Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arnim, 1. Hans Georg von - Arnim, 2. Ludwig Achim von - Arnim, 3. Elisabeth von - Arnim, 4. Harry von - Arnim, 5. Hans von - Arnim, 6. Mary Annette von, f. Beauchamp - Arnljot Gelline - Arnmödlingarna, arnungarna - Arnoglossus laterna - Arnold, Benedict - Arnold, Gottfried - Arnold, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Arnljot Gelline—Arnold
808
tjänst, fältmarskalk 1628 samt förde befälet över
de trupper, som 1629 sändes till Polens understöd
mot Gustav Adolf. 1631—35 var han i sachsisk
tjänst och hade befälet över sachsarna vid
Brei-tenfeld samt blev generallöjtnant 1632. Av Axel
Oxenstierna misstänkt att vara ledare av Sachsens
tvetydiga politik mot Sverige, häktades A. och
fördes fången till Sverige 1637. Undkommen följ,
år, förblev A. alltjämt Sveriges hätske fiende och
trädde åter i kejserlig tjänst men avled kort
därefter.
2) Ludwig Achim von A., tysk skald (1781
—1831). 1806—08 utgav A. jämte Clemens
Bren-tano den
betydelsefullaste tyska
folkvissam-lingen, ”Des Knaben
Wunderhorn” och
”Zeitschrift für
Ein-siedler”, ett
fosterländskt organ, vari
den yngre
nyromantiska skolans
folklighet och
medeltidssym-patiei fingo uttryck.
Av A:s dikter och
prosaberättelser stå
romanerna ”Armut,
Reichtum, Schuld und
Busse der Gräfin Do-
lores” och ”Die Kronenwächter” (ofullb.) samt
smärre, kraftiga och färgrika, men delvis
formlösa noveller högst.
3) Catharina Elisabeth von A.
(Bet-tina), tysk författarinna, tyska nyromantikens
”sibylla” (1785—1859), g. m. L. A. v. A. (1811),
syster till Gemens Brentano. Hon ägnade Goethe
en rent svärmisk
dyrkan och blev en av
den romantiska
Goe-thekultens trognaste
prästinnor. Först
efter sin makes och
Goethes död
uppträdde hon som förf.
Åtskilligt i hennes
arbete ”Goethes
Brief-wechsel mit einem
Kinde” har emellertid
efteråt uppvisats vara
hopdiktat av Bettina
själv. Även sin
broder ägnade hon ett
biografiskt verk (”Clemens Brentanos
Frühlings-kranz”, 1844). Hon hade även anlag för
bildande konst.
4) Harry v o n A., greve, tysk diplomat (1824
—81). Han var sändebud vid Vatikanen 1864—70
och deltog 1871 i fredsunderhandlingarna med
Frankrike samt blev 1872 sändebud i Paris. Men
han ådrog sig snart Bismarcks misshag genom
sina försök att direkt hos kejsaren motarbeta särsk.
Bismarcks kyrkopolitiska planer. Han försattes
1874 ur tjänstgöring. Då det visade sig, att han
bemäktigat sig dokument ur tyska beskickningens
i Paris kansli, inleddes mot A. en mycket
uppse
endeväckande rättegång, vari han dömdes till 9
månaders fängelse, som han undgick genom
rymning. En 1875 från Schweiz utgiven häftig
stridsskrift, ”Pro nihilo”, mot Bismarck ådrog
honom en dom ”in contumaciam” på 5 års tukthus.
5) Hans von A., filolog (1859—1931), prof,
i Rostock 1892, i Wien 1900, i Frankfurt a. M.
1914, åter i Wien sedan 1921. A. har inlagt stora
förtjänster om den antika filosofiens historia,
bl. a. genom flera textupplagor. Vidare har A.
lämnat viktiga bidrag till den sokratiska frågan
och Aristoteles-forskningen. Han var även en
utmärkt kännare av det antika dramat.
6) Mary Annette von A., f. B e a
u-c h a m p, författarinna, se Russell.
Arnljot Ge’lline, en stigman i Jämtland på
Olav den heliges tid. Han var oerhört stor och
stark, kom till Olav vid Stiklastad, döptes och
föll i slaget 1030. A. är hjälten i B. Björnsons
epos ”Arnljot Gelline” (1870) och V.
Peterson-Bergers musikdrama ”Arnljot” (1910).
Arnmödlingarna, arnungarna, voro den
märkligaste norska stormannasläkten under
medeltiden. De hade sitt namn efter Arnmod jarl,
förmodligen stupad vid Hjörungavåg 896. Hans son
Arne bodde i Söndmör på gården Giske, som blev
ättens stamsäte. Arne var Olav den heliges vän
och länderman, och hans söner Finn, Torberg och
Arne förblevo konungen städse trofasta och
kämpade på hans sida i slaget vid Stiklastad.
Sonen Kalv däremot var en av bondehärens
anförare och skall själv ha tillfogat konungen ett av
hans banesår. Torbergs dotter Tora blev genom
sitt gifte med Harald Hårdråde stammoder till
den kommande konungaätten.
A’rno, flod i mellersta Italien, Toscanas
huvudflod, upprinner på Monte Falterona i Apenninerna
och utfaller i Tyrrhenska havet. Viktigaste
bifloder: fr. h. Sieve, fr. v. Elsa. Med Tiber står
A. i förbindelse genom Chianakanalen. Vid A.
ligga städerna Florens och Pisa. Längd 245 km;
segelbar för mindre båtar till Florens.
Arnoglo’ssus late’rna, se Tungevar.
Arnold [ä’nald], B e n e d i c t, amerikansk
general (1741—1801). A. bidrog verksamt till segern
vid Saratoga 1777. Emellertid inledde han 1780
förrädiska underhandlingar med eng. generalen
Clinton om att uppgiva West Point men röjdes
och flydde då över till eng. hären, där han genast
blev brigadgeneral.
Arnold, Gottfried, tysk kyrkohistoriker
(1666—1714). Han angrep i sitt märkliga
arbete ”Unpartheyische Kirchen- und Ketzerhistorie”
(1699—1700) kyrkans urartning och slapphet och
särsk. den förstelnade luterska ortodoxiens
tros-tvång men tog däremot i försvar kättare,
sekterister och mystiker. Inom den kyrkohistoriska
vetenskapen blev arbetet epokgörande, emedan det
lärde att historiskt värdera händelser och personer,
att upptaga kättarnas historia i kyrkans och att
återfinna nya sidor inom kyrkans
utvecklingshistoria under gångna tider. Under inflytelse från
Dippel och andra mystiker utgav A. ”Geheimnis
der göttlichen Sophia”.
Amold [ä’nald], Henry H., amerikansk flyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
