- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
257-258

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

257

Bakterier

258

bakterier), medan syre av högre tryck vanligen
verkar som ett gift för dem. I allmänhet kunna
b. leva i en syrefri el. nästan syrefri atmosfär
(fakultativt anaeroba), men det finns
även några arter, som ej tåla den minsta tillgång
på fritt syre (obligat anaeroba). —
Fuktigheten spelar en avgörande roll i b:s liv,
ehuru dess betydelse växlar. De flesta arter
fordra för sin utveckling rätt stor fuktighet
(näringssubstrat, beredda av kolloidala ämnen,
böra innehålla minst 50% vatten), under det att
somliga kortare el. längre tid överleva även rätt
fullständig intorkning. Särsk. äro sporerna i detta
hänseende synnerligen okänsliga. B:s vegetativa
former kunna vid intorkning dö redan efter en
kort stund men kunna å andra sidan under vissa
förhållanden hålla sig vid liv i ett år. Det senare
är fallet, om b. intorkats i ett djuriskt organ, t. ex.
mjälte, el. i en lösning av något kolloidalt
ämne. Detta förklarar det praktiskt så viktiga
förhållandet, att patogena b. kunna hållas vid liv
mycket längre i intorkade upphostningar och
blodfläckar än t. ex. i intorkat vatten, varigenom
upp-hostningarna och fläckarna rätt länge kunna ge
upphov till smittas kringspridande. Om
salthalten i en lösning är högre än 15% och
sockerhalten mer än 30°/o, sammandrages
cellprotoplasman till en el. flera klumpar
(plas-molys), varvid celldelningen upphör, vilket är
orsaken till att saltade och sockrade livsmedel
hålla sig längre. — De patogena b. frodas i
regel bäst vid en temperatur, som
motsvarar den levande djurkroppens, således -f- 350 till
400; flertalet är dock i stånd att föröka sig
mellan 20 och 400, medan vissa (t. ex.
dröppel-och tuberkelbakterien) äro mer känsliga för
avkylning och sluta att växa redan vid 300. Andra
åter, såsom mjältbrandens, kolerans och pestens
alstrare, föröka sig ännu vid io°, den sistnämnda
t. o. m. vid -f- 2° till -j- 30. Saprofyta b. trivas
i regel inom mycket vidare temperaturgränser än
patogena. Vissa lysande havsbakterier växa
kraftigt vid o°, medan å andra sidan i heta källor
förekommande b. föröka sig ännu vid 700.
Kokande vatten dödar i regel både b. och sporer
mycket hastigt. För torr värme äro b. olika
känsliga, i det de kunna uthärda temperaturer,
växlande från 60 till 1400, under någon timme
el. mer. De flesta vegetativa former duka under
för en upphettning av 6o° under V2 timme el.
700 under Vi timme, därest de befinna sig i
någon vätska. Detta förhållande ligger till grund
för pastöriseringen av vissa näringsämnen (vin,
mjölk, öl), som förstöras av kokning men ej
skadas av en längre upphettning vid lägre
temperatur. Vissa bakteriesporer kunna emellertid
motstå timslång kokning i vatten, t. ex. den i
naturen allmänt förekommande höbakterien
(Bacillus subtilis’). Viktigt är, att även mycket låga
temperaturer (—2000) ej döda flertalet b.,
vilket har stor praktiskt betydelse, då is härigenom
kan överföra smitta, särsk. av nervfeber och
para-tyfus. — Vissa kemiska ämnen, såsom
kar-bol, lysol, formalin, vissa syror och alkalier i
tillräcklig koncentration, döda b., och så är även
NF II — 9

fallet med ljus, särsk. de violetta och
ultravioletta strålarna, liksom även, ehuru ej i samma
grad, röntgenstrålarna. B. äro i regel mycket
känsliga för reaktionen hos de ämnen, i vilka
de leva. I regel fordra de neutral el. svagt
alkalisk reaktion. Enstaka arter utveckla sig
dock bäst vid sur reaktion, ss. mjölksyre- och
ättiksyrebakterier. Vid starkt sur el. starkt
alkalisk reaktion dö dock alla b. Ett flertal b.
hämmas i sin utveckling el. dö i närvaro av vissa s. k.
antibiotiska ämnen, ofta producerade av andra
svampar. Mest kända antibiotica äro penicillin,
streptomycin, kloromycetin, aureomycin och
terra-mycin.

Bakteriernas livsyttringar. En
av de för det organiska livet i allmänhet mest
betydelsefulla yttringarna av b:s verksamhet
är förruttnelseprocessen. Med
förruttnelse menar man den i naturen
nästan överallt försiggående sönderdelning av vissa
organiska föreningar, i första hand
äggviteämnen, som försiggår utan el. nästan utan tillträde
av luften och under avgivande av illaluktande
gaser. Det är framför allt anaeroba b. (Bacillus
putrificus), som orsaka förruttnelsen, men även
aeroba arter (Bacterium coli, vissa Bacillus
pro-teus-former), medverka till dess uppkomst. En
särsk. form av förruttnelseprocesserna utgör
förmultningen, som skiljer sig från de
övriga därigenom, att inga illaluktande gaser
avgivas och att till processens fullkomnande bidraga
även högre svampar, t. ex. mögel- och
jästsvampar. Förruttnelsen är för kvävekretsloppet i
naturen av ytterligt stor betydelse, då det av
växterna och djuren i komplicerade föreningar
upplagrade kvävet härigenom återlämnas till jorden
i en för växterna assimilerbar form. — En annan
viktig process är jäsning, varmed man i
stort sett menar sönderdelningen, genom
medverkan av mikroorganismer, av kolhydrater, högre
alkoholer och organiska salter till lägre alkoholer,
organiska syror etc., vilken sönderdelning ofta
sker under gasutveckling. Den allmännast kända
av dessa betydelsefulla jäsningsprocesser är
sönderdelningen av socker i alkohol och kolsyra.

Då mjölk surnar, bildas mjölksyran av
strepto-kocker (Streptococcus lactis), ibland dock även
av några colibakterierna närstående arter, t. ex.
Bacillus acidi lactici. Till jäsningsprocesserna i
vidsträcktare bemärkelse brukar man även räkna
en hel del andra omsättningar, t. ex.
etyl-alkoholens oxidation till ättiksyra genom
ättik-syrebakterierna, urinämnets spjälkning till
am-moniumkarbonat o. s. v.

Under sin livsprocess förorsaka b. en mångfald
av olika kemiska omsättningar. Deras allmänna
uppgift i naturens hushållning är att genom
sönderdelning återföra de komplicerat utbyggda
organiska ämnena till de enkla föreningarna
ammoniak, kolsyra och vatten; också existerar det
knappast någon organisk förening, som ej kan
sönderdelas av b. Även mineralämnen angripa
de genom sin andningskolsyra. Vissa b., ss.
Azotobact er-arterna och de anaeroba
smörsyre-bakterierna, binda atmosfärens fria kväve och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free