Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apollon - Apollonia - Apollonios från Aten - Apollonios (matematiker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Apollonia—Apollonios
642
Apollon sauroktonos av Praxiteles, omkr. 400 f. Kr. (t. v.) och Apollo di Belvedere. Vatikanen, Rom.
Greklands allra främsta gudar. Hans fullständiga
namn är Foibos (lat. Phoebus) Apollon. A.
var son till Zeus och Leto och föddes på ön Delos.
Därifrån drog han till Delfi, också kallat Pytho,
dödade draken Pyton och gjorde Delfis
berömda orakel till sitt. Han kallades på grund därav
den pytiske. Man berättade i Delfi, att han
varje höst beger sig till hyperboréerna, ett folk,
som bor i höga norden i saligt lugn och evigt
ljus. Från dem återkommer han om våren, vid
naturlivets återuppvaknande, buren av en svan.
Då Zeus dödat hans son Asklepios med blixten,
dödade A. i sin tur cykloperna, som smitt Zeus’
blixt, och dömdes till straff därför att valla
hjordar hos konung Admetos i Ferai. I trojanska
kriget stod han städse på trojanernas sida. Många
forskare tro därför, att Apollon egentligen icke
var en grekisk utan en asiatisk gud.
A:s religiösa betydelse var utomordentligt
mångfaldig. Han var: 1) Hjordarnas och
betesmarkernas gud. 2) Den manliga ungdomens
förebild och hägnare. 3) Dödsguden,
”fjärrskju-taren”, som ”med sina milda pilar” sänder en
snabb och oväntad död. 4) En avvärj are av
allt ont. 5) Tonkonstens och sångens gud. Han
avbildas mycket ofta med lyran i handen. 6)
Siarkonstens gud. 7) Försoningens gud. 8)
Ljusgud. En sådan blev dock A. troligen först i
senare tid. Bland djur, som voro helgade åt A.,
märkes vargen; bland växterna var framför allt
lagern hans, ■— I Rom, där A. likställdes med
solguden, synes hans dyrkan ha införts på
400-talet f. Kr. av de i Italien boende grekerna.
NF l — 21
A. framställes även i den äldre grekiska
konsten som en naken, skägglös yngling med
långa lockar, ehuru de flesta av de nakna
yng-lingafigurerna från denna tid icke föreställa A.
Praxiteles har i hög grad förmänskligat guden
i A. saurokt o’n o s (ödledödaren), en vek,
gosseliknande yngling, som, stödd mot en trädstam,
med en dolk måttar efter en ödla. Den ideala
A.-typen med det öppna och stolta ansiktet,
om-svallat av lockar och tecknat av inspiration, har
i den berömdaste av alla A.-statyer, Apollo di
B e 1 v e d e’r e (i Vatikanen), en kopia efter ett
original från 300-talet f. Kr., fått ett visst
teatraliskt drag. Som diktens och musikens gud
framställes han framskridande i fotsid, svallande dräkt,
lagerkransad och spelande på lyra (A. k i t h a r
o-d o’s).
Apollonia, helgon, martyr i Alexandria 248 el.
249. Legenden omtalar, att alla hennes tänder
krossades, innan hon brändes. Hon är
tandläkarnas skyddshelgon och åkallas mot tandvärk.
Apollonios från Aten, grekisk
bildhuggare under 1 :a årh. f. Kr., mästare till den
berömda ”Torso di Belvedere” i Vatikanen.
Apollonios, grekisk matematiker från Perge i
Pamfylien (under senare hälften av 200-talet
f. Kr.). Av hans arbeten har endast det berömda
verket ”Om koniska sektioner” bevarats till vår
tid. A. kan betraktas som en föregångare till
Cartesius, uppfinnaren av den analytiska
geometrien, samt är även att anse såsom
grund-läggare av den s. k. projektiva geometrien. —
Från A. härröra de sedermera allmänt använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
