Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnett, Samuel Augustus - Barneveld - Barne-Åsaka - Barnförlamning el. Heine-Medins sjukdom - Barnförsäkring - Barngudstjänst - Barnhem - Barnhus - Barnhusinrättningen - Barnhustunnan - Barnkammarskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Barneveld-—Barnkammarskola
398
Barnförlamning. Högra
armens muskler förtvinade.
gav tills, m. hustrun ”Practicable socialism”
(1888).
Ba’rneveld [-fält], se Oldenbarneveld.
Barne-Åsaka, socken i mell. Västergötland vid
Nossan, s. v. om Vara; Barne härad,
Skaraborgs län; 25,42 km2, 608 inv. (1950). Uppodlad
slättbygd med någon skog, åsar, ljunghedar och
mossar. 1,533 har åker. Kyrkan av sten
byggdes 1844. B. bildar med Essunga, Lekåsa,
Fåg-lum och Kyrkås ett pastorat i Skara stift, Vånga
kontrakt; ingår i storkommunen Essunga.
Barnförlamning (poliomyelitis, av grek,
polio’s, grå, och myelo’s, märg, el. H e i n e-M
e-dins sjukdom), akut infektionssjukdom, som
företrädesvis träffar det uppväxande släktet och
karakteriseras av övergående el. kvarstående
förlamningar på grund av sjukliga förändringar i
ryggmärgens grå
vävnad. Dessa
framkallas av ett virus,
vilket har
renfram-ställts av den svenske
forskaren S. Gard
och framträder i
elektronmikroskop i
form av långa,
oerhört smala trådar.
Virus har påvisats i
de sjukas
svalgsekret och tarminnehåll
samt i avlopps- och
brunnsvatten. Man
antog till en början,
att b. spreds genom
kontaktsmitta, men
numera omfattas
allt mera den s. k.
alimentära
infekti-onsteorien, först
företrädd av svensken
C. Kling, enligt
vil
ken smittan huvudsakl. sprides på indirekt
väg. Med infekterad dryck och föda föres
virus till tarmkanalen och vandrar härifrån via
nervbanor till de motoriska cellerna i
ryggmärgens främre horn el. motsv. cellcentra i
hjärn-stammen.
Sjukdomen börjar vanligen häftigt med feber
och allmänt illamående samt ofta till nacken
lokaliserad huvudvärk och nackstyvhet. Efter detta
första stadium, som varar från en till några
dagar, inträder 2:a—4:e dagen förlamningarna
för att sedan feberstadiet är över och en el. ett
par dagar gått nå sin högsta utbredning.
Förlamningen ger sig i de flesta fall först tillkänna
i benen och kan hos de svårast angripna
fortsätta ända upp till förlängda märgen och
framkallar då andningsförlamning. Detta är
emellertid ej det vanliga. Symtomen gå sedan
småningom tillbaka. Tillfrisknandet kan vara fullständigt;
ofta kvarstå dock förlamningar i en el. annan
muskelgrupp i underbenet el. någon gång
överarmen. — Något specifikt medel mot b. finns icke.
Försök att med rekonvalescentserum behandla
redan uppkomna förlamningar ha misslyckats.
Fullständig vila fordras i det akuta stadiet.
Smärtor bekämpas med lämpliga medikament och
med lokal värme. De förlamade kroppsdelarna
fixeras i lämpligt läge. Fall med andningsförlamning
behandlas i respirator. Efterbehandlingen består
främst i massage samt aktiva och passiva
muskelrörelser. Av förlamningsfallen dö i det akuta
stadiet 10-—20%, i regel genom
andningsförlamning. Av de överlevande bli c:a 60 °/o ur
funktionssynpunkt praktiskt taget återställda,
medan hos 20% lätta, hos 12% medelsvåra,
hos 7% svåra och hos c:a 1 % mycket svåra
förlamningar kvarstå. Den första vetenskapliga
beskrivningen av b. gjordes av tysken Heine
(1840). Dess epidemiska karaktär påpekades
först av svensken O. Medin 1887 och 1895. Då
man numera blivit alltmera övertygad om att
virus sprides med den sjukes tarmuttömningar,
måste desinficering av dessa ske liksom vid andra
infektiösa tarmsjukdomar. Särskild
uppmärksamhet måste ägnas födoämneshygienen. Kontrollen
av dricksvattnet och i synnerhet av landsbygdens
brunnar är en viktig punkt vid bekämpandet av
b. Försök att med vaccinering framkalla en
långvarig oemottaglighet ha hittills icke givit goda
resultat.
Barnförsäkring, eg. varje försäkring å ett
barns liv, oavsett om den är beroende av även
en äldre persons, ”försörjarens”, liv, så att t. ex.
premiebetalningen upphör vid dennes död. B.
göres i regel icke ”effektiv” förr än vid viss ålder,
t. ex. 15 år, i det att bolaget, om barnet dör
tidigare, blott återbetalar premierna, ev. med ränta.
Barngudstjänst, se Gudstjänst.
Barnhem avse att omhändertaga barn, som av
olika anledningar kräva vård, uppfostran el.
tillsyn. I äldre tider voro fattighusen el. barnhusen
de enda tillflyktsorterna för föräldralösa och
andra nödställda barn. Numera har
specialiseringen åstadkommit många olika typer av
barnhem. Enl. 1924 års lag äro b. av två slag: 1)
anstalter för stadigvarande vård och uppfostran
av barn, såvida de ej kunna hänföras till
skyddshem, 2) anstalter för tillfällig vård, s. k.
upp-tagningshem.
Barnhus, äldre typ av barnhem, skilja sig från
dessa genom att mera åsyfta barnens underhåll
än deras uppfostran. Under medeltiden
tjänstgjorde kloster och helgeandshus som
vårdanstalter för värnlösa barn. I Sverige föreläde konung
Gustav H Adolf år 1624 ständerna en plan,
enligt vilken i varje provins skulle för
landsbygden finnas ett b., ”dit fattiga bondbarn föras
kunna”, och i städerna ett stadsbarnhus för fattiga
borgarbarn. Ett s. å. i Stockholm upprättat
”barna- och tuktohus” blev närmaste
föregångaren till Allmänna barnhuset (se d. o.).
Barnhusinrättningen i Stockholm, se Allmänna
barnhuset.
Barnhustunnan, den åt Allmänna barnhuset
i Stockholm fordom anslagna fyrtiondedelen av
kronans tiondespannmål från 15 län. Sedan 1869,
då alla dyl. anordningar avskaffades, lämnar
statsverket ersättning i pengar.
Barnkammarskola, skola, där barn i åldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
