Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakonyskogen - Bakpulver - Bakslag - Bakst, Leon Nikolajevitj - Bakström - Bakströmsrelä - Baktericid - Bakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Bakonyskogen—Bakterier
254
Bakonyskogen [bå’kånj-], bergstrakt mellan
övre och Nedre ungerska slätten längs
Balaton-(Platten-)sjön i n. ö. riktning; ung. 100 km
längd; en fortsättning på s. kalkalperna. Högsta
toppen i B. är Köröshegy (713 m). Basaltberg
förekomma, t. ex. det för sitt goda vin kända
Badacsony (438 m). På de av bok- och ekskogar
bevuxna sluttningarna uppfödas ofantliga
svinhjordar.
Bakpulver, blandningar, vilka användas vid
bakning i st. f. jäst för att vid gräddningen
genom alstring av gaser, vanligen kolsyra, el. ångor
göra bröd och annat bakverk poröst. För finare
bakverk nyttjas vanligen ammoniumkarbonat
(hjorthornssalt) el. en blandning av
natriumbikarbonat med vinsyra el. vinsten.
Bakslag. 1) När genom influens, t. ex. från
ett elektriskt laddat moln, laddningar uppstått
på mer el. mindre ledande, större föremål vid
jordytan och orsaken härtill plötsligt försvinner
(molnet har dragit förbi el. fått sin laddning
upphävd genom urladdning åt annat håll),
urladdas nämnda föremål genom s. k. bakslag, som
stundom är lika vådligt som ett direkt åskslag.
2) I biologien dets. som atavism (se d. o.).
3) Jaktterm; ”driva på b.” säges en stövare
göra, när han driver på spåret i den riktning,
varifrån djuret kommit.
4) B. inträffar i en förbränningsmotor, då
gasblandningen antändes, innan kolven nått sitt
högsta läge. Den vanligaste orsaken till b. är,
att tändningen på grund av felaktig inställning
inträffar för tidigt, men även glödande
sotpartiklar el. metalldelar i motorcylindern kunna
åstadkomma b., som kan skada förbränningsmotorn el.
startmotorn.
Bakst, Leon Nikolajevitj, rysk målare
(1866—1924). Efter studier i Petersburg och
Paris gjorde han sig ett namn mest genom
rums-dekorationer i modern anda och teaterscenerier av
djärv smak och raffinerad fantasi, bl. a.
dekorations- och kostymskisser till de ryska baletterna
”Kleopatra” och ”Scheherazade”; på detta område
var B. en av de främsta modernisterna. B., som
i många år var verksam i Paris, återvände 1922
till Ryssland.
Bakström. 1) I floder cch vid kuster, där
ström el. tidvatten är rådande, brukar vattnet
invid stränderna löpa i motsatt riktning mot
mittelströmmen. Denna rörelse hos vattnet kallas
b. — 2) Då ett fartyg går framåt, bildar sig akter
om detsamma, synnerligast då det är fylligt
ak-terut (i valvet), en ström el. rörelse hos vattnet,
då detta söker fylla det tomrum fartyget lämnar
efter sig. Denna virvelformiga rörelse i vattnet
kallas b., stundom sugvatten.
Bakströmsrelä, elektriskt relä, som träder i
funktion, t. ex. för utlösning, vid bakström. I
regel fungerar reläet, redan då strömstyrkan är
mindre än den normala; i annat fall kallas
skyddet riktat överströmskydd.
Baktericid (av lat. caedere, döda),
bakterie-dödande.
Bakterier. B. äro ytterst små, klorofyllfria,
encelliga organismer. Såväl morfologiskt som
Dräktskiss till ”Scheherazade” av Leon Bakst.
biologiskt intaga de en mellanställning mellan de
lägst stående, encelliga djuren (protozoerna) och
de lägsta encelliga växterna (tillhörande
svampar och alger). Enär de visa övervägande
likheter med de senare, räknas de såsom hörande
till växtriket.
Morfologi. B. äro till formen mycket enkla
och kunna vara endera kulformiga, stavformiga
el. mer el. mindre korkskruvsformigt vridna.
Mellan dessa tre grundformer finnas sedan alla
möjliga övergångar. En stor grupp bildas av k
ocker n a, även kallade mikrokocker, vilkas kropp
utgöres av en klotformig el. äggformig cell.
Storleken växlar i allmänhet mellan 0,0003 och 0,003
mm. Vanl. äro flera celler grupperade på ett
för varje art karakteristiskt sätt. Efter denna
gruppering, som beror på sättet för delningen
vid förökningen, indelas de i monokocker
(ligga en och en), diplokocker (två och
två), stafylokocker, som ligga i hopar
liksom druvklasar, och slutl. streptokocker,
som bilda kedjor, liknande pärlband. En annan
grupp bildas av bacillerna, stavformiga
bildningar av olika längd från 0,0004 till 0,03 mm.,
och slutligen utgöres tredj e gruppen av v i b r i
o-n e r n a, de skruvformiga b. med en el. flera
gängor. Inom dessa grupper finnes sedan ett
synnerligen stort antal olika arter, vilka skiljas
från varandra genom sitt sätt att växa och sina
biologiska egenskaper. En del forskare anse, att
många bakteriearter under sin utveckling kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
