Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anföringstecken el. citationstecken - Anga - Angakok - Angantyr - Angara - Angaralandet el. Angaraskölden - Angarierätt - Angarn - Angel, angelkrok - Angel - Angel, Gösta - Angela av Foligno - Angeldorff, Christofer Olofsson - Angeli, Heinrich von - Angelica - Angelico, Fra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Anga—Angelico
532
Anga kyrka.
Foto AT A.
sluter det sålunda angivna, såsom i: han ropade:
”Eld”! (el. „Eld!” el. ’Eld!’).
Anga, socken i Kräklinge ting på mell.
Gotland, n. v. om Östergarnhalvön; Norra häradet,
Gotlands län; 30,48 km2, 222 inv. (1950). 381 har
åker. Fornlämningar äro talrika. Kyrkan är
byggd vid mitten av 1200-talet. Märkliga
kalkmålningar. Socknen är församling i Kräklingbo,
A. och Ala pastorat, Visby stift,
Medelkontraktet; ingår i storkommunen Romakloster.
Angäkok, eskimåord för spåman, besvärj are.
Angantyr. Detta namn bäres av flera
personer i den nordiska sagolitteraturen. Mest
bekant är den A., Arngrims son, som enligt
Her-vararsagan och sagan om Orvar Odd utmanade
den svenske stormannen Hjalmar den hugstore
till kamp på Samsö; såväl A. som Hjalmar
stannade på valplatsen.
Angära, flod i s. Sibirien, biflod till Jenisej
fr. h., upprinner på Changaj-bergen i
Mongoliet, flyter under namn av Selenga mot ö. och
faller ut i Bajkalsjön; utmynnar i Jenisej som
Övre Tunguska. Längd omkr. 2,800 km. A., som
har några av S S S R’S största forsar, är under
utbyggnad.
Angäralandet el. Angaraskölden är det
namn, som Suess givit åt ett urgammalt
fast-landsområde i norra Asien kring floden Angara.
Angärierätt betecknar i folkrätten närmast
krigförande makts anspråk att taga i beslag och
begagna främmande kommunikationsmedel,
fientliga såväl som neutrala. (Ordet angariae
användes i romerska rättsspråket om offentliga
transportfordon el. om rekvisitioner därav för
posttrafiken.) Någon stadgad folkrättslig regel om
a-s erkännande, utsträckning och närmare
inne
börd, t. ex. i fråga om ersättningsskyldighetens
omfång, finnes icke.
Ångarn, socken i s. Uppland, Vallentuna härad,
Stockholms län; 17,83 km2; 246 inv. (1950).
Bergig och skogig mark i s., kuperad slättbygd i n.
614 har åker. Flera fornfyndlämningar finnas.
Kyrkan är medeltida. A. är församling i
össeby-Garns, Vada och A:s pastorat, Stockholms stift,
Roslags v. kontrakt; ingår i storkommunen
Össeby.
Angel, angelkrok, metkrok, särsk. en
vid vinterfiske nyttjad sådan.
Angel, se Ängeln.
Angel, Erik Gustaf (Gösta) Robert,
ingenjör (1889 3%), civilingenjör 1912, prof, i teknisk
elektrokemi vid Tekn. högskolan 1945. A. har
gjort ett flertal uppfinningar och utg.
standardverket ”Kemisk Teknologi”.
Angela av Foligno [a’ndzela ... fåli’njå],
italiensk mystiker (1248—1309). A. räknas bland
den västerländska mystikens främsta
representanter. Hennes visioner och andliga erfarenheter
upptecknades av hennes biktfader.
Angeldorff, Christofer Olofsson,
tidningsman, präst (1808—66). Prästvigd 1831,
tjänstgjorde han först i Lunds stift, sedan i
Stockholm (1840—53), tillträdde 1853 östra
Broby och Emislövs pastorat samt 1862 Västra
och Fru Alstad. A. gjorde sig framför allt känd
för sitt hetsigt konservativa tidningsskriveri,
särsk. i ”Svenska Biet” och V. F. Palmblads
”Tiden”, där han en tid var medredaktör.
A’ngeli, Heinrich von, österrikisk
porträttmålare (1840—1925). Han började som
historie- och genremålare men ägnade sig snart
nästan uteslutande åt porträttet och blev omkr.
1870 i Wien aristokratiens och hovets
favorit-porträttör.
Angélica, lat. namnet på strättsläktet
(se d. o.).
Angelico [and?ä’likå], F r a., italiensk målare
(1387—1455). Han hette egentl. Guido di Pietro,
bar klosternamnet F r a (broder) Giovanni
da F i e s o 1 e och kallades på grund av sin
”änglalika” konst Fra Angelico. Han inträdde
1407 i dominikanklostret i Fiesole och tillbragte
sina tvenne novisår i Cortona. Han flyttade 1436
med Fiesole-bröderna till det av medicéerna
nyanlagda klostret San Marco i Florens, här
sysselsatt med att utföra freskomålningar, till dess
att han 1445 kallades till Rom. Han återvände
omkr. 1450 till sitt kloster men dog i Rom.
Fra A. målade både tavlor och fresker. Bland
de förra, vilka voro avsedda att smycka altaren,
relikskrin o. s. v. och äro utomordentligt talrika,
märkas ”Madonna dclla stella” (”madonnan med
stjärnan”: nu i Markusklostret i Florens),
”Marias kröning” (i Louvre i Paris), ”Nedtagningen
från korset” (i Akademien i Florens) och
”Yttersta domen” (en framställning i Akademien i
Florens, en annan i Kaiser-Friedrich-museet i
Berlin). Hans mest omfattande arbete som
freskomålare är utsmyckningen av
Markusklostret, som också allsidigast och rikast visar den
förandligade fromheten och den starka uttrycks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
