- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
373-374

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baringosjön - Baring’s Bank - Barisk - Bariska vindlagen - Barito Doesoen - Bariton - Barium - Bariumföreningar - Bariumhydroxid - Bark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

573 Baringosjön—Bark 374

Baringosjön, östafrik. sjö n. ö. om Victoria
njansa, i Keniakolonien, 260 km2, 1,010 m ö. h.,
tillhör sjökedjan i den stora östafrikanska
gravsänkan. Fastän utan avlopp har B. sött vatten.

Baring’s Bank [bä’äriuz bäbjk], bankirfirma i
London (Bäring Brothers & Co.), grundad 1763
av Francis och John Bäring, under större delen
.av 1800-talet en av världens ledande bankirfirmor.
Firman sysselsatte sig slutl. i stor utsträckning
med förmedlande av utländska lån. När
Argentina 1890 icke kunde fullgöra sina räntelikvider,
råkade firman i stort trångmål men räddades
genom att Englands bank m. fl. större banker
trädde emellan. Firman ombildades då till
aktiebolag och återvann snart betydenhet.

Bärisk (av grek. ba’ros, tyngd, tryck), direkt
beroende av lufttrycksfördelningen.

Bariska vindlagen, se Buys-Ballots lag.

Barito, D o e s o e n, en av de största floderna
på Borneo, upprinner i öns centrala del och
flyter åt s. till Javasjön; c:a 600 km lång, en
ganska betydande trafikled.

Ba’riton, se Baryton.

Bärium, Ba, en med kalcium besläktad metall.
B. förekommer i naturen som beståndsdel av
flera mineral, av vilka de viktigaste äro t u n
g-s p a t (bariumsulfat) och w i t h e r i t
(bariumkarbonat), samt erhålles t. ex. genom destillation
av vid elektrolys erhållet bariumamalgam el.
genom upphettning av bariumoxid med
aluminiumpulver i vakuum. B. hör till de alkaliska
jordarternas grupp, är i sina föreningar tvåvärdigt.
Atomvikt 137. Spec. v. 3,75. Det är silvervitt till
färgen och mjukt som bly. Oxideras hastigt i luft,
sönderdelar vatten och alkohol under stark
vätgas-utveckling.

Bariumföreningar. Utgångsmaterial för de
flesta bariumföreningar är tungspat, vilken
genom glödgning med kol reduceras till kemiskt
lätt angripbar bariumsulfid. Alla bariumsalter
färga lågan grön; de äro giftiga. Följ, föreningar
äro av större betydelse:

Bariumhydroxid, Ba(OH)s-|-8H2O, baryt,
framställes ur bariumsulfid. Denna löses i
vatten, och lösningen kokas med kopparoxid.
Vattenlösningen benämnes barytvatten.
Bariumhydroxid är en mycket stark bas. Den
användes inom analytiska kemien bl. a. som reagens
för kolsyra och karbonater samt inom
sockertekniken, numera dock vanl. ersatt med
strontium-■el. kalciumhydroxid.

Bariumkarbonat, BaCOs, användes som
tillsats vid tillverkning av vissa terrakotta-,
glas-och stengodsvaror. Råttgift.

Bariumklorat, Ba(ClO3)2, H2O,
framställes genom elektrolys av en varm
klorbariumlös-ning vid närvaro av bariumkarbonat. Det
användes till fyrverkeriändamål.

Bariumklorid, BaCh, 2H2O, klorbarium,
fås t. ex. av karbonat och saltsyra.

Bariumkromat, BaCrO4, barytgult,
erhålles genom att fälla en klorbariumlösning med
kaliumkromat, K^CrCh. Mycket beständigt
pigment för färger; förekommer i flera nyanser.

Bariumnitrat, Ba (NOs)2, erhålles genom

omsättning mellan bariumklorid och natriumnitrat.
Det användes inom fyrverkeritekniken,
exempelvis till grön bengalisk eld, och som beståndsdel
i en del sprängämnen.

Bariumoxid, BaO, framställes genom
glödgning av bariumkarbonat i vattenfri
atmosfär. Förenar sig med stor begärlighet med vatten
och är därför ett mycket kraftigt torkmedel.

Bariumplatinacyanur, BaPt(CN) 4,

4H2O, gulgröna kristaller. Användes till
fluore-scensskärmar på grund av sin egenskap att
fluorescera vid inverkan av röntgenstrålar och
radioaktiv strålning.

Bariumsulfat, BaSO4, förekommer som
mineralet tungspat. I vatten är bariumsulfat
synnerligen olösligt. På grund av sin stora
beständighet användes det alltmera som vitt pigment
under beteckningen permanentvitt el. blanc
f ixe. Det har fått en viktig medicinsk användning
som kontrastmedel vid röntgenundersökningar.

Bariumsulfid, BaS, svavelbarium, fås
genom reduktion av tungspat med kol. Lyser i
vattenfritt tillstånd i mörker (t. ex. på
självlysande tändsticksställ).

Bariumsuperoxid, BaO2, erhålles t. ex.
genom upphettning av bariumnitrat i torr,
kol-syrefri luft. I utspädda syror löser den sig
under bildning av vätesuperoxid, H2O2. Användes
till vätesuperoxidtillverkning, som blekmedel och
vid desinficering.

Bariumhydroxid och andra sammansättningar
med b a r i u m, se Bariumföreningar.

Bark (lat. co’rtex) betecknar i allmänhet det
yttre omhöljet kring trädens stammar och
grenar. I bark i denna vidsträckta betydelse ingå
flera till anlaget olika vävnader.

Ett ungt årsskott av ett dikotyledont träd är
ytterst beklätt av ett lager vanl. tjockväggiga
celler, överhuden (epidermis). I mitten
ligger centralcylindern, som är bildad av
ledningssträngarna (kärlknippena) och
kringliggande celler och utåt begränsas av ett skikt
tunnväggiga, protoplasmarika celler, pericykeln.
Mellan centralcylindern och överhuden ligger den
primära barken, bestående av oftast
klorofyllförande, tunnväggiga celler. Inom och mellan
ledningssträngarna anlägges ganska tidigt en
tillväxtzon, k a m b i u m (”savringen”), som alstrar
nya vävnader såväl utåt som inåt. Innanför,
ofta djupt inne i den primära b., bildas en ny
hudvävnad, kork, och då denna är
ogenomtränglig för vatten och däri lösta näringsämnen, dö
de utanför liggande cellerna och antaga därvid
ofta en brun färg.

Allt, som ligger utanför kambium, är b. (i
vidsträckt bemärkelse). De delar av denna, som
äro alstrade av kambium, kallas sekundär
bark. Korken och de utanför densamma
liggande delarna kallas ytterbark, de innanför
liggande däremot innerbark. Den senare
består till en väsentlig del av levande celler. Arter,
som växa på torr, sandig mark, ha vanligen
tjockare ytterbark än de, som förekomma på
fuktigare ståndorter.

Trädens b. har en mångsidig användning. På

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free