Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Backstuga - Backstugusittare - Backsvala - Backsöta - Backtimjan - Backtravsläktet - Backus (Bacchus) - Backwoods, The - Bacon - Bacon, Francis (Bacon av Verulam) - Bacon, Sir Reginald Hugh Spencer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Backstugusittare—Bacon
214
Backsöta.
jordstuga, stenstuga, vilken som
fattig-mansbostad funnits i s. och s. v. Sverige.
Backstugusittare kallades förr den, som
bebodde stuga på annans mark på landet men
varken, som torparen, brukade någon jord under
hemmanet el., som stataren, var i jordägarens
t j änst.
Backsvala, se Svalor.
Backsöta, Astra’galus glycyphydlus, den största
och vanligaste arten av släktet, utbredd från
Skåne till Jämtland.
Den har
gulaktiga blommor och
växer i
skogskanter och
lundar. Värdefull
foderväxt.
Backtimjan, se
Timjansläktet.
[-Backtravsläktet,-]
{+Backtravsläk-
tet,+} Arabido’psis,
av fam. k o r
s-blommiga
(Cruciferae). I
Sverige
förekommer tämligen
allmänt i backar och
på hällar
backtrav, Arabidopsis
(Arabis) thaliana,
en spenslig,
blå-grön ört, blom-
mande på våren med små, vita blommor.
Ba’ckus (Bacchus), se Dionysos.
Backwoods, The [bä’kwodz], eng. (”skogarna
inåt landet”), benämning i Nordamerika först på
skogstrakterna v. om Alleghanybergen och
sedermera, i den mån odlingen skridit fram mot v.,
allt längre västerut. En nybyggare (el. politiker)
därifrån plägade kallas backwoodsman.
Bacon [béiTon] kallas i England lättsaltat och
lättrökt sidfläsk från unga svin av låg
gödnings-grad, vilka slaktats vid omkr. 90 kg levande vikt.
En bra bacongris skall ha en långsträckt och
relativt grund kropp (långa sidor) med ett tunt och
jämnt ryggfläsk samt ett fast och väl utvecklat
bukfläsk. Från Sverige exporteras årl. ganska
stora kvantiteter lättsaltat b. till England.
Bacon [beTkan], Francis, ofta kallad
Bacon av Verulam, engelsk statsman och
filosof (1561—1626). Under Elisabets regering sökte
han förgäves genom beskydd av Essex erhålla
något högt ämbete. När denne hans
gynnare anklagades för upproriska stämplingar,
bidrog B. genom sitt upprädande på ämbetets
vägnar vid rättegången väsentligen till Essex’ fall.
Under Jakob I:s regering lyckades han så
småningom stiga allt högre på ämbetsmannabanan,
blev 1613 attorney-general, 1619 lordkansler och
baron av Verulam samt 1620 viscount av S:t
Alfa ans. Men 1621 lyckades hans fiender få honom
störtad. Han föll offer för den allmänna oviljan
mot korruptionen inom ämbetsmannakretsar och
blev av parlamentet dömd förlustig sina ämbeten
Francis Bacon.
för att han som domare emottagit skänker av
parterna. Sina sista fem år tillbragte han i
tillbakadragenhet, ägnande sig åt vetenskapliga studier och
författarskap. — B. planerade ett stort arbete,
”Instauratio magna”, som skulle innehålla en
nydaning av alla vetenskaper. Dess första del, som
genom titeln ”Novum organon scientiarum” angav
brytningen med den aristoteliska logiken, utkom
1620. Bland B:s många övriga arbeten må
nämnas ”Essays moral, economical and political”
(1597). B. såg på det vetenskapliga arbetet med
moderna ögon, då han proklamerade, att ”vetande
är makt” och hänvisade till erfarenheten som
enda kunskapskällan, till induktion ss. den rätta
metoden och till experimentet som dess
fruktbaraste hjälpmedel. Men han hade icke verkligt
inträngt i den nya naturvetenskapliga forskningen,
vars talesman han ville vara; särsk. stod han
alldeles oförstående inför de matematiska
inslagen i den naturvetenskapliga metoden och trodde
fortfarande naturvetenskapen bestå i kännedomen
om tingens substantiella ”former”. — Bästa uppl.
av B:s skrifter är av Ellis, Spedding och Heath
(7 bd, 1857—59, ny uppl. 1879—90).
Bacon [bei’kan], Sir Reginald Hugh
S p e n c e r, engelsk amiral (1859—1948). Han
utmärkte sig under 1 :a världskriget som
befälhavare över den sjöstyrka, ”Dover patrol”, vars
förnämsta uppgift var att bevaka och blockera
den av tyskarna besatta flandriska kusten. B.
har i ”The Dover patrol 1915—17” (2 bd, 1919)
ingående skildrat denna sjöstyrkas uppträdande
under kriget. B. har vidare i ”The Jutland scan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
