- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
281-282

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balett - Balfe, Michael William - Balfour, 1. Arthur James

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

Balfe—Balfour

282

Theodora Lagerborg som Venus i Harald Landers
balett ”Gudinnornas strid”.

på att låta musik, kostymer och’ dekorationer
bilda ett stödjande underlag för de dansandes
rörelser och så sammangjuta det hela i ett
ackord. Detta kom Fokin till hjälp, och 1909
uppfördes av denne och hans sällskap i Paris
”Papillon d’Armide” av Tjerepnin. Framgången
blev storartad, och den ryska truppen drog sedan
segrande genom världen. Som de främsta ryska
konstnärerna gälla Anna Pavlova, den mest
lysande representanten för reformerad klassisk
b., samt Nijinskij och Tamara Karsavina. Den
fria dansens mest fruktbara idéer ha tidvis
påverkat den klassiska b., och åtskilliga försök
att sammanjämka de båda skolorna ha gjorts —
mest framgångsrikt av den holländske
koreografen Kurt Jooss.

B. i Sverige har gamla anor. Vid
drottning Kristinas hov utfördes Georg Stiernhielms
b. ”Den fångne Cupido” 1649 och ”Parnassus
triumphans” 1651. Sedermera införlivades en
balettkår med Stockholmsoperan, där utvecklingen
följde de stora linjerna i andra länder. På
Gustav III:s tid märkes Antoine Bournonville.
Noverre sökte till Stockholm, men något
engagemang blev aldrig av. Stockholmsoperans
balettkår kom 1913 i åtnjutande av Fokins
instruktionstalang och har sedan dess
tillämpat hans nya idéer även på inhemska verk.
Bland Fokins svenska elever må nämnas Jenny
Hasselqvist, Ebon Strandin, Carina Ari, Lisa
Steier och Jean Börlin. Ur den svenska
ope-rabaletten framgick den trupp, ”Svenska baletten”,
som under direktion av Rolf de Maré och
konst

närlig ledning av Jean Börlin på 1920-talet
bereste kontinenten. Även i Sverige har den
”fria dansen” sökt göra sig gällande. Bland dess
representanter märkes Birgit Cullberg.

Balfe [bälf], Michael W i 11 i a m, engelsk
tonsättare (1808—70). Han skrev operor i
melodisk men ej originell Rossinistil; nämnas må
”Siege of Roche” (1831) och ”The Bohemian
girl” (”Zigenerskan”, 1843).

Balfour [bä’lfoa el. -fa]. 1) Arthur
James, Earl av B., Viscount Traprain of
Whittingehame, engelsk statsman (1848—1930).
Underhusled. 1874, var han 187S—80
privat-sekr. åt morbrodern, markisen av Salisbury,
under dennes utrikesministertid. I början av
1880-talet slöt han sig tidtals till det av lord Randolph
Churchill ledda s. k. fjärde partiet. Han
var juni 1885—jan. 1886 ”kommunalminister”
(president i ”Local Government Board”) i
Salisburys första ministär. I Salisburys andra
ministär var han först minister för Skottland (juli
1886—mars 1887), därpå (mars 1887—okt. 1891)
minister för Irland. B. hade dittills mest gjort
sig känd som en litterärt, särsk. filosofiskt,
fin-bildad man, skarp dialektiker och talangfull
talare. På sin nya post visade han emellertid prov
på hänsynslös kraft vid de av honom 1887
genomdrivna undantagslagarnas tillämpning.
Samtidigt inledde B. en era av socialreformatorisk
lagstiftning för Irland. Förste skattkammärlord
och det unionistiska partiets ledare i underhuset
hösten 1891, avgick han med Salisbury i aug.
1892 och tog därefter som underhusoppositionens
ledare livlig del i striden möt Gladstones
home-rule-politik. I
Salisburys tredje ministär
(juni 1895—juli 1902)
blev B. ånyo förste
skattkammarlord och
regeringspartiets
ledare i underhuset samt
övertog efter
Salisburys avgång 12 juli
1902 även
premiärministerbefattningen. Under den 1903 började
stora tullstriden intog
B. en förmedlande

hållning. Han fann

sig föranlåten att av-

gå dec. 1905. Med stor energi ledde B.

underhusoppositionen under striderna mot Lloyd
Georges socialradikala budgetförslag 1909 och

efter nyvalen jan. 1910 i den långvariga kampen
om överhusets vetorätt i finansfrågor 1910—11.
B:s ledarställning försvårades väsentligt 1911,
då han genomdrev eftergift av överhusets
unio-nister i frågan om dess vetorätt. S. å. nedlade
han posten som partiets ledare. I maj 1915
inträdde han som sjöminister i Asquiths då bildade
koalitionsministär. När denna i dec. 1916 följdes
av Lloyd Georges koalitionsministär, blev B.
utrikesminister, bibehöll denna post till okt. 1919
och kvarstod sedan i kabinettet som
lordpresident. 1917 föregrep han på en viktig punkt de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free