Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetshypotes - Arbetshäst - Arbetsintensitet - Arbetsledare - Arbetsledareinstitutet - Arbetsledning, ”rationell arbetsledning” - Arbetsläger - Arbetslön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699 Arbetshypotes—Arbetslön 700
Arbetshypotes, inom det vetenskapliga arbetet
ett antagande, varifrån man utgår och vars värde
ligger i dess förmåga att ange riktlinjer och
föra undersökningen framåt.
Ar betshäst-typen kännetecknas av stor, djup,
bred, väl sluten bål med kort, bred rygg, långt,
brett, vanligen något stupande och kluvet kors
med fyllig muskulatur, avrundad manke och bred,
muskulös hals, låga och grova extremiteter och
tämligen stora hovar.
Arbetsintensitet, se Arbetsledning.
Arbetskammare, se Arbetsråd.
Arbetsledare, den person, som är anställd att
som arbetsgivarens ställföreträdare leda, fördela
och kontrollera arbete. A. är sålunda beteckning
för arbetsbefäl, verkmästare och (i arbetet icke
deltagande) förmän inom gruvdrift, industri,
byggnads- och anläggningsarbeten m. m.
Flertalet a. äro organiserade i Sveriges
arbetsledareförbund.
Arbetsledareinstitutet, se Industriförbundets
arbetsledareinstitut.
Arbetsledning, ”rationell arbetsle
titt i n g”, är det svenska namnet på en rörelse,
som — börjad och utvecklad inom den
amerikanska industrien under benämning scientific
management — har till mål att på
industriföretags driftförhållanden tillämpa exakta
vetenskapliga metoder.
Den vetenskapligt rationella a. har till
upphovsman amerikanen F. W. Taylor (1856—1915).
De principer han ur industriell och social
synpunkt uppställt för den industriella
arbetsledningen kallas i dagligt tal för ”Taylorsystemet”.
Taylor anger själv huvudmålen för sitt system
vara att samtidigt tillförsäkra såväl arbetsgivaren
som arbetaren det största och varaktigaste
välstånd, att låta varje människa utvecklas till sin
största produktionsförmåga, så att hon blir i stånd
att till dess högsta fulländning driva det arbete,
för vilket hon av naturen är bäst lämpad, och
slutl. också att om möjligt tilldela henne just
den sortens arbete.
Under det att vid Taylorsystemets tillämpning
största vikt urspr. lades på tids- och
rörelsestudierna för uppnående av högsta arbetseffekt
inom vissa arbetsgrenar, har den rationella a.
under senare år blivit mera vittfamnande. I
organisatoriskt avseende innebär den bl. a.
inrättande inom företaget av en särsk. p 1 a n
e-ringsavdelning. Denna har att — med
ledning av registrerade erfarenhetsrön och
genom särsk. undersökningar erhållna exakta
upplysningar — dels planera arbetets
genomförande, så att vid varje arbetes början material
och verktyg alltid finnas till hands vid den
för arbetets utförande lämpligaste maskinen
och vid den rätte arbetarens sida, dels genom
exakt kontroll under arbetets gång förvissa sig
om att den inbördes ordningen mellan olika
arbeten verkligen blir den beräknade, så att
leverans kan ske och nya order tagas i arbete
på därför bestämda tider. För genomförandet
av sitt arbete använder planeringsavdelningen
ofta grafiska order-, arbets- och
maskintabeller.
De exakta upplysningar planeringsavdelningen
behöver för att kunna tjänstgöra som tillförlitligt
orakel förskaffar den sig genom anordnandet av
tidsstudier och maskinkontroll i
verkstäderna. Se vidare Arbetsstudier.
Problemet har även en individuell sida. Det
gäller att uppnå bästa möjliga arbetsprestation
med hjälp av den produktionsfaktor, som kallas
trivsel i arbetet. För uppnående härav kan man
gå fram på skilda vägar. Framför allt är det
här fråga om att befria arbetaren från känslan
av att blott vara en betydelselös kugge i ett
maskineri. I detta syfte är det angeläget att
arbetarna indelas i lokalt skilda grupper el.
arbetslag. Vidare är det självklart, att rätt man
bör sättas på rätt plats. Man får därvid utgå
ifrån, att olika personer ha skilda temperament
och därför passa olika väl för t. ex. rutinarbete.
Av särskild vikt är, att befälsposterna besättas
med personer, väl lämpade härför.
Arbetsläger anordnades i Sverige 1933 och
följande år för att bereda arbetslösa ungdomar
sysselsättning. I beredskapssyfte och för
avhjälpande av brist på arbetskraft, främst inom
jordbruket, ha sedan 1939 a. anordnats huvudsaki.
för ungdom och kvinnor. 1945 funnos i Sverige
302 statsunderstödda a. med 5,270 deltagare.
Arbetslön, i vidsträckt bemärkelse varje
ersättning för ett utfört arbete, i inskr. bemärkelse
endast den betalning, som en i en arbetsgivares
tjänst för begränsad tid anställd person erhåller
för ett, vanligen kroppsligt arbete.
Den nationalekonomiska vetenskapen har gjort
många försök att finna de lagar, som bestämma
arbetslönen, utan att ännu ha nått ett säkert
resultat. Enligt den liberala engelska skolans
teori för arbetslönen, den s. k. 1 ö n e
fonds-t e o r i e n, är ett lands fond för alla dess
arbetares löner en fast kvantitet (en del av
national-kapitaliet), så att endast en minskning av
arbetarnas antal el. en ökning av kapitalet kan höja
genomsnittslönen; alla försök att genom
fackföreningar, strejker el. på annat sätt höja lönen
skulle alltså anses förfelade. Den socialistiska
s. k. järnhårda lönelagen utgår delvis
från samma förutsättningar. Den går ut på att
det normala priset på arbetet, liksom på alla
andra varor, bestämmes av dess
produktionskostnader, sålunda av vad som nätt och jämt
be-höves för att uppehålla arbetaren och fostra upp
hans barn. Arbetslönen skulle alltså i längden
sammanfalla med arbetarens existensminimum, så
att all utsikt till förbättring i arbetarens
ställning vore omöjlig inom det nuvarande samhället.
Lönefondsteorien har sedermera inom
vetenskapen ersatts av den s. k. produktivitet
s-teorien, som särsk. utvecklats av amerikanska
författare. Enligt denna teori har kapitalet blott
till uppgift att förskottera arbetslönen och
bestämmer den alltså ej; arbetsprodukten är den
källa, varur lönen tages, och dess storlek, ej
kapitalets, bestämmer lönens höjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
