som
den terapi, som grundar sig på
röntgenkastra-tionen. Som utg. av tidskr. ”Fortschritte auf
dem Gebiete der Röntgenstrahlen” och av
”Ar-chiv und Atlas der normalen und patologischen
Anatomie in typischen Röntgenbildern” gjorde
A. tysk röntgenologisk forskning känd över hela
världen.
A. dukade under för en kräftsjukdom, som
uppkommit på grund av röntgenskador å hans
händer, vilka skador han ådragit sig under sin
första röntgentid. Under det första årtiondet
av 1900-talet var han den förnämsta för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
