Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Algardi, Alessandro - Algarrobo - Algarve (Faro) - Algau - Algebra - Algebraisk analys - Algebraiska funktioner - Algeciras - Algenib - Alger (bålväxter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295 Algarrobo—Alger 296
huggare och arkitekt (1602—54). Han utförde
bl. a. (1646—50) den i Peterskyrkan i Rom
uppställda jättereliefen ”Leo I tvingar Attila till
återtåg’.
Algarrobo [-rå’bå], Prosöpis alba, ett träd,
vars frukter särsk. för indianerna i El Gran
Chaco i Sydamerika äro av största vikt som
näringsmedel. Av denna frukt bereda de även
rusdrycker.
Alga’rve (Far o), den sydligaste och minsta
av Portugals provinser; 5,072 km2, 318,000 inv.
Landet kring kusterna och i floddalarna är
fruktbart och väl odlat med vete, vin, oliver och
andra sydfrukter. Skogar av korkek och kastanj
finnas i n., där Serra de Monchique stryker
fram.
A’lgau, se Allgäu.
A’lgebra. Tidigare förstod man med algebra
aritmetikens generalisering genom införande av
bokstäver vid operationerna som symboler för
talen. Numera är begreppet mera identiskt med
algebraisk analys, vilken vetenskap huvudsaki.
omfattar ekvationslära. Hos grekerna var
den algebraiska analysen geometriskt betonad, i
det att talen framställdes genom linjesträckor.
Sålunda hade redan Euklides på geometrisk väg
funnit lösningen till den allmänna
2:a-gradsek-vationen. Diofantos, som levde på 300-talet
e. Kr., var den förste, som införde teckenspråket
och symboler för de obekanta storheterna.
Araberna återinförde a. i Europa. Tartaglia från
Venezia och Cardano från Milano funno
lösningarna till de allmänna 3 :e- och 4
:e-gradsekva-tionerna. Ett mäktigt bidrag till algebrans
utveckling gavs av Descartes på 1600-talet genom
hans grafiska framställningsmetod och
grundandet av den analytiska geometrien.
Genom att Leibniz införde determinanter, fick
ekvationsläran ett kraftigt hjälpmedel, och genom
Newton riktades den med viktiga satser. Dess
fundamentalsats, att varje ekvation av n:e graden
har n st. rötter, bevisades av Gauss m. fl. Vid
sidan av denne intar Abel platsen som en av
banbrytarna för forskningen i den moderna
algebraiska analysen. Han bevisade bl. a.
omöjligheten av att genom rotutdragningar lösa allmänna
5:e-grads- och högre ekvationer. För den
moderna a. har den av Galois införda gruppteorien
varit av stor betydelse.
Algebraisk analys, se Algebra.
Algebraiska funktioner, en klass av
analytiska funktioner (se Funktionsteori).
Algebraiska tecken, se Matematiska tecken.
Algeciras [alkäbi’ras], stad i sydligaste
Spanien, prov. Cådiz, vid den från Gibraltar sund
inträngande Algecirasviken, mitt emot Gibraltar;
26,000 inv.. Staden exporterar kork och apelsiner.
— I A. landstego morerna, när de 711 gingo
över till Europa. År 1906 avslöts här den
bekanta Algecirastraktaten.
Algénib. 1) Den ljusstarkaste stjärnan i
stjärnbilden Perseus. — 2) Stjärna av 3:e
storleken i stjärnbilden Pegasus.
Alger är det gemensamma namnet för en hel
del lägre el. högre organiserade encelliga el.
flercelliga bålväxter, d. v. s. växter utan
strängt genomförd uppdelning i stam och blad
och utan egentlig kärlsträngsvävnad.
A. kunna indelas i följande större grupper:
1. Blågröna alger, Cyanophyceae.
2. Flagellater, Flagellatae.
3. Dinoflagellater, Dinoflagellatae.
4. Kiselalger, Diatomeae.
5. Grönalger, Chlorophyceae.
6. Brunalger, Phaeophyceae.
T. Rödalger, Rhodophyceae.
Algernas rätta element är vattnet. Visserligen
växa några, såsom de s. k. v i o 1 s t e n s a
1-gerna (Chroolepus-arter m. fl.), på land, på
klippor och stenar o. dyl. och äro s. k.
luftalger, men dessa, liksom alla andra a.,
behöva dock för sin fullständiga utveckling tidvis
tillgång till vatten. A. kunna trivas i alla
slags vatten: några växa i salt och bräckt vatten,
andra åter i sött, i polarhavets iskalla vatten
såväl som i tropikernas, även de heta källorna
och de eviga isfälten äga sina särskilda algfloror
(glaciärernas ”röda” och ”gröna snö”).
Sin starkaste utveckling med avseende på såväl
artrikedom som i synnerhet formernas prakt
uppnår algvegetationen i de varmtempererade
ländernas hav. De flesta större a. förekomma, fästa
vid andra föremål, antingen omedelbart på
bottnen el. på andra växter el. stundom också på
djur (t. ex. snäckor, kräftdjur o. s. v.). De på
organiskt underlag förekommande äro e p i f
y-t e r. Några parasitiska rödalger äro dock kända.
En stor mängd a. äro aldrig fästa vid andra
föremål utan ligga antingen fria på bottnen el.
(de flesta encelliga) hålla sig svävande i vattnet.
Det sistnämnda är förhållandet med de alger,
som åstadkomma vad man kallar ”vattnets
b 1 o m n i n g”, och över huvud taget sådana a.,
som ingå i sj öarnas och havens s. k. plankton.
Åtskilliga gröna och blå alger uppträda normalt
i symbios med svampar och bilda så den
egendomliga växttyp, som vi kalla en lav.
Med avseende på sin inre byggnad förete
algerna mycket stor växling. Under det att de
lägre formerna äro så enkla, att individen i sin
helhet bildas av blott en enda cell, äga de högre
formerna, t. ex. brunalger och rödalger, en inre
struktur av jämförelsevis mycket hög utveckling.
Algcellerna innehålla i regel olika färgämnen,
vilka ha betydelse för kolsyreassimilationen.
Färgen växlar med färgämnenas
sammansättning.
A. äro geologiskt sett mycket gamla, ehuru
lämningar och avtryck därav äro sparsamma i
de geologiska avlagringarna. Kalkalger har man
dock funnit bl. a. i gamla algonkiska bildningar.
De kunna t. o. m. uppträda bergartsbildande, så
t. ex. i kambrosilur på Gotland och vid
Bjär-sjölagård i Skåne.
För ämnesomsättningen i vattnet äro a. av den
allra största betydelse. De utgöra näml, dels
direkt och dels indirekt, sedan de dött och mer
el. mindre fint fördelats, den näring, av vilken
de lägre växtätande vattendjuren leva.
Till sin byggnad förete a. i stort sett föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
