Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bajesid - Bajkalbergen, Baikal- - Bajkalsjön, Baikal- - Bajocco - Bajonett - Bajonettfäktning - Bajonettlås - Bajuda - Bajuvarier el. bojovarer - Bakar - Bakarv - Bakarvinge - Bakblåsningspjäser - Bakchos - Bakchylides - Bakel - Bakelit - Baker, George Pierce
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Bajesid—Baker
250
Bajesid, se Bajasid.
Bajkälbergen, Baikal-, bergskedja i s.
Sibirien, längs v. stranden av Bajkalsjön, en n. ö.
forsättning av Altai. De nå en höjd av 1,584
m och stupa brant ned mot Bajkalsjön. Rika
på skog och metaller.
Bajkälsjön, Baikal- (ry. Svjato’je mo’rje,
mong. Bai-kul, ”den rika sjön” el. Dalaj-nor,
”den heliga sjön”), alpsjö i s. Sibirien, nära
35,000 km2, därav 800 km2 öar (störst är Olchon,
625 km2). B., som ligger 476 m ö. h., är
jordens djupaste insjö, största djupet 1,741 m. B.
är till formen långsmal och inklämd mellan branta
bergskedjor, Bajkalbergen på v., Barguzinbergen
m. fl. på ö. sidan. Dess största tillflöde är
Se-lenga, som bildar ett stort delta. Genom Angara
avflyter B. till Jenisej. B:s djurvärld är rik, bl. a.
finnes där en sälart, ett vittnesbörd bland många
om B:s sammanhang med havet i svunnen tid.
Föremål för det största fisket är lax. B. är
is-belagd jan.—maj. Ångbåtstrafik. Sedan 1904 går
Sibiriska järnvägen runt B:s s. ända.
Bajocco [-å’kå], plur. bajocchi [-å’ki], till 1867
gängse mynt i Kyrkostaten; omkr. 3,5 öre.
Bajone’tt, stickvapen, som för strid på nära
håll fästes vid gevär el. karbin. Klingan är
antingen stukatformad, 3- el. 4-kantig (avsedd för
stöt) el. ock
sabel-(värj-) el.
knivfor-mad (avsedd för
både hugg och
stöt). Då b. ej är
fastsatt vid
geväret, bäres den
medelst livremmen i
en bajonettbalja
vid sidan. Svenska
armégeväret är
försett med en kort
b. (knivbaj onett),
även användbar
som vanlig kniv.
[-Bajonettfäktning,-]
{+Bajonettfäkt-
ning,+} se Fäktning.
Bajonettlås
användes för att
förbinda en
cylinder-formig kropp med
ett rör på så sätt,
att den förra
has
tigt kan lossas. Röret A är försett med ett
L-formigt spår i väggen och den cylinderformiga
kroppen B med en i spåret passande tapp C, med
el. utan huvud. Vid förbindningen inskjutes
cylindern i röret och vrides, så att tappen kommer
in i vinkelspåret D.
Bajüda, ökenlik stäpp i Egyptiska Sudan,
nästan omgiven av Nilkröken n. om Kartum.
I övre raden: sabelba jonett,
värjbajonett och .stickbajonett.
Nedtill: knivbajonett.
Bajonettlås.
Bajuvärier el. b o j o v ä r e r, äldre namn på
bayrare. Se Bayern, historia.
Bakar, se Bräder.
Bakarv, det arvfall, då arvet tages av den
dödes föräldrar el. andra släktingar i rätt
uppstigande linje.
Bakarvinge, arvsberättigad släkting i
uppstigande linje, alltså en person, från vilken
arvlåta-ren härstammar. B. äro enl. nutida svensk rätt
föräldrar samt far- och morföräldrar.
Bakblåsningspjäser, populär benämning på ett
slags artilleripjäser, som konstruerats och införts
i bl. a. Sverige under 2:a världskriget. Eldröret
har baktill ett utblåsningsmunstycke i st. f.
mekanism. På gr. av att krutgaserna rusa bakåt
genom hål i patronhylsans botten, upphäves
rekylen, varför lavettens konstruktion kan göras
synnerligen enkel. Pjäsvikten blir härigenom
avsevärt lägre än för motsv. pjäser av konventionell
typ.
Ba’kchos, se Dionysos.
Bakchyli’des (lat. Bacchylides), grekisk lyriker
på 400-talet f. Kr. Av B :s förut endast i
obetydliga fragment kända dikter blev ett antal
upptäckt 1896 i en egyptisk papyrus. Dessa
dikter tillhöra, liksom den något äldre Pindaros’
sånger, med vilka de förete en viss likhet, den
urspr. inom den doriska stammen utbildade
korlyriken. Samlingen innehåller dels epinikier el.
”segersånger”, dels religiösa hymner. B. saknar
den kraftfulla originalitet och den djärva,
stundom våldsamma tankeflykt, som är utmärkande
för Pindaros. Men B:s stil är i stället vida
klarare och lättfattligare och verkar behaglig genom
elegant form och stämningens lugna harmoni.
Bakel [bakä’l], handelsplats i Franska
Väst-afrika, vid Senegal.
Bakelit, ett av den belgisk-amerikanske
kemisten L. H. Baekeland (f. 1863) uppfunnet
material, som fås genom upphettning av
forma-linlösning och karbolsyra vid närvaro av alkali,
varvid s. k. kondensationsreaktion äger rum
under alkalits inverkan. Först bildas bakelit A,
vilken kommer i handeln antingen i flytande el,
fast, lätt smältbar form. Vid längre upphettning
gå båda formerna av bakelit A över i bakelit
B, som är fast vid vanlig temperatur och vid
uppvärmning blir plastisk som gummi utan att
smälta. Av de flesta lösningsmedel påverkas
den icke men sväller upp i aceton och
karbolsyra utan att lösas. Vid ytterligare upphettning
övergår bakelit B i bakelit C. Denna är
osmältbar, blir ej plastisk vid uppvärmning och
påverkas ej av några lösningsmedel. B. utmärker
sig för ganska stor seghet, hårdhet och framför
allt genom sina goda isolationsegenskaper. B.
användes i stor utsträckning som elektriskt
iso-lationsmaterial och till delar av elektrisk
armatur, t. ex. strömbrytare. I s o 1 i t är
varubeteck-ningen för den av Skånska ättikfabriken
Perstorp tillverkade b.
Baker [bei’ka], George Pierce,
amerikansk estetiker (1866—1935). B. ägnade sig som
prof, vid Harvarduniv. sedan 1905 särsk. åt
undervisning i dramatisk teknik med praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
