- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 1. A - Asunden /
561-562

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anknytning - Ankober - Ankra (fälla ankar, kasta ankar el. låta gå ankaret) - Anksim - Ankult - Ankus - Ankylos - Anlag - Anlagstyp - Anlöpning - Anmärkaren - Anmärkning - Anmärkningsanledning - Anna (mynt) - Anna (Marias moder)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

561

Anknytning—Anna

562

Anknytning, se Telefon.

Anköber, stad i Etiopien; 2,000—5,000 inv.
Var huvudstad i Shoa intill 1894.

Ankra (fälla ankar, kasta ankar el.
låta gå ankaret), från ett fartyg fälla
ankaret, så att det når bottnen. Ankarkättingen
löper härvid ut. Den utlöpta delen av kättingen
bör vara minst 2 till 3 gånger vattendjupet. —
Ankra för spring sker genom att från
fartygets akter föra ut en tross (springet) och
fästa denna vid ankaret el. kättingen. Efter
ank-ringen kan genom utfirning el. inhalning av
springet fartygets stävriktning ändras, oberoende
av vind och ström.

Anksim, förflyttningsflytning, framliggande
med huvudet före, benen tilsammans och stilla
och armarna med små ankliknande
pendelrörelser vid sidorna.

Ankult, el. dyrkan av förfädernas el. släktens
avlidna andar. I vår tid anträffas den särsk.
hos kineserna och japanerna samt hos en hel
mängd primitiva folkstammar.

A’nkus, ett båtshakeformigt instrument, som
användes av de indiska elefantdrivama för att
pådriva el. tygla elefanten.

Ankylos [-ä’s], styvhet i en ledgång.

Anlag. 1) Medfödda möjligheter el.
benägenhet (dispositioner, predispositioner) till vissa
arter av verksamhet. A. äro dels
gemensamma för alla normala människor, dels för vissa
befryndade grupper, dels för vissa typer
(konstnärernas, de vetenskapliga begåvningarnas etc.).
För att kunna urskilja de karakteristiska a.
måste man analysera sj älsfunktionerna i deras
olika element och finner då individuella olikheter
i a. för minne, fantasi, abstrakt tänkande,
känslo-riktningar, vilj etendenser o. s. v.

2) I medicinsk (patologisk) mening
betecknar a. den förvärvade el. medfödda
benägenhet för sjuklighet el. mottaglighet för en viss
sjukdom, som i olika grad förefinnes hos olika
individer. Yttre inflytelser kunna antingen direkt
framkalla en bestämd sjukdom el. också
åstadkomma en lindrigare avvikelse från det normala
tillståndet, som kan betinga en disposition för
sjukdom el. utgöra ett förvärvat sjukligt a.
Hos ett organ, som en gång varit sjukt, kvarstår
ofta en ökad benägenhet för insjuknande på nytt.

Liksom vissa sjukdomar (t. ex. blödaresjukan)
el. missbildningar (t. ex. sexfingrighet) kunna gå
i arv, kunna ock vissa a., som förefunnits hos
fadern el. modern el. hos båda, på likartat sätt
framträda hos avkomman. Sjukdomsanlagen växla
och framträda olika starkt för olika sjukdomar
under olika åldrar. Även betingar olikheten i
kön särskilda sjukdomsanlag, huvudsaki.
beroende på den så olika organisationen och
köns-funktionen hos mannen och kvinnan.
Dispositionen för sjukdomar är störst under första
levnadsåret, avtager så till pubertetstiden, då en
ökning sker, varpå ny minskning fås till ett
minimum vid 24—30 år, följt av småningom
skeende tilltagande. Vissa a., såväl ärvda som
förvärvade, kunna övervinnas genom klok
behand

ling och under gynnsamma förhållanden. Se
vidare Ärftlighet.

Anlagstyp, se Ärftlighet.

Anlöpning, värmebehandling av härdat stål
för att moderera dess hållfasthetsegenskaper.
Genom a. minskas stålets hårdhet och ökas segheten
mer el. mindre allt efter den temp., vid vilken a.
sker. Härdning med efterföljande a. till hög
temp. 500—6oo° benämnes seghärdning. A.
sker i ugn el. i bly- el. oljebad. Benämningen
a. härrör av den genom fortskridande oxidation
uppkommande, mot temp. och tid svarande
anlöp-ningsfärg, som en blank stålyta antager vid
värmning i luften.

Anmärkaren, politisk tidning i Stockholm,
började utgivas mars 1816 av F. Cederborgh
men fick värde och betydenhet först följ, år, då
Georg Scheutz ingick som medägare och
med-redaktör. Mellan dem uppstod 1820 en brytning,
varefter Cederborgh utgav ”Anmärkaren” och
Scheutz ”Anmärkarne”. Denna senare tidning
ombildades nov. 1820 till det bekanta
halvveckobladet Argus. Cederborghs Anmärkaren
fortlevde fast med ringa spridning till april 1829.
A. var Sveriges första egentliga
oppositions-tidning. Dess sätt att behandla det s. k.
Värrndö-målet 1819 (en länsmans försök att pina en
misstänkt till bekännelse) var helt enkelt epokgörande.
Tidningen stred för övrigt under Scheutz’
ledning mot protektionism, skråväsende, officiellt
spioneringssystem m. m.

Anmärkning kallas framställning av fel vid
revision el. granskning av en allmän räkenskap,
över a. infordras redogörares förklaring,
varefter den, som framställt a. — revisorn —,
avgiver s. k. påminnelse. — Anmärkningsprocent
utgick förr i vissa fall till revisorn.

Anmärkningsanledning. Riksdagens
gransk-ningsrätt av statsrådets verksamhet utövas
genom Konstitutionsutskottet, i vars hand ligger
att (enl. R. F. § 107) avgöra om att göra åtal
inför riksrätt el. anmärkning hos kamrarna. Se
Decharge. Anmärkning mot statsråd kan
också utgå från annat utskott än
Konstitutionsutskottet samt från enskild riksdagsman.
Sådana anmärkningar kallas
anmärkningsanled-ningar. Vid dylikt tillfälle må inför kammaren
endast följande ordalag nyttjas: ”Det är
anledning till anmärkning mot statsrådet el. den el. den
ledamoten el. föredraganden, varom remiss
be-gäres till konstitutionsutskottet, inför vilket
anledningen skall uppgivas.” Dylik remiss får ej
vägras, men frågan kan icke av Riksdagen
avgöras, förr än Konstitutionsutskottet däröver
blivit hört.

Anna, ett räknemynt i Indien (= något över
11 öre). 1 a. indelas i 12 pie, 16 a. = 1 rupie.

Anna, enligt legenden jungfru Marias moder,
gift med Joakim.

Legendkretsen om den heliga släkten
utbildades ganska tidigt. I medeltidens och senare
tiders konst framställas ofta scener ur berättelsen
om Joakim och A. Vanliga äro också bilder av
A. med Maria och Jesusbarnet; sådana bilder
(”S:ta Anna själv tredje”) framställa gärna Ma-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:12:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffa/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free