Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assur (stad) - Assur (gud) - Assuradör - Assurans - Assurans, Svensk Försäkringstidning - Assuransspruta - Assurbanipal - Assurera - Assurnasirpal - Assyrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Assur—Assyrien
924
syriens sydligaste dél. Ehuru residenset senare
flyttades härifrån (till K a 1 c h u, hebr. K e 1 a h,
och Nineve), förblev A. dock en av
Assy-riens förnämsta städer. I A. företogos 1903—14
tyska utgrävningar, varvid resultat vunnits, som
äro av den största betydelse för kunskapen om
Assyriens och hela Främre Asiens historia och
kultur.
Assur, Assyriens nationalgud, urspr. lokalgud
i staden Assur.
Assuradör, den, som mot viss avgift
(assurans-premie) förbinder sig att ersätta den skada, som
inträffar å försäkrad egendom.
Assura’ns, försäkring mot risk. — A s
su-r an s p o 1 i s, försäkringsbrev. — A s s
uranspremie, försäkringsavgift. — A. till visst
angivet belopp kan erhållas å brev (ej kortbrev)
och paket.
Assura’ns, Svensk F ö r s ä k r i n g s t i
d-n i n g, grundades 1899 och är ett fackorgan för
det privata försäkringsväsendet i landet. Den
utkommer i Stockholm med 24 nr årl.
Assuransspruta, pytsspruta med handpump
och kort slang för bekämpande av mindre
eldsvåda.
Assurbänipal (akkad. Assur-bän-apli, ”Assur
är skapare av sonen”), grekernas S a r d a n
a-p a 1 o s, Gamla testamentets Asenappar,
Assyriens siste store konung, 668—626 f. Kr.
Under A:s regering gjorde sig Egypten åter
självständigt; däremot lyckades han kuva ett
farligt uppror i Babylonien. Assyrien blev emellertid
på ett ödesdigert sätt försvagat. Dess undergång
var förberedd och följde 20 år efter A:s död.
De sista åren av sitt liv fick A. tillbringa i
lugn. Han kunde nu ägna sig åt sina byggen,
sin jaktpassion och sina litterära intressen. Han
byggde tempel och palats i Nineve och andra
städer. A:s intresse för litteraturen har haft stor
betydelse för vetenskapen. Han -lät nämligen för
sin räkning på lertavlor kopiera en mängd gamla
babyloniska texter och grundade sålunda i sitt
palats i Nineve ett väldigt bibliotek. Man har
där funnit bortåt 30,000 sådana tavlor, vilka nu
förvaras i British museum. Detta bibliotek är
vår förnämsta källa för kännedom om den
baby-lonisk-assyriska kulturen.
Assurera, försäkra mot risk, ställa säkerhet
för; i dagligt tal mest om försäkring av
postförsändelse.
Assurnäsirpal, namn på assyrisk konung, se
Assyrien.
Assyrien, en av forntidens mäktigaste stater,
vars invånare i andlig och materiell kultur stodo
i nära samband med babylonierna. Själva centrum
låg i n. ö. Mesopotamien, vid Tigris. Det
assy-riska väldets gränser växlade med dess
maktställning, så att A. på höjden av sin makt nådde
till Vansjön i n., Mediens berg i ö., Persiska
viken, Arabiens och Afrikas öknar i s. och
Medelhavet i v. Södra A. var, liksom Babylonien, jämn
slätt, medan den n. delens fruktbara floddalar
skildes från varandra genom höga bergskedjor.
I motsats till Babylonien var därför A. rikt på
sten och mineralier. Värmen är i s. delen nästan
tropisk, i n. delen härskar bergsklimat. Slätten
bevattnades medelst kanaler. Odlingen av vete
och korn var mycket lönande, och en mängd
fruktsorter och i synnerhet grönsaker odlades
likaledes med framgång.
Ofantliga ruinhögar, el. rättare ruinfält,
utmärka numera platsen för landets forna städer.
Längst i s. vid Tigris betecknar ruinfältet Qalat
Scherqät platsen för det gamla Assur, A:s första
huvudstad. Andra viktiga städer voro
residensstäderna Kelah (Kalchu) och Nineve samt
Ar-bailu i höglandet ö. om Tigris. Först under
senare hälften av 1800-talet ha de märkliga
arkeologiska grävningar utförts, som uppenbarat en
under nära två årtusenden bortglömd värld, förut
känd blott genom Gamla testamentets
ofullständiga häntydningar samt några forntida författares
osäkra uppgifter.
Bebyggelsen i A. går tillbaka till försumerisk
tid. Från denna äldsta period (4:e årtusendet
f. Kr.) ha assyriska utgrävningsplatser givit rika
fynd, bl. a. av praktfull keramik. C:a 3,000 f. Kr.
var A. helt sumeriskt. Vid mitten av följ,
årtusende lydde A. under det semitiska riket i
Akkad och var från denna tid semitiskt. C:a 2,000
f. Kr. var A. självständigt under Sar gon I,
som gav landet en ledande ställning i den
babyloniska kulturvärlden. A. blev emellertid åter
babylonisk vasallstat under konung Chammurapi
av Babylon (omkr. 1800 f. Kr.).
Den följande tiden upptogs av strider med de
från Armenien kommande hurriterna, som
grundade ett mäktigt rike, Mitani, som under ett par
årh. behärskade A. När hetiterna c:a 1375 f. Kr.
bröto Mitanis makt, blev A. åter självständigt.
Dess furste, Assuruballit I, besegrade
i sin tur Mitani och hävdade A:s makt även över
Babylon. Salmanassar I (1266—1243)
gjorde definitivt slut på Mitani-riket och
införlivade detta med A. Dennes son T u k u 11
i-Ninurta I (1243—1221) erövrade även
Babylon och behärskade allt land mellan Armenien
och Persiska viken. Efter hetitrikets fall (c :a
1200 f. Kr.) var A. den enda kvarvarande
stormakten och kunde under de följ. 600 åren
dominera utvecklingen.
A:s övermakt över Babylonien befästes
slutgiltigt av Tiglatpileser I (1117—1090). Han
Anu-Adad-templet i Assur. Rekonstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
