Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aloehampa - Aloisi, Pompeo - Alopæiska papperen - Alopæus, släkt - Alopæus, 1. Magnus - Alopæus, 2. David - Alopeci - Alopecias vulpes - Alopecurus - Alopex lagopus - Alost - Alouattinae - Alp, alper - Alpacka (djur) - Alpacka (ull) - Alpacka (nysilver) - Al pari - Alp Arslan - Alperna - Topografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Aloisi—Alperna
366
A’loe perfoliäta, inhemsk i Afrika men
sedermera planterad i andra tropiska länder. De
vackra, glänsande fibrerna kallas även f i b r e
och användas för tillverkning av aloetyg samt
till snören och tågvirke.
Aloisi [alåi’si], P o m p e o, baron, italiensk
diplomat (f. 1875). A. tillhörde den italienska
delegationen vid fredskonferensen 1919, var
minister i Köpenhamn
1920, i Bukarest 1923
—25 och i Tirana
1926—27 samt
ambassadör i Tokyo 1928—
29 och i Turkiet 1930
—32. Senare anlitades
han för speciella
storpolitiska missioner —
bekant är hans insats
som delegerad i Nat.
Förb. i samband med
konflikten mellan
Etiopien och Italien 1935
—36.
Alo’nsoa,
växtsläk
te, tillhörande fam. lej ongapsväxter,
S crophulariaceae. Flera arter med vackra, röda
blommor odlas som prydnadsväxter.
Alopæiska papperen, en av A. Neovius 1889
—95 under titeln ”Ur Finlands historia.
Publikationer ur de alopæiska papperen” utgiven
samling dagboksanteckningar av och brev till
medlemmar av släkten Alopæus, handlingar rörande
krigen i Finland 1702—1809, bidrag till finska
församlingarnas historia m. m.
Alopæus, finländsk präst- och
ämbetsmanna-släkt, härstammande från bonden Tomas
Ket-tunen i Kerimäki socken på Gustav Vasas tid.
Hans sonsons sonsöner latiniserade namnet till
A. (fi. kettu = lat. alopex, räv).
1) Magnus Jakob A., kyrkomän (1743—
1818), lektor i teologi vid Borgå gymn.,
domprost, biskop i Borgå 1809. På uppdrag av
Alexander I genomförde han åtskilliga kyrkliga
nydaningar. A. har utg. bl. a. ”Borgå gymn:s
historia” (1804—17).
2) David A., den föreg:s kusin, rysk
diplomat (1769—1831). Han blev 1796
legationssekreterare vid ryska beskickningen i Sverige,
1801 chargé d’affaires och 1803 ambassadör.
Genom sina flitiga och ingående rapporter om inre
svenska förhållanden
och försvarsmedel
spelade A., som var av
finskt ursprung och
mäktig svenska
språket, en betydelsefull
roll under
förberedelsen till Rysslands
brytning med Sverige.
Vid underrättelsen om
ryska arméns infall i
februari 1808 lät
Gustav IV Adolf sätta A.
under bevakning. Men
även under
bevakning
en blev A. genom förrädisk medverkan av
svenskar i tillfälle att skicka utförliga rapporter om
svenskarnas militära åtgärder m. m. Efter tre
månader fick han lämna Sverige. A. deltog
sedan som ryskt ombud vid fredsunderhandlingarna
i Fredrikshamn. A. blev slutligen (1822) rysk
ambassadör i Berlin.
Alopeci, skallighet, se Hårsjukdomar.
Alope’cias vuTpes, lat. namnet på r ä v h a j
(se d. o.).
Alopecürus, lat. namnet på kavlesläktet
(se d. o.).
Alöpex lagöpus, lat. namnet på fjällräv
(se d. o.).
Alost [alå’st], se Aalst.
Alouattinae, lat. namnet på v r å 1 a p o r (se
d. o.).
Alp, alper, benämning å högt berg, särsk. av
alpin karaktär, med branta former och glaciärer.
Alpa’cka, Läma päco, se Kameldjuren.
Alpa’cka, ull av lama-arten med samma namn.
Alpackaullen förekommer i olika naturfärger,
vit, grå, gulbrun, rödbrun och svart,
härstammande från olika kroppsdelar av samma djur.
Ullen är svagt krusig, 10—30 cm lång och 0,010
—0,060 mm tjock. Alpackaullen lämnar vackra,
mycket hållbara vävnader. — A. kallas även en
kantull, som erhålles av halvyllelump. — A. är
även benämning på vissa glansiga
damklänningstyger, urspr. tillverkade av äkta alpackaull men
numera av bomullsvarp med inslag av alpackaull
eller annat glansigt ämne samt för finare
kvaliteter (”alpacka lustre”) av silkesvarp med
glansigt kamgarnsinslag.
Alpa’cka, ett slitstarkt nysilver, vanl. med 18%
nickel.
Al pa’ri, se Pari.
Alp Arslan, sultan, se Seldjuker.
Alperna, Europas mäktigaste bergskedja,
sträcker sig i en mot n. v. konvex båge från
Medelhavet omkring Nizza—Genua i nordlig
riktning till Genévesjön och därifrån i
väst-östlig riktning till Wien—Marburg.
Bergskedjorna, som i de v. och centrala A. ligga tätt
tillsammans och bilda ett skarpt avgränsat
bergområde, divergera i ö. och övergå i lägre
randberg, utan skarp avgränsning mot omgivningen.
I s. v. vid Medelhavet stå A. i samband med de
Liguriska Apenninerna, ö. om Adriatiska havet
med de Dinariska a., och i ö. fortsätta de över
Wiener Wald i Karpaterna. A:s längd från
Medelhavet till Wien beräknas till 1,200 km,
ytvidden är 175,000 km2.
Topografi. Alperna indelas av geologiska
grunder i Västalperna och östalperna.
Gränsen mellan dem dragés från Bodensjön
genom Rhen- och Hinterrheindalarna över
Splü-gen till Lago di Como. Till Västalperna höra
sålunda större delen av Schweizalperna och de
franska A., till östalperna Österrikes, Bayerns
och Jugoslaviens alper, medan Italien innehar
delar av både Väst- och östalperna. Inom
Västalperna skilj er man vidare
Centralalperna el. Schweiziska alperna från de
egentliga Västalperna, som begränsas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
