Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barras, Paul - Barratt, Thomas Ball - Barratteri - Barre el. barreau - Barrel - Barrell, Joseph - Barren grounds - Barren lands - Barrère, Camille - Barrès, Maurice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Barras—Barrès
412
Barras [bara’(s)], Paul Franqois Jean
Ni-colas de, fransk revolutionsman (1755—1829).
Han ägnade sig först åt militäryrket. Invald i
konventet, tillhörde han där ”Berget” och var
med om girondisternas fängslande. Som
konventets kommissarie vid belägringen av Toulon
rasade han med stor
grymhet i den
erövrade staden. Slutligen en
av Robespierres
ivrigaste fiender,
förberedde han 9 thermidor
(27 juni 1794) och tog
som befälhavare över
konventets trupper
Ro-bespierre till fånga.
Han fick nu
betydande makt, utnämndes
till överbefälhavare
och lyckades med
tillhjälp av sin
underbefälhavare Napoleon
Bonaparte fullständigt undertrycka det
rojalistiska upprorsförsöket 11—13 vendémiaire (okt.
1795). Vald till en av de fem direktorerna, blev
han den verklige maktägande, röjde stor förmåga
att flyta ovanpå och lyckades genom ränker och
kupper hålla sig kvar vid makten i fyra år.
B. anses ha varit villig att låta köpa sig av
Pitt och Ludvig XVIII och bedrivit hemliga
underhandlingar i sådant syfte. Napoleons
bru-mairekupp (nov. 1799) gjorde tvärt slut på B:s
politiska saga. Hans memoarer, som först utgåvos
*895—96 (4 bd, i utdrag övers, till sv. 1916), äro
rätt otillförlitliga; de innehålla många pikanta
drag från direktoriet och Napoleons ungdom.
Barratt, Thomas Bali, norsk sektledare
(1862—1940). Han var
metodistpastor i Voss
och Oslo samt
grundade 1902 Oslo
bymission. Under en resa i
Amerika kom B. 1906
i beröring med den
begynnande pingströrelsen, blev ”andedöpt”
och framträdde sedan
som pingstväckelsens
främste pioniär i
såväl Norden som
England och Tyskland.
Han har utg. flera
sångböcker och upp-
byggelseskrifter, av vilka flera översatts till
svenska.
Barratten (eng. barratry), en i konnossement
ofta förekommande klausul om att skeppare och
rederi fritaga sig från skada, vållad av brottslig
el. olaglig handling av kapten el. besättning.
Barre [bar] el. barreau [barå’], fr.,
platsen, där de franska advokaterna sitta;
advokatståndet.
Barrel [bä’ral], eng., fat, tunna; eng. och
amerik. mått för flytande och torra varor, som
packas i tunnor. Växlande efter olika varor. Så
t. ex. 1 b. öl = 2 kilderkins — 4 firkins = 36
eng. gallons = 163,6 1; 1 b. petroleum i U.S.A.
= 42 amerik. gallons = 158,98 1; 1 b. smör = 224
eng. pund = 101,6 kg; 1 b. mjöl = 196 eng. pund
= 88,9 kg netto.
Barrell [bä’ral], Joseph, amerikansk geolog
(1869—1919). B., som från 1904 till sin död
var ord. prof, vid Yaleuniv., ägnade sig särsk.
åt den dynamiska geologien. Hans uppslagsrika
verksamhet har utövat betydande inflytande på
den geologiska forskningen i Amerika.
Barren grounds [bä’ran gråu’ndz], Canadas
”kala marker” n. om 6o° n. br. mellan
Macken-zie och Hudsonviken, omfattande större delen av
Nordvästterritorierna.
Barren lands [bä’ran lä’ndz], fr. mauvaises
terres, annat uttryck för bad lands.
Barrère [barä’r], Camille, fransk
diplomat (1851—1940). Han slöt sig 1871 till
”kommunen”. Dömd till deportation, flydde han först
till London, sedermera till Berlin. Då franske
utrikesministern Waddington 1878 vid Ber
linkongressen antog B. till sekreterare, blev han
benådad, slöt sig till Gambetta och
opportunistpartiet samt utnämndes 1880 till led. av
Donaukommissionen. Han har senare innehaft
flera sändebudsbefattningar, bl. a. som envoyé i
Stockholm 1885—88, och var 1897—1924
ambassadör i Rom, där han energiskt och
framgångsrikt verkade för ett bättre förhållande
mellan Frankrike och Italien samt senare för
Italiens deltagande i 1 :a världskriget på
entente-sidan.
Barrès [barä’s], Maurice, fransk
författare och politiker (1862—1923). B. debuterade
1888 med en självbiografisk roman, ”Sous l’æil
des barbares”, i vilken han framlade en extremt
individualistisk
livsåskådning (”jagkulturen”). Samma tankar
möta i hans andra
verk, ”Un homme
libre” (1889), m. fl.
Med ”Le j ardin de
Bérénice” (1891) berör
han politikens område,
ehuru ännu endast med
psykologiskt syfte.
Den åskådning, som
genomgått alla här
omtalade arbeten,
kulminerar i ”L’ennemi
des lois” (1892), där
B. är starkt påverkad av Rousseau. 1889—93
var B. medl. av deputeradekammaren, där han
uppträdde i nationalistisk riktning. Han
tillhörde Boulangers anhängare och angrep under
Panamaaffären med stor häftighet de ledande
inom regeringen. Åt dessa åsikter har han givit
uttryck i sin stora romancykel ”Le roman de
1’énergie nationale” (3 bd; ”Les déracinés”,
”Utan rotfäste”, 1916; ”L’appel au soldat” och
”Leurs figures”; 1897—1902). B., som var född
i Lothringen, framhöll nödvändigheten av att hålla
hembygdskänslan vid liv. Senare uppträdde B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
