Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armenien - Historia - Armenien, Armeniska SSR - Armenierna - Armeniska kyrkan - Armeniska språket och litteraturen - Armeniska Taurus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
Armenien—Armeniska Taurus
786
1920 Erivan som självständig stat. Planer voro
å bane att skapa en större armenisk stat, men
dessa kunde ej förverkligas. I stället upprättades
i Erivan Armeniska socialistiska sovjetrepubliken
i förbund med Moskva, under det att turkarna
satte sig i besittning av landets huvuddel och där
utövade ett formligt skräckvälde. Turkarna
återtogo även s. ö. Mindre Asien (Cilicien) och
omintetgjorde sålunda planer på att bilda ett
självständigt rike även där. Armenierna utvandrade i
mängd och strömmade bl. a. till Grekland och
andra Balkanstater. Republiken Erivan anslöts
1922 till Transkaukasiska socialistiska federativa
sovjetrepubliken, vilken upptogs i
Sovjetrepubliken men 1936 upplöstes. Sedan s. å. är den
ansluten till SSSR.
Armenien, Armeniska SSR, sovjetrepublik
i n. delen av Armeniens bergland, gränsar till
Turkiet och Persien, 30,000 km2, 1,282,000 inv.
Norra A. är ett jämförelsevis flackt
stäppområde. S. v. därom reser sig den 4,095 m höga
utslocknade vulkanen Alagez. österut utbreder
sig den 1,400 km2 stora Goktsjasjön. Klimatet
utmärkes av stränga vintrar och korta, varma
somrar med ringa nederbörd. Vegetationen har
stäppkaraktär. Befolkningen utgöres till 85 %
av armenier. Jordbruket har tack vare
konstbevattning fått en alltmer dominerande betydelse.
Bomullsodlingen står f. n. i förgrunden för
intresset, och denna har ökat möjligheterna för
industrialiseringen. Stora kopparfyndigheter ha
börjat utnyttjas. Huvudstad är Erivan (200,000).
Armenierna äro numera till sin huvuddel
samlade i ryska Transkaukasien (c:a 1,250,000), där
de dels utgöra en samlad jordbruksbefolkning i
republiken A. och övriga delar av höglandet, dels
leva i städerna. Samma ställning intogo de före
1 :a världskriget på turkiska sidan. Inom
Turkiet uppskattades deras antal då till c:a 1,850,000
individer. Efter utrotningsaktionen 1914—16 har
deras antal där nedgått till f. n. 75,000—100,000.
En följd av utrotningen var skapandet av ganska
starka bestånd av a. i Syrien, dessutom i Ukraina,
Galizien och Ungern samt i U.S.A. A. tillhöra
den armenoida rasen, utmärkt av brachycephali,
krökt näsa, ganska mörk hy och starkt
markerade drag. Till religionen höra a. i allm. till den
monofysitiska armeniska kyrkan; de i Syrien och
mera västerut boende a. tillhöra i allm. den
unie-rade armeniska katolska kyrkan.
Armeniska kyrkan är en självständig katolsk
kyrka, närmast besläktad med den
grekisk-katolska. Den skiljer sig från denna bl. a.
därigenom, att den förkastar den chalkedoniska formeln.
I spetsen för a. står en ”alla armeniers överste
patriark och katolikos”. Sedan 1441 har denne
överkatolikos sitt säte i Emiain (nu i
Sovjet-armenien). -
Enligt legenden skulle apostlarna Bartolomeus
och Taddeus ha infört kristendomen i A. Som
A:s verklige apostel och kyrkogrundare anses
den armeniske prinsen Gregorius Lusavorits
(”Ljusbringaren”; d. 325), vilken kristnade landet
och själv vigdes till dess förste katolikos.
Armeniska kyrkan fick på 400-talet bibeln översatt
till folkspråket genom klosterföreståndaren
Mesrop (d. 441) och katolikos Sahak (d. 439), och
en egen armenisk liturgi skapades. Under
följande århundraden har a. fått lida ändlösa
förföljelser av perser, araber och turkar.
Monofysi-tismen i dess lära förmådde flera bysantinska
kejsare att söka framtvinga en återförening med
den grekiska kyrkan men utan resultat. Även från
Rom gjordes fåfänga försök i liknande riktning.
Omsider kom dock en unierad el. katolsk armenisk
kyrka till stånd. Ur ett försök till närmande till
romerska kyrkan omkr. 1700 framgick
mechitaris-ternas kongregation. Den nuv. kyrkans
patriarkat, upprättat 1742, flyttades 1867 från ett
kloster på Libanon till Konstantinopel. De unierade
armenierna ha beräknats uppgå till omkr. 150,000,
nästan alla bosatta utanför Armenien. A. omfattar
c:a 2 mill., varav hälften på ryskt område.
Armeniska språket och litteraturen.
Arme-niskan är ett indoeuropeiskt språk och bildar en
familj för sig vid sidan av den germanska, ariska
o. s. v. F o r n a r m e n i s k a n el. den
klassiska armeniskan är bekant sedan
400-talet och har varit nästan oförändrad i bruk in i
nutiden ss. lärt och kyrkligt språk. C i 1 i c i s
k-armeniskan, den armeniska dialekten i
Cilicien, är företrädd i åtskilliga skrifter från
medeltiden. Nyarmeniskan är uppdelad i ett rätt
stort antal dialekter och starkt uppblandad med
främmande beståndsdelar, ss. persiska, syriska,
grekiska, turkiska och även kaukasiska. Det
finnes nu ett östarmeniskt och ett västarmeniskt
skriftspråk.
Armenierna fingo i början av 400-talet ett sär
skilt alfabet med 38 bokstäver, bildat efter det
grekiska. En rik armenisk litteratur uppkom då
med talrika översättningar från grekiskan och
syriskan. Bibeln översattes från grekiskan och
syriskan efter 432. Även självständiga historiska
och teologiska verk samt någon poesi märkas från
denna tid. Bland märkligare författare må
nämnas den armeniska litteraturens grundläggare,
Mesrop (d. 441) och Sahak (d. 439),. Moses av
Chorene (d. 500) och senare, klassicismens
förnämste representant, Nerses (d. 1173). Den
litterära blomstringen fortgick tidtals till slutet av
1300-talet. Med 1400-talet inträdde litteraturens
förfall, och först på senare tiden ha nya arbeten
av betydenhet utkommit.
Den moderna armeniska litteraturen är
ganska omfångsrik men övervägande av lärt
innehåll, ägnad åt folkets äldre historia.
Mechita-risterna ha alltifrån 1700-talets början utövat en
betydande vetenskaplig verksamhet i sina kloster
vid Venezia och i Wien. På 1800-talet har under
rysk och västeuropeisk påverkan uppstått en
världslig nyarmenisk vitterhet; bland författare
må nämnas Abovian (d. 1848), Nazarian,
Nabal-dian, Patkanian, romanförfattaren Raffi,
dramatikern Sundukiants och de framstående diktarna
Besiktaslian och Petros Durj an.
Armeniska Taurus, bergskedja i s. Armenien
mellan Vansjöns bäcken och övre Eufratdalen i
n. och den syrisk-mesopotamiska platån i s. Den
når i ö. 4,100 m ö. h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
