Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aulin, Tor - Aulis - Aulos - Aumale, Henri Eugène Philippe Louis d’Orléans - Aun, Ane den gamle - A una corda - Au naturel - Aunis - Aunusnäset - Aura (luft) - Aura (förkänning) - Aura (kalender) - Aura (socken) - Aura, Aura å (vattendrag) - Auramin - Aurangabad, Aurungabad - Aurangzeb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Aulis—Aurangzeb
90
—ii var dirigent för
Orkesterföreningen
och Filharmoniska
sällskapet. — Med energi
och idealitet arbetade
A. ss.
stråkkvartett-och orkesterledare för
en kulturell höjning av
vårt musikliv;
samtidigt som han på sina
konsertprogram
gynnade svensk musik,
introducerade han många
representativa
utländska verk. Som exeku-
tör intog han länge en rangplats bland svenska
violinister. Hans kompositioner, omfattande tre
violinkonserter, av vilka den tredje (i c moll)
blivit mest bekant, orkestersviten ”Mäster Olof”,
pianostycken och sånger jämte svenska
folkdanser för orkester vittna om melodisk begåvning
och teknisk skicklighet. — A :s syster, Valborg
A. (1860—1928) har gjort sig känd som pianist,
kompositris och musiklärarinna.
Aulis, hamnplats i Beotien, Grekland. Enl. sagan
samlades där grekernas flotta före färden till Troja.
Aulos [-lå’s],- gammalgrekiskt biåsinstrument,
en skalmeja med dubbelt rörblad, var i likhet med
klarinetten kvinterande, d. v. s. angav vid
över-blåsning oktavens kvint (duodeciman).
Aumale [åma’l], Henri Eugène
Phi-lippe Louis d’O r 1 é a n s, hertig av A. (1822
—97), fjärde son till franske konungen Ludvig
Filip. Han utmärkte
sig i fälttåget i
Algeriet bl. a. genom
erövringen av
Abd-al-Ka-dirs ”smalah” (rörliga
läger) 1843 och blev
generalguvernör där
1847. Efter
februarirevolutionen 1848
bosatte han sig i
England, där han ägnade
sig åt historiskt och
krigsvetenskapligt
författarskap samt
polemiserade med skärpa
mot Napoleon III och
kejsardömet. Vid krigets utbrott 1870 erbjöd
han förgäves sina tjänster. Däremot blev
han efter upphävandet av utvisningslagen
mot huset Bourbon invald i
nationalförsamlingen (1871), där han slöt sig till högra
centern. Divisionsgeneral 1872, presiderade han
med värdighet i krigsrätten över Bazaine 1873,
blev 1879 generalinspektör för armén men
försattes 1883 ur tjänst och blev anklagad för
sammansvärjning mot republiken. 1886 blev han
jämte alla övriga medlemmar av fordom
regerande ätter struken ur rullorna och förvisad men
erhöll 1889 tillstånd att återvända. Bland A:s
skrifter märkas ”Institutions militaires de la
France” (1867) och det omfattande verket
”His-toire des princes de Condé” (7 bd, 1863—96).
Aun, Ane den gamle, svensk konung av
Ynglingaätten. Han omtalas i Snorre
Sturlas-sons Ynglingasaga och i Historia Norvegiæ samt
Ynglingatal. De båda senare källorna ha endast
kortfattade uppgifter om A., som av Snorre
utbroderats och tillökats. Snorre berättar, att A.,
som var son till konung Jorund, genom att offra
sina nio söner, en efter en, åt Oden fick leva
i flera människoåldrar, tills han slutligen av
ålderdomsskröplighet ”diade ur horn”, d. v. s.
måste dricka ur hornets smalare ända. Snorre
uppger, att A. blev höglagd vid Gamla Uppsala,
och B. Nerman har velat finna A:s hög där
i den närmast kyrkan belägna av de tre stora
Upsalahögarna, den s. k. Odens hög.
A u’na co’rda, it., på en sträng; i
pianomusiken: användning av vänstra pianopedalen.
Au naturel [å natyrä’l], fr., i naturligt
tillstånd, efter naturen; betecknar i kokkonsten en
anrättning utan tillsats el. sås.
Aunis [åni’s], förr landskap i v. Frankrike,
motsv. n. delen av förutv. dep.
Charente-Inférie-ure. Bekant för sitt rödvin och sina
ostronodlingar.
Aunusnäset (efter finska namnet på staden
Olonets), området mellan Ladoga och Onega.
Terrängen är flack, höjd 50—100 m ö. h. A.
genomflytes av floden Svir. Genom A. går
Mur-manj ärnvägen.
Aura, lat., luft, fläkt. — Aura populäris,
folkgunst.
Aura, förkänning hos dem, som lida av vissa
sjukdomar, t. ex. fallandesot om förestående anfall.
Aura, vitter kalender, utg. i Åbo i två
häften, 1817 och 1818. De poetiska stycken
kalendern innehåller (förnämligast av A. I.
Ar-widsson och A. G. Sjöström) ha mestadels ett
romantiskt skaplynne, som visar frändskap med
de svenska nyromantikernas.
Aura, finskspråkig socken i s. v. Finland, Åbo
—Björneborgs län, n. ö. om Äbo; 93 km2; 1,900
inv. Åkern upptar 41 km2.
Aura, Aura å, fi. Aura]oki, omkr. 65 km
lång, rinner som ett obetydligt vattendrag genom
Egentliga Finlands lermarker och utfaller vid
Äbo, som ån genomlöper. Åmynningen, som
med tiden förskjutits längre ut, har redan i
förhistorisk tid utgjort en viktig bo- och
hamnplats, varom arkeologiska fynd, t. ex. vid Korois,
vittna. — A. har i poesi stundom även betecknat
hela Finland.
Auramin, ett rent gult, ganska ljusäkta
ba-siskt tj är färgämne, vilket hör till
difenylmetan-färgämnena.
Aurangabad [eng. uttal årajjgabäM],
Au-r ungab ad, ”tronens stad”, stad i n. v. delen
av vasallstaten Haidarabad i Indien (Dekkan);
51,000 inv. Tillverkning av siden- och
bomullstyger, guld- och silverbrokader; handel med
bomull och vete. A. har sitt namn efter Aurangzeb,
som residerade där 1650—57. Många ruiner
efter palats och moskéer från denna tid. I
trakten gamla grottempel, bl. a. templet vid Ellora.
Aurangzeb, stormogul (1618—1707), tredje
son till stormogulen schah Jahan. Ä., som
tidi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
