Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antelami, Benedetto - Antell, Herman Frithiof - Antell, Pehr Kasten Samuel - Antemensale - Ante meridiem - Anten - Antenn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Antell—Antenn
592
tör, verksam omkr. 1177—1233, uppförde
baptis-teriet i Parma och ledde utförandet av dess rika
skulpturutsmyckning. Av hans egen hand är här
bl. a. en storlagen kristusstaty.
Ante’ll, Herman Frithiof, finländsk
donator (1847—93). Han avlade till en början
medicinska examina och ägnade sig efter arvet av
en betydande förmögenhet (1874) först åt
vetenskapliga och praktiskt-medicinska studier i
Paris men hängav sig därefter mer och mer åt
studier i numismatik och åt sina omfattande
samlarintressen. Hans betydande samlingar av
konstverk, etnografiska föremål, historiska arbeten och
verk, jämte en fond å en million mark, donerades
1893 till grundläggande av ett finländskt
nationalmuseum. A. testamenterade dessutom till
Helsingfors univ. 850,000 mark till resestipendier för
yngre vetenskapsmän, till svenska lyceet i Vasa
100,000 mark samt till Vitt-, hist-, och
ant.-aka-demien och Nordiska museet i Sverige 100,000
kr. var.
Ante’ll, Pehr Kasten Samuel,
finländsk politiker (1845—1906), urspr. officer,
därefter godsägare och bankman. Som politiker blev
han snart en bland det svenska partiets och adelns
mest framstående och inflytelserika medlemmar
samt var en av de mera framträdande
kämparna för landets konstitutionella statsskick. Han
var led. av värnpliktsutskottet vid urtima
lantdagen 1899 och vice lantmarskalk vid lantdagen
1900.
Antemensäle, skulpterad el. målad beklädnad
av trä el. metall på framsidan av ett altarbord.
A’nte meridiem, lat., före middagen.
Anten, sjö, 10 km n. v. om Alingsås; 18 km2;
66 m ö. h. Avrinner till sjön Mjörn genom
Säveån.
Ante’nn. 1) A. el. känselspröt kallas de
ledade bihang, som hos leddjuren sitta på huvudet
framför munöppningen. Hos kräftdjuren
förekomma två par a., medan av övriga avdelningar
av leddjuren, tillhörande trakeaterna, insekter
och tusenfotingar endast ha ett par a.
Spindeldjuren sakna antenner.
A. äro försedda med sinnesorgan, alltid
känsel-och ofta även luktorgan. A. äro i regel
mång-ledade, och de olika lederna kunna vara utbildade
på de mest skilda sätt, så att a:s utseende blir
mycket omväxlande. Djuphavskräftor och
lång-horningar ha t. ex. utomordentligt långa a.
Stundom äro de yttersta lederna grövre än de inre,
varigenom a. bli klubblika (t. ex. hos dagfjärilar
och en del skalbaggar); hos ollonborren äro
dessa klubbleder försedda med bladlika utskott;
stundom bli a. spolformiga, t. ex. hos svärmare.
2) I radiotekniken använd ledare, antingen för
utstrålning av elektromagnetiska vågor (s ä
n-darantenn), i vilket fall den matas med
hög-frekvent växelström, el. också för att uppfånga
dylika vågor och föra dem till en
radiomottag-ningsapparat (mottagarantenn).
På lång- och mellanvågsområdet utgjordes de
redan tidigt brukade a.-typerna av en el. flera
horisontella trådar, isolerat uppspända mellan
master av upp till 100-tals m höjd. A. voro
jordade, d. v. s. energien inmatades mellan jord
och den vertikala delen av a., som vid s. k.
L-antenner var ansluten vid ena ändan, vid
T-an-tenner däremot vid mitten av den horisontella
delen. — På mellanvågsområdet användas numera
ofta vertikala a., så utformade, att en mast
av ledande material får tjäna som a. Den
vertikala a.-masten har ofta en längd som endast
obetydligt understiger V2 våglängd och benämnes
härvid ”vertikal halvvågsantenn”. Inom ett visst
tättbefolkat område kan det vara önskvärt att
koncentrera strålningen. Detta uppnås genom att
två el. flera vertikal-a. placeras på lämpligt
avstånd från varandra och samtidigt lämpliga
fasförskjutningar införas mellan strömmarna
i de olika a. — På kortvågsområdet användas
vanl. horisontellt el. vertikalt utsträckta a.
med en längd av V2 våglängd el. en multipel
därav. En a.-typ av fundamental betydelse
inom kortvågsområdet är den s. k.
dipolantennen, en halvvågs-a., i vars mitt energien
tillföres via matarledningen. Den för den
långväga telefon- och telegraftrafiken betydelsefulla
möjligheten att koncentrera energien i smala
strålknippen har inom kortvågsområdet kunnat
uppnås genom multipelantennen, bestående av ett
antal t. ex. vertikala dipolelement, ordnade i ett
plan i sidled och höjdled till en s. k. dipolmatta.
Vid ännu kortare våglängder kunna mycket
koncentrerade strålknippen framställas med hjälp av
reflektoranordningar. Som transmissionselement
för de ultrakorta radiovågor (mikrovågor), som
utnyttjas inom ekoradio, ha s. k. vågledare
framkommit, rörledningar, i vilkas inre vågen kan
ledas med ytterst minimala förluster.
Mottagarantenner utföras ofta i T- el. L-form
men äro vanl. mycket kortare än sändare-a., ofta
inomhusantenner; med moderna rörmottagare blir
näml, ljudstyrkan vanl. ändock tillräcklig.
Antennkretsen lämnas ofta oavstämd. Särskilt
stör-ningsfri mottagning får man ofta med ramantenn,
som även nyttjas för riktad mottagning.
Ramantennen består av en fyrkantig el. cirkelrund
trådspole, som på vanligt sätt avstämmes med
en vridkondensator.
Antennarius marmoratus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
