Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arabien - Historia - Arabin el. arabinsyra - Arabinos - Arabi pascha - Arabis - Arabiska havet - Arabiska hästen, arab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673
Arabin—Arabiska hästen
674
rande stamfejderna kommo nu även djupgående
religiöst politiska splittringar dels mellan islams
legitimister, a 1 i d e r n a, och det abbasidiska
kalifatets anhängare, dels mellan de många
stridande sekter, i vilka aliderna efter hand delade
sig. Då det abbasidiska kalifatet började falla
sönder, kommo vissa delar av v. A. under
de egyptiska dynastierna. Sedan de osmaniska
sultanerna undanträngt mamlukerna ur Egypten
(1517) och perserna ur Eufratländerna (1534),
började A. komma under det turkiska väldet, som
ända till 1 :a världskrigets utbrott bibehöll sig
i de nordligaste delarna och i kuststräckorna
utmed Röda havet och Persiska viken.
Denna besittning har dock under
århundradenas lopp kostat turkarna hårda strider. Särsk.
Jemen beredde dem svårigheter; detta område
höll sig oberoende nästan hela tiden fram till
1872, då turkarna ånyo erövrade landet med
undantag av den engelska besittningen Aden. Från
Nedjd utgick i mitten av 1700-talet en stor
religiös reformrörelse, vahhabismen. Den utbreddes
med våld över största delen av A. och hotade
allvarsamt det turkiska väldet även i Palestina,
Syrien och Eufratländerna. Först genom
ingripandet av den egyptiske vicekonungen Muhammed
Ali kunde vahhabiterna efter sjuårig strid
trängas tillbaka till det inre av A. (1818), där
de senare grundade självständiga riken. Det
turkiska väldet i n. och v. A. hade sedan att
kämpa mot upprepade upprorsförsök, bl.a.
1910 i Jemen av imamen Jahja. Denne ingick
dock 1911 förlikning med turkarna mot partiell
självstyrelse och löften om reformer. Det
turkiska väldet över A. bröts genom 1 :a
världskriget. Redan i juni 1916 förklarade sig emiren
i Mecka, Husein Ibn Ali, självständig. Han
erkändes som konung av Hidjaz. Under Huseins
son Feisal och dennes engelske rådgivare T. E.
Lawrence gjorde sedan araberna svårt avbräck
för turkarna, Kort före krigsslutet 1918
bemäk-tigade sig arabiska trupper Damaskus, och
Feisal insattes t. v. som Syriens herre. På
fredskongressen försökte förgäves Feisal och
Lawrence verka för ett projekt att skapa ett antal
arabiska stater, styrda av Husein och hans söner.
På konferensen 1920 i San Remo fastställdes,
att Irak och Syrien t. v. skulle som
mandatområden underställas England, resp. Frankrike.
Feisal fördrevs av franska trupper från
Damaskus, men 1921 valdes han till konung av
Irak, som 1932 erhöll självständighet. På
fredskongressen i Paris blev vidare Transjordanien
autonomt emirat med Feisals bror Abdallah som
emir.
De mäktigaste furstarna i A. voro konung
Husein och emir Abd-el-Aziz av Nedjd. Mellan
dem utbröt 1924 krig, som gick olyckligt för
Husein, vilken tvangs att abdikera. Nedjd och
Hidjaz förenades och fingo 1932 det
gemensamma namnet Saud-Arabien. Vid sidan härav finns
blott ett självständigt rike i A., Jemen. Dess
imam låg 1934 i ett kortvarigt krig med
Abd-el-Aziz men avslöt därefter med denne ett
vänskapsfördrag. Tvistigheterna mellan de olika
NF I — 22
arabfurstarna avvecklades under 1930-talet, och
samförståndsviljan tog sig bl. a. uttryck i den
arabiska pakten 1936 mellan Saud-Arabien, Irak
och Jemen. Axelmakternas strävanden före och
under 2:a världskriget att för sina syften vinna
den panarabiska rörelsen misslyckades. Efter det
franska sammanbrottet proklamerade sig Syrien
och Libanon självständiga 1941 och erkändes
som sådana. Efter kriget gavs Transjordanien
självständighet. På en konferens i Kairo 1945
bildades Arabförbundet, vari Saud-Arabien,
Egypten, Irak, Transjordanien (Jordanien),
Syrien, Jemen och Libanon ingingo. Om de arabiska
staternas aktion i Palestina, se vidare Israel. Se
även Saud-Arabien. Karta vid Etiopien.
Arabin el. arabinsyra utgör
huvudmassan i arabiskt gummi och s e n e g
algummi.
Arabinos [-ä’s], en enkel sockerart, som
er-hålles genom kokning av arabiskt gummi.
Ara’bi pascha, egyptisk general (1839—1911).
F. inom en fellahfamilj i nedre Egypten, tjänade
han i hären och blev officer. När Tevfik pascha
blivit kediv, blev A. överste, och i spetsen för
ett nationellt parti nödgade han Tevfik att 1881
och 1882 ombyta ministär samt att inkalla en
notabel församling och att utnämna A. till
krigsminister. Därmed blev A. en tid Egyptens
diktator, Han förmådde emellertid icke att
upprätthålla sin auktoritet bland sina många olika
slag av anhängare, och hans egna soldater
del-togo i mördandet i Alexandria och andra av
nedre Egyptens städer 11 juni 1882. England
ingrep då, Alexandria bombarderades juli 1882,
och Wolseley vann vid Tel-el-Kebir (13 sept.
s. å.) en lätt seger över A., som dagen därpå
gav sig i Kairo. Dödsdomen förvandlades till
förvisning till Ceylon, men 1901 fick A.
tillstånd att återvända till Egypten.
Arabis, se Travsläktet.
Arabiska havet, del av Indiska oceanen
mellan Främre Indien och Arabien; står genom Bab
el-mandebsundet i förbindelse med Röda havet
och genom Ormuzsundet med Persiska viken.
Största djupet, 5,029 m, ligger i Adenviken.
Arabiska hästen, arab, den förnämsta
representanten för den s. k. orientaliska
rasgruppen. Den förekommer i flera typer och
stammar, av vilka de ädlaste äro de s. k. K o h e i 1 i
el. K o h 1 a n i.
Fullblodsaraben är rätt liten och har en
medelhöjd av 1,45 m; huvudet är litet med bred panna,
fin, spetsig nos och något insänkt profil,
näsborrarna vida, ögonen stora och uttrycksfulla,
halsen är vackert böjd, bålen cylindrisk, väl sluten
med synnerligen stark rygg, ovalt kors och högt
ansatt svans; benen seniga och starka med väl
markerade ledgångar, långa och något sänkta
kotor samt små, välformade, fasta hovar;
hårbeklädnaden är tunn och fin och taglet i man
och svans silkesmjukt. De mest omtyckta
färgerna äro skimmel, fux och brunt. Rörelserna
äro mjuka och elastiska, uthålligheten och
snabbheten beundransvärda.
Man känner ej med säkerhet den arabiska häs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
