Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atom - Atomernas elektronsystem - Atomkärnans egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Atom
38
kunna således högst 2 elektroner finnas, i
L-ska-let högst 8, i M-skalet högst 18, i A-skalet
högst 32 o. s. v. I varje skal bilda i sin tur
elektroner med samma värde på bikvantumtalet
l underskal, varvid högst 2 s-, 6 p-, 10 d-, 14
f-,... elektroner kunna finnas inom samma skal.
Nedanstående tab. visar elektronernas fördelning
på de olika skalen i a:s grundtillstånd, varvid
a. ordnats efter stigande ordningstal. överst står
vätet med en enda elektron i det lägsta
energitillståndet. Därnäst kommer helium med
kärn-laddningstalet 2. De 2 elektronerna bindas i det
innersta skalet, som därmed är fullbesatt. Med
litium börjar därför uppbyggandet av det 2:a
skalet, Ä-skalet. När vi komma till beryllium,
är den 1 :a undergruppen, j-gruppen, i Ä-skalet
fullbesatt. Med bor börjar utbyggandet av den
2:a undergruppen, /»-gruppen, och denna
utbyggnad fortsätter, tills vi komma till neon. Då
innehåller hela skalet sammanlagt 8 elektroner och är
därmed fullständigat. Med natrium börjar sedan
utbyggandet av 3 :e elektronskalet, M-skalet, o.s.v.
Med det 18 :e elementet argon äro j- och /»-under-
Elektronfördelningen i grundtillståndet av
elementen i de fyra första perioderna i periodiska systemet.
[-Skal-beteckning-]
{+Skal- beteckning+} K L M N
period n = I 3 4
1 = 0 0 I 0 I 2 0123
[-elektronbeteckning-]
{+elektron- beteckning+} s s p s p d s p d f
I 1 H I
2 He 2
II 3 Li 2 I
4 Be 2 2
5 B 2 2 I
6 C 2 2 2
7 N 2 2 3
8 O 2 2 4
9 F 2 2 5
10 Ne 2 2 6
III it Na 2 2 6 I
12 Mg 2 2 6 2
13 Al 2 2 6 2 I
14 Si 2 2 6 2 2
15 P 2 2 6 2 3
16 S 2 2 6 2 4
17 Cl 2 2 6 2 5
18 A 2 2 6 2 6
IV 19 K 2 2 6 2 6 I
20 Ca 2 2 6 2 6 2
21 Sc 2 2 0 261 2
22 Ti 2 2 6 262 2
23 V 2 2 6 263 2
24 Cr 2 2 6 265 I
25 Mn 2 2 6 265 2
26 Fe 0 2 6 266 2
27 Co 2 2 6 267 2
28 Ni 2 2 6 268 2
29 Cu 2 2 6 2 6 10 I
30 Zn 2 2 6 2610 2
31 Ga 2 2 6 2 6 10 2 I
32 Ge 2 2 6 2 6 10 2 2
33 As 2 2 6 2610 2 3
34 Se 2 2 6 2 6 10 2 4
35 Br 2 2 6 2 6 10 2 5
36 Kr 2 2 6 2 6 10 2 6
skalen i detta fulltaliga. Vid det 19:0 elementet
kalium bindes den yttre elektronen i en ^-bana i
A7-skalet, ehuru M-skalet ännu ej är slutet. Från
och med det 21 :a elementet skandium börja
d-elektronerna i M-skalet inbyggas, och med det
29 :e elementet koppar är M-skalet fulltaligt, och
därefter fortsätter utbyggandet av N-skalet.
Med den kännedom om elektronsystemets
byggnad vid de olika elementen, som vi på detta sätt
fått, är det möjligt att i stora drag förstå och
förklara a:s förhållande i kemiskt hänseende, den
kemiska valensen. Vi observera först, att
i varje fall, då elektronskalen äro fullbesatta, ha
vi en ädelgas. Ädelgaserna måste därför vara
synnerligen stabilt och symmetriskt byggda. Den
slutna strukturen hos ädelgaserna är det, som
betingar deras särställning i kemiskt hänseende. Hos
övriga element är det elektronerna utanför de
slutna skalen, som bestämma a:s kemiska
egenskaper och de flesta av deras fysikaliska. På gr. av
ädelgaskonfigurationens stabilitet strävar varje
annan a. att såvitt möjligt bilda
ädelgaskonfigura-tioner. Alkali-a., elementen i periodiska systemets
1 :a grupp, ha alla en enda elektron utanför eri
ädelgaskonfiguration. Denna elektron betingar
al-kalimetallernas i-värdhet och deras
elektroposi-tiva karaktär. Vid de 2-värda alkaliska
jordmetallerna finnas 2 yttre elektroner utanför
ädelgas-konfigurationen, vid de 3-värda jordmetallerna
3 yttre elektroner utanför denna o. s. v. Medan
hos dessa a. en benägenhet att avge de yttersta
elektronerna förefinnes, vilket ger upphov till
dessa grundämnens elektropositiva karaktär, ha
grundämnena i slutet av perioderna en strävan att
uppta elektroner, vilket i sin tur betingar dessa
elements elektronegativa karaktär. Med
kännedom om a:s elektronkonfigurationer är det även
möjligt att i detalj göra reda för grundämnenas
kemiska egenskaper, molekylbildningen, de
multipla valenserna o. s. v.
Atomkärnans egenskaper. Medan såväl den
teoretiska som den experimentella utforskningen av
elektronhöljet hos a. sedan sekelskiftet lett till en
ganska god kännedom om elektronhöljets
egenskaper och struktur, om de lagbundenheter, som
behärska detsamma, och om de fysikaliska och
kemiska egenskaper hos a., som bero av detta,
har ett närmare utforskande av a.-kärnan ej varit
möjligt förrän under 1930—40-talen. På kort tid
har på kärnfysikens område en rad viktiga
upptäckter gjorts och teorier framställts, vilka
medfört en explosiv utveckling av detta
forskningsområde.
Av a.-kärnans egenskaper är det i främsta
rummet den positiva laddningen och massan, som göra
sig gällande utåt. Laddningen är en
heltalsmulti-pel av den elektriska elementarladdningen. Vid
val av en lämplig massenhet antager även massan
endast värden mycket nära hela tal. Att de
kemiska a.-vikterna ofta betydligt avvika från hela
tal, har visat sig bero på att de i naturen
förekommande grundämnena utgöra blandningar av a.
med olika massa men med samma kärnladdning,
s. k. isotoper. Det hela tal, som a.-vikten för
en isotop ligger närmast, kallas isotopens m a s
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
