Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antisemitism - Antisemitismen efter 1918 - Antiseptik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
Antiseptik
610
ring och ekonomiska nödläge, framför allt
marxister och judar. I hans program funnos också
vissa mot judarna riktade punkter, som verkade
tilldragande särsk. på mellanklasskikten. Det
hette bl. a. däri, att ingen får bli statsborgare,
som ej är av ”tyskt blod”. ,
Hitler och hans män hämtade sina argument
mot judarna från skilda håll. Ett av dessa var
den redan tidigare framförda raslära, som vissa
tyska rasbiologer med Hans Günther i spetsen
på nytt gjorde sig till talesmän för. Icke ringa
betydelse fick nu också ras-antisemitismens
klassiska verk, H. S. Chamberlains arbete ”Die
Grundlagen des neunzehnten Jahrhunderts” från
1899—1901. Som Hitlers och
nationalsocialismens främste inspiratör inom detta område kan
nämnas ”livsåskådningsministern” A. Rosenberg.
I agitationen framhävdes, att det procentuellt
tämligen fåtaliga elementet nästan uteslutande
vore en överklassbefolkning, som med framgång
eftersträvat de ekonomiskt, kulturellt och politiskt
inflytelserikaste ledarposterna men som skydde
de s. k. produktiva yrkena. Flerstädes dominerade
judarna inom press, konst, bankmannavärld,
advokat- och läkaryrken. Det samlande
kamptecknet blev det ”ariska” hakkorset. En viss roll i
agitationen spelade de förfalskade dokument,
som gå under namnet ”Sions vises protokoll”.
Efter Hitlers maktövertagande 1933 vidtogs
omedelbart en rad åtgärder mot judarna, som
utrensades ur statlig tjänst. Åtskilliga
inskränkningar gjordes i deras fria yrkesval, och tillträde
till universitet och skolor begränsades för
judiska studenter och skolbarn. Bojkott mot
judiska affärer iscensattes. I sept. 1935 antogos
de s. k. Nürnberglagarna, varigenom judarna
berövades sitt tyska medborgarskap, förbjödos
att ingå äktenskap el. knyta utomäktenskapliga
förbindelser med tyskar samt att anställa
kvinnliga tyska hembiträden. Ett attentat, som en
judisk yngling begått på tyska legationen i Paris
i nov. 1938, gav signalen till en allmän
vålds-aktion. Systematiska plundringar av judiska hem
ägde rum över hela Tyskland, hundratals
synagogor brändes, i massor fördes judar till
koncentrationsläger. De uteslötos helt från
affärsliv och hantverk och förbjödos t. o. m. att
beträda offentliga lokaler, parker och bad. Våren
1939 ålades de arbetslösa judarna hårt
tvångsarbete. över huvud gick den antisemitiska
politiken ut på att så strängt som möjligt avskilja
judarna från det tyska folket. 1941 kom
påbudet, att judarna måste bära den gula
davids-stjärnan som kännetecken. Krigsutbrottet 1939
innebar en ytterligare skärpning. I sina tal
utpekade Hitler den internationella judendomen som
krigets egentliga anstiftare. Väldiga mängder
öst judar sammanfördes i väl tillbommade ghetton
i de polska storstäderna samt i
koncentrationsläger. Här levde judarna under ytterst svåra
förhållanden, prisgivna åt övervakarnas brutalitet
och godtycke. Under 1942 och fram till det
tyska nederlaget genomfördes en total
utrotnings-kampanj mot judarna, som från alla delar av
det ockuperade Europa fördes österut. Massor
NF I - 20
I augusti 1941 tvingades judarna i Tyskland att bära
den s. k. davidsstjärnan.
av dem omkommo under transporterna. I
upp-samlingsställena i Polen steg antalet dödsoffer
fantastiskt. Dessutom inrättades formliga
likfabriker, bl. a. gaskamrar, vari judar systematiskt
bragtes om livet. Man kan uppskatta antalet
offer för den tyska judepolitiken till 5—6 mill.
Av dem beräknas c:a 1,7 mill. ha avlivats genom
organiserade mord. Antalet överlevande judar i
det tyskockuperade Europa uppskattas till något
över 1 mill. Av Norges judar, som deporterades
i slutet av 1942, räddade sig 400—500 till
Sverige; av de danska judarna, vilkas deportation
beordrades hösten 1943, räddade sig flertalet till
Sverige. — Litt.: E. Briem, ”A. genom tiderna”
(i94o).
Antiseptik, den behandlingsmetod, som går
ut på att genom inverkan av vissa s. k.
antiseptiska ämnen försvaga el. förhindra infektion. Det
var den engelske kirurgen Joseph Lister, som
antog, att sår sjukdomarna orsakas av
mikroorganismer. Han sökte nu, omkr. 1875, med karbolsyra
oskadliggöra dessa, i det att dels luften i
operationsrummet bemängdes med karbolsyreångor,
dels sårets omgivning, instrument o. dyl.
”desinfekterades” med samma ämne. Han lyckades
hindra sårinfektion, varigenom för kirurgien en
ny, oanad utveckling blev möjlig. Ett stort antal
antiseptiska ämnen har senare kommit till. Att
nämna äro rivanol, kloramin, kvicksilverklorid
(sublimat), kresoler (lysol), klormetakresol,
for-maldehyd, svavelsyrlighet, borsyra, salicyl- och
bensoesyra. — Ur antiseptiken har framgått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
