Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbusse, Henri - Barcarole - Barcelona (Sicilien; Barcelona Pozzo di Gotto) - Barcelona (Katalonien) - Barchan el. barkan - Barchius, Nils (Nicolaus) - Barck (Bark), släkt - Bark, 1. Samuel - Bark, 2. Nils - Barck, 3. Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Barcarole—Barck
364
lik, grundad på rättfärdighet. Boken gav
anledning till en rörelse och en internationell
organisation av ”intellektuella” (Clarté-organisationen).
Han har vidare utg. bl. a. ”Paroles d’un
combat-tant” (1920), ”Les enchainements” (1925) och
”Ju-das” (1927), tal och tidsbetraktelser av satirisk och
patetisk hållning. B:s politiska uppfattning
radikaliserades alltmer, han anslöt sig till det
kommunistiska partiet och uppträdde till försvar för
den ryska bolsj evikrevolutionen. Han besökte
Ryssland flera gånger och skildrade
återuppbyggnadsarbetet där i ett par skrifter. Han avled
under ett uppehåll i Moskva som franskt ombud
vid Tredje internationalens kongress.
Barcarole [-rå’le], it., båtsång, se Barkaroll.
Barcelona [-tjelå’na] (B. P o z z 0 di G 0
t-to), ital. stad på Siciliens n. ö. kust; 26,000 inv.
Svavelkällor. Sidenväveri.
Barcelona [æarbälå’na]. 1) Provins i n. ö.
Spanien, en del av Katalonien; 7,620 km2;
2,008,000 inv.
2) Huvudstad i B.i), vid Medelhavet
mellan Llobregats och Besös’ mynningar, 1,269,000
inv. B. är vackert beläget mellan havet i ö. och
bergshöjder på övriga sidor; i n. v. Tibidabo
(532 m ö. h.), i n. ö. Montanas malas, skilda av
Besös’ floddal, och i s. Montjuich (175 m), krönt
med ett kastell. Vid dess fot utmed hamnen
ligger den gamla staden, omgiven av breda
bule-varder. På dess högsta punkt, Monte Taber,
reser sig katedralen, ett av spanska gotikens
skönaste minnesmärken, byggd 1298—1448.
Gatorna i gamla staden äro trånga och dystra,
byggnaderna ha platta tak och äro ofta försedda
med balkonger. Mitt genom stadsdelen går den
breda, med plataner kantade promenaden Rambla
till Plaza de Cataluna, en av B:s livligaste
platser. Den många gånger större nya staden har
breda gator och moderna hus, ofta uppförda i
nykata-lansk stil. B. har många praktfulla byggnader,
bl. a. kungl. palatset, nu arkeologiskt museum,
univ., grundat 1450, Casa de la diputaciön,
förr ständerpalats men nu provinsförvaltningens
lokaler, börsen, stadshuset (Casa consistorial) och
kyrkan Santa Maria del mar från 1300-talet.
B. har vidare handelshögsk. och teknisk högsk.
m. fl. fackliga skolor. Bland teatrarna märkes
Spaniens största operahus. S. ut vid havet ligga
parkanläggningar med stadion och byggnader från
världsutställningen 1929. En märklig byggnad i
nykatalansk stil är den ännu ofullbordade
Heliga familjens kyrka. Hamnen har utbyggts till
Spaniens främsta med nära Vs av dess samlade
sjöfart. Staden har mångsidig textil- och
maskinindustri, skeppsvarv, läder-, tobaks- och
kemiska fabriker etc. B. har underjordisk järnväg
(17 km). Flygstation: Muntadas. — B. omtalas
först under namnet Barcino och skall vara
grundlagt av kartagern Hamilkar Barkas 230 f. Kr.
Augustus gjorde staden till romersk koloni,
Fa-ventia. Under medeltiden blev den säte för
grevarna av B. och var länge jämte Genua och
Venedig Medelhavets viktigaste sjöstad. I nyare tid
har B. städse varit medelpunkten för katalansk
sj älvständighetssträvan samt för socialistiska och
anarkistiska arbetarrörelser. Sedan den spanska
monarkien störtats, blev staden säte för en
autonom katalansk regering. Under inbördeskriget,
då staden blev svårt skadad, gjorde sig
regeringen i B. praktiskt taget oberoende. 26/i 1939
intågade general Francos trupper i B.
3) Huvudstad i staten Anzoåtegui, n.
Venezuela, vid Neveri; 13,000 inv. Dess hamnstad är
Guanta. I närheten kolgruvor.
Barchän el. barkan, halvmånformiga
ökendyner med konvex lovartsida och konkav läsida.
Namnet härrör från Turkestan.
Ba’rchius, Nils (Nicolaus), biskop (1676
—1733)- Han blev domprost i Västerås 1709,
överhovpredikant 1719, kyrkoherde i
Storkyrko-församlingen och preses i Stockholms stads
konsistorium 1725 samt biskop i Västerås 1729. Mot
de nya religiösa rörelserna i Stockholm på
1720-talet — tiden för den konservativa pietismens
blomstring, för konventikelplakatet och den
dip-pelska oron — intog B. en skarpt avvisande
hållning och blev genom sin ställning en av
ortodoxiens ledare. Han ledde sedermera Stockholms
konsistoriums åtgärder mot den för dippelianism
misstänkte Erik Tolstadius.
Barck (äldre namnform Bark), svensk
adlig, sedermera friherrlig och grevlig släkt,
härstammande från kyrkoherden i Söderbärke
Laurentius Petri Ferneboensis (d. 1673), vars barn
efter hemsocknen togo namnet B a r c h i u s.
Hans sonson B.i) adlades 1705, blev friherre
1719 och greve 1731. Grevliga ätten B.
utslocknade på svärdssidan 1930.
1) Samuel Bark, riksråd (1662—1743).
Han ingick efter studier i Uppsala och en längre
tids utländska resor i kansliet 1695, där han
småningom avancerade till
statssekr. (1714). 1705
hade han blivit
hovråd hos änkedrottning
Hedvig Eleonora,
anlitades från 1705 även
i prinsessan Ulrika
Eleonoras tjänst och
var en av dennas
närmaste och mest
betydande rådgivare. 1727
blev han riksråd. I
rådet tillhörde han
Arvid Horns trogna
anhängare och
avlägsnades därför 1739 jämte
flera av sina medb röder ur rådet. Den
intressanta tids- och personbelysande brevväxlingen
mellan B. och Olof Hermelin från 1702 till 1709
är utg. i 3 bd 1913—15.
2) Ni 1 s Bark, den föreg:s son, greve,
diplomat (1713—82). Han var envoyé i Petersburg
1743—47 och i Wien 1747—81. B. var en duglig
diplomat, och hans depescher från Wien ha
betydande historiskt värde.
3) Nils Ludvig Ferdinand B., greve,
äventyrare (1820—87). Urspr. underlöjtnant vid
Skånska dragonreg., förde han under 1840-talet i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
