Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asien - Kulturförhållanden och religion - Näringar, handel och samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Asien
882
en högt men ensidigt utbildad civilisation.
Väst-asiens folk stå huvudsaki. under inflytande av
den arabiska odlingen och islam. Men i hela A.
gör sig nu för varje år den europ.
civilisationen alltmer gällande. Inte minst är så fallet i
ryska Asien. Sålunda har sovjetregeringen
genom en brett upplagd ekonomisk planering,
folkförflyttning, etablerande av jätteföretag o. s. v.
åstadkommit en fullständig omdaning av
Sibiriens näringsliv. I A. ha världens alla stora
religioner uppstått: bramanismen, buddismen,
shinto-religionen, Konfutses, Laotses och Zoroasters
läror, judendomen, kristendomen och
muhammeda-nismen. Men vid sidan av dessa finnas former
av schamanism och fetischism.
Näringar, handel och samfärdsmedel. A:s
materiella odling vilar i alldeles övervägande grad
på jordbruket, varav mer än 3/4 av A:s
befolkning lever. Detta gäller först och främst
Östasien, där Kina genom jordbruket giver
uppehälle åt en utomordentligt tät och talrik
befolkning. Även Japan har bevarat sin karaktär av
jordbruksland vid sidan av en högt uppdriven
modern industri. En motsvarighet till Kina
företer i Sydasien Främre Indien med Hindustan
genom en av skördarnas rikedom så gott som
helt och hållet beroende, tätt boende befolkning.
För Kina och Japan är ris huvudsädesslaget och
olika arter av hirs jämte ris och vete. På Bortre
Indiska halvön föreligga liknande förhållanden
som i Kina, men stora områden ligga här
ännu oupptagna. Ä andra sidan producera Bortre
Indiens länder födoämnen utöver det egna
behovet, och Franska Indokina, Siarn och Burma
äro huvudländer för risexport. I övrigt
upp-den egentliga folknäringen, n. om gränsen för
risodlingen vidtager vetet, i Hindustan dominera
tagas odlingsvidderna i Kina och Japan av te,
silke, bomull och socker. Kina är det klassiska
landet för teodling och silke, men i avseende på
export av silke överträffas det av Japan. Främre
Indien odlar utom födoämnen bomull och jute
för egen industri och export, te (Assam) m. m.
Ceylon är ett av huvudländerna för teodling.
I Malajiska arkipelagen är det Java samt delar
av Sumatra, som ha det högst utvecklade
jordbruket med te- och tobakskultur till
världsmarknadens behov. Andra öar, såsom Borneo
och Celebes, äro ännu till stora delar vildmarker
och ouppodlat land el., som Moluckerna, tagna i
bruk för specialodlingar, såsom av kryddor
(kryddnejlika, muskotnöt m. m.). Filippinerna i
n. äro åter främst jordbruksland för en ganska
talrik befolknings egna behov. Industrien inom
dessa delar av Asien har fortfarande, med
undantag för Japan, huvudsaki. karaktär av
hantverk och präglas i Kina och även i Japan av
en utmärkt konstskicklighet. Indien övergår
alltmera till modern industri.
över Manchuriet går ett jordbruks- och
be-folkningsbälte genom Sibirien västerut. Sibiriens
bästa jordbruksbygd ligger mellan 530 och 58°
n. br. Det har en yta av c:a 860,000 km2 och
äger alla naturliga förutsättningar. Området
har undergått en kraftig omdaning under de se-
Kines med hustru, barn och ”bohag” på väg att söka
sitt uppehälle på annan ort.
naste årtiondena. Det är framför allt
gruvdriften (Kuznetsk) och industrien, som
utvecklats. En kraftig industrialisering präglar också
den ryska delen av det torra bältet, som
sträcker sig från Arabien ända till Mongoliet. På
Kirgisstäppen ha sålunda stora industricentra
vuxit upp. Samtidigt är nomadväsendet på väg
att försvinna. Det gäller även övriga delar av
det asiatiska torra bältet. I huvudsak äro nu
nomaderna begränsade till det
mongolisk-tibetanska Centralasien och det inre av arabiska
halvön. Detta har skett som följd av ökad
konstbevattning, oljeindustriens utveckling (Persien,
Irak) och invandring av åkerbrukande kineser i
de mongoliska gränstrakterna. I Mindre Asien
och Syrien visar odlingen likheter med europeiska
(sydeuropeiska) förhållanden, och jordbruket
frambringar vete, sydfrukter, vin, bomull m. m.
Här liksom i ö. A. står hantverket högt, och vackra
konstvävnader, mattor och smidesarbeten utföras.
De rika kol-, malm- och grafitförekomsterna
i Sibirien ha fått en alltmer ökad betydelse,
medan mineraltillgångarna i Kina och Bortre
Indien ännu i stor utsträckning ligga outnyttjade.
Främre Indiska halvön är jämförelsevis fattig
på mineral, så även öarna. Av stor ekonomisk
betydelse är de s. ö. skogarnas rikedom på
värdefulla trädslag, över 95 % av världsproduktionen
av plantagegummi kommer på s. ö. Asien. Burma,
Siarn, Malackahalvön och Indonesien lämna 2/a
av världsproduktionen av tenn. De viktigaste
petroleumfyndigheterna i s. ö. Asien ligga i
Indonesien.
Samfärdseln koncentreras i v., s. och ö. till
kontinentens ytterområden. Ännu i dag försiggår
den i vidsträckta områden, ss. Tibet, Mongoliet,
Dsungariet, östturkestan, med dragare, lastdjur
och karavaner. Sedan gammalt äro de segelbara
floderna i t. ex. Sibirien, Kina och Indien av stor
betydelse. Slutna järnvägsnät ha endast Främre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
