Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bælter, Sven - Baensch, Otto - Baer, Karl Ernst von - Bærum - Baetica - Bætzmann, Frederik - Baeumker, Clemens - Baeumler, Alfred - Baeyer, 1. Johann Jakob - Baeyer, 2. Adolf von - Baeza - Baffin, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Baensch—Baffin
228
för den studerande
prästgenerationen.
Han utnämndes 1750
till domprost i Växjö.
Med outtröttligt nit
fullföljde han sina
forskningar samt förf,
bl. a. ”Wårs Herras
och Frälsares Jesu
Christi historia” (1755
—60) samt
”Historiska anmärkningar om
kyrcko-ceremonierna”
(1762). Hans
evange-liepostilla ”Nåden i
Christo” har utg. i flera upplagor; en
predikosamling i 3 bd utg. 1744—78. Som teolog
utmärktes B. av grundlig lärdom och klart
framställningssätt. Den riktning B. som predikant
representerar är den s. k. kyrkliga pietismen. — Litt.:
J. Dellner, ”S. B., en homiletisk studie” (1916).
Baensch [bänjj, Otto, tysk kanalbyggare
(1825—98). Som föredragande råd i ministeriet
för allmänna arbeten försatte han vattenvägen
å Elbe fram till Hamburg i dugligt skick samt
ledde stora hamn- och dammbyggnader i
Schles-wig-Holstein, kanaliseringen av floden Main
(1883—86) m. m. Hans största arbete är Nord—
östersj ökanalen.
Baer [bär], Karl Ernst von, estländsk
naturforskare och läkare (1792—1876). Han blev
prof, i Königsberg och sedermera akademiker i
Petersburg. Jämte
Pander och Rathke är
han skaparen av den
moderna embryologien.
B. upptäckte
dägg-dj ursägget och hos
hönsembryot
ryggsträngen, som han
jämförde med kordan
hos broskfiskarna. B.
utredde
amnionbild-ningen och lämnade
viktiga bidrag till
urogenitalapparatens, [-matsmältningskana-lens-]
{+matsmältningskana-
lens+} och lungornas
ut
vecklingshistoria. I teoretiskt avseende slöt sig B.
till den romantiska naturfilosofien. Han var
dessutom forskningsresande, etnograf, arkeolog m. m.
Bærum, härad i s. Norge, s. v. om Oslo vid
Oslofjorden och kring Sandviksälven, Akershus
fylke. 188 km2; 32,000 inv. Fruktbart och väl
odlat, trädgårdsskötsel. Sågverk, skeppsvarv och
glasbruk. Längs Drammensbanan en mängd
villasamhällen. I B. ligger B æ r u m s verk, ett
av Norges äldsta järnbruk. Vidare ligga i B.
Stabekk med Statens utbildningsanstalt för
skol-kökslärarinnor samt industrisamhället Sandvika.
Baetica, från Augustus’ tid provins i det rom.
riket, uppkallad efter floden B a e t i s (nuv.
Gua-dalquivir, s. Spanien).
Bætzmann, Samuel F r e d e r i k, norsk
tid
ningsman och författare (1841—1913). Han intog
inom norska pressen många år en mycket
framträdande och ansedd ställning, var bl. a.
medre-daktör för Dagbladet 1871—78 och under en
följd av år Pariskorrespondent till den nordiska
pressen. Riksrättsmålet mot ministären Selmer
kom B. att bryta med vänstern. Han inträdde
därefter i högertidningen Aftenpostens redaktion
och intog slutligen en ledande ställning där (till
1908).
Baeumker [båi’mkar], C lem ens, tysk
filosof (1853—1924), prof, i München, har förf,
många viktiga arbeten om medeltidens filosofi
(t. ex. i ”Kultur der Gegenwart”, I, 5).
Baeumler [båFmlar], Alfred, tysk filosof
(f. 1887), prof, vid tekniska högsk. i Dresden
1929, prof, i filosofi och politisk pedagogik, tillika
chef för det nya inst. för politisk pedagogik vid
Berlins univ. 1933. B. tillhör den grupp av
tänkare, som upptager el. utvecklar vissa
läropunk-ter hos Fr. Nietzsche. För B. framstår den
politiska kampmänniskan som maktviljans yppersta
uttryck. B., som tidigt anslöt sig till
nationalsocialismen, var jämte A. Rosenberg den mest
framskjutne målsmannen för dess allmänna,
filosofiskt färgade världsåskådning.
Baeyer [bai’or]. 1) Johann Jakob B.,
tysk geodet (1794—1885). Han var 1843—58
chef för preussiska generalstabens
trigonometris-ka avd. På hans initiativ företogs 1862 en
gradmätning, omfattande hela mell. Europa utom
England, och 1864 upprättades härför i Berlin
med B. som president en centralbyrå, vilken 1869
ombildades till ett geodetiskt institut.
2) Adolf von B., den föreg:s son, kemist,
nobelpristagare (1835—1917). Hans huvudsakliga
verksamhet var förlagd till München, där han
var prof. 1875—1915
och kring sig samlade
en stor skara
lärjungar, bl. a.
nobelpristagarna Fischer,
Buch-ner och Willstätter.
B:s förnämsta arbeten
ligga inom
färgämnes-kemien (syntesen av
indigo) och de
hydro-aromatiska ämnena.
Han framlade även en
del teoretiska
spekulationer av stort intresse,
t. ex. en förklaring av
bensolkolvätenas
bind
ning, omättade föreningars stabilitet, försök till
förklaring av växternas assimilationsprocess.
1905 erhöll B. nobelpriset i kemi.
Baeza [coaäTa], romarnas Baetia, stad i s.
Spanien, prov. Jaén (Andalusien) i Guadalquivirs
dalgång; 18,000 inv. Under morernas välde
huvudstad i ett konungarike.
Baffin [bä’fin], William, engelsk sjöfarare
(1584—1622). B. deltog i expeditionen 1615—16
för att uppsöka en nordvästlig genomfart till
Indien. B. fick då den uppfattningen, att man
borde gripa sig an med problemet från s. v. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
