Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Athanasianska trosbekännelsen - Athanasius - Athapasker - Atharvaveda - Athena el. Athene - Athenæum, The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Athanasius—Athenæum
12
T. v. Myrons Athena. Romersk kopia. Frankfurt a. M. — T. h. Athena
parthenos (A. från Varvakeion). Nationalmuseum, Aten.
gällde tidigt som ett verk av Athanasius, vilket
förskaffade den en snabb utbredning. Dock
omfattades den icke av österns kyrka.
Athanasius, en av de mest framträdande bland
den österländska kyrkans fäder (trol. 293—373).
Född i Alexandria, blev han där först diakon och
328 biskop. Efter allt att döma var A. en sällsynt
överlägsen personlighet. Hans livs stora patos
var kampen mot arianismen, för den s. k.
homou-sin, vilken term han dock själv ganska sällan
använder. Under de upprivande striderna mot
arianismen drevs han 5 gånger i landsflykt från
sitt biskopsdöme men återkom lika ofta. En tid
vistades han hos biskop Julius i Rom och
verkade därunder för munkidéns spridning i
västerlandet. Är 362 höll han en dogmhistoriskt
betydelsefull synod, som betecknar ett återupplivande
av det undanskjutna Nicaenum och ett hävdande
av den helige Andens samordnande med Fadern
och Sonen samt av fullständigheten av Kristi
mänskliga natur. — Av A:s talrika skrifter
märkas ”Om logos’ människoblivande”, vilken
han författade redan som diakon, hans ”Fyra
tal mot arianerna” (338 el. 357) samt hans
levnadsteckning över Antonius.
Athapa’sker, gemensamt namn på ett antal
språkligt besläktade nordamerikanska stammar,
vilkas utbredningsområde är större än någon
annan språkgrupps på Nordamerikas kontinent.
Urspr. förekommo athapaskiska stammar
utbredda över stora områden från de arktiska
trakterna ända till långt ned i Mexico, från Stilla
havet till Hudson Bay och från Rio Colorado
till mynningen av Rio Grande. Om någon
distinkt athapaskisk kultur kan man knappast
tala, då dessa stammar
hämtat de mest olikartade element
från andra folk, med vilka
de kommit i beröring. Bland
de mest kända folken av
a:s stora språkgrupp må
nämnas navaj oindianer och
apacher.
Atharvavèda, den sista av
de fyra kanoniska
vedasam-lingarna. Se vidare Veda.
Athena el. A t h è n e,
grekisk gudinna, motsv.
romarnas M i n e r v a. Hennes
urgamla, fullständiga namn
är Pallas Athena. Enl.
sagan var hon född ur Zeus’
huvud, som smidesguden
He-faistos med sin yxa måste
klyva, varvid A. fullrustad
i strålande vapenskrud sprang
fram i ljuset. Hon var Zeus’
älsklingsdotter. Alldeles
oberörd av kärlekens lockelser,
var hon den manligaste av
alla Hellas’ gudinnor.
Huvudsätet för Athenakulten var
Aten. Där hade hon på
Akropolis två framstående
helgedomar. Erechtheion och
Parthenon, vilket senare var helgat åt A.
parthe’-nos (jungfrun).
A. var dels en krigets gudinna: hon
dyrkades såsom städernas värn och krigarnas
förkämpe (A. pro’machos); dels s 1 ö j d e n s
gudinna (A. e’rgane): hon hägnade både den
kvinnliga handaslöjden och den manliga; dels slutligen
vishetens, i synnerhet vetenskapens, gudinna.
A :s vapen voro lansen och e g i d e n,
skölden med medusahuvudet i mitten. Hennes heliga
djur var ugglan, som grekerna ansågo vara
vishetens fågel. Även ormen var helgad åt henne.
Enligt sagan hade hon vunnit staden Aten i
tävlan med Poseidon. Denne hade skapat hästen
åt Aten, men A. skapade olivträdet, den atenska
landsbygdens värderikaste träd, och den senare
gåvan ansågs större.
De ålderdomliga kultbilderna av A. voro dels
stående, dels sittande. De stående med höjd lans
och upplyft sköld kallades ”palladier” och höllos
för en underpant på stadens bestånd. I konsten
framställdes A. som en väpnad jungfru, t. ex. i
gavelfälten på det gamla templet på Atens
akropolis och tempel på Egina. Feidias har skapat de
mest berömda A.-statyerna: guld-elfenbensstatyn i
Parthenon, A. parthenos, stående med
skölden vid sidan och segergudinnan på handen
(bekant genom två små kopior), den s. k. A. p r
o-machos på Atens akropolis, en kolossal
bronsstaty, och A. L e m n i a, en gåva av
kolonister på Lemnos. I Frankfurt am Main
finnes en nyfunnen A.-staty, som varit
grupperad med Marsyas, kopia efter ett original av
Myron.
Athenæum [äbini’am], The, ansedd engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
