Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bébé - Bebel, August - Bebington - Bécarre - Beccafumi, Domenico - Beccaria, Cesare Bonesana de - Becerra, Francisco - Bech, Frederik - Becher, Erich - Becher, Johann Joachim - Becher, Johannes - Bechgaard, Julius - Bechstein, Carl - Bechterev, Vladimir Michajlovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Bébé—Bechterev
518
Bébé, fr., litet barn.
Bébel, Ferdinand August, tysk
socialdemokrat och arbetarledare (1840—1913). Född i Köln
och son till en underofficer, bosatte han sig efter
sina gesäll- och vandringsår 1860 i Leipzig som
svarvare och blev 1864 egen mästare. Tidigt
gripen av arbetarrörelsen, var han först ledare i
ett arbetarnas bildningsförbund och blev under
senare delen av 1860-talet under inverkan av W.
Liebknecht socialist. Han deltog med denne 1869 i
stiftandet av Tysklands socialdemokratiska
arbetarparti. B. invaldes
1867 i Nordtyska
förbundets riksdag och
1871 i tyska
riksdagen, vilken han med
två korta avbrott
tillhörde till sin död;
1881—91 var han
dessutom led. av sachsiska
lantdagen. Han
röstade 1870 mot
krigskre-diterna och
protesterade 1871 mot
annekteringen av
Elsass-Loth-ringen. 1872 dömdes
han för ”förberedelser
till högförräderi” till 2 års fästning. Sammanlagt
avtjänade B. 57 månaders fängelsestraff för
politiska förbrytelser. Inom sitt parti förfäktade B.
marxisternas principer mot Lassalles anhängare
och var även efter bägge gruppernas
sammanslagning i Gotha 1875 i allmänhet en
temperaments-full väktare av den rena marxismen. Dock var
han, i motsats mot revolutionära ytterlighetsmän,
ivrig anhängare av socialisternas deltagande
i det parlamentariska arbetet. Utvisad från
Leipzig, bosatte sig B. i Berlin och var
där till sin död partistyrelsens ene
ordförande. Han var outtröttlig talare i riksdagen på
partikongresser och folkmöten. Många av hans
angrepp i riksdagen på regeringspolitiken, särsk.
i militära och utrikespolitiska frågor, väckte
genklang även utanför socialisternas krets. Inom
partiet nådde han till sist en viss patriarkalisk
ställning. Mest bekant av B :s skrifter är ”Die
Frau in der Vergangenheit, Gegenwart und
Zu-kunft” (1883; sv. övers. 1885 och 1903).
Bebington [be’bijjtan], stad i Cheshire, n. v.
England, vid Merseys mynningsvik, närmast s. om
Birkenhead; 41,000 inv. B. omfattar jämväl
Bromborough, Eastham och mönstersamhället
Port Sunlight.
Bécarre [-ka’r], fransk benämning på
åter-ställningstecknet (kø.
Beccafumi [-fo’mi], Domenico, italiensk
målare och skulptör (1486—1551), verksam i
Siena, där han var Sodornas medtävlare och stod
under hans inflytande. Senare förföll han till
ofruktbar efterhärmning av Michelangelo. Han
målade altartavlor och fresker, modellerade
dekorativa statyer och utförde även träsnitt.
Beccari’a, Cesare Bonesana de, markis,
italiensk rättslärd (1738—94), prof, i politisk
ekonomi i Milano sedan 1769. Han utgav 1764 sitt
epokgörande arbete ”Dei delitti e delle pene” (Om
brott och straff). B. fordrade tortyrens
avskaffande, vände sig mot dödsstraffet, vilket han
ansåg varken vara nyttigt för samhällsordningen el.
verksamt, och uppställde en måttstock för
straffens mätande efter brotten samt sökte draga
gränser för statens straffrätt. Skriften översattes till
de flesta europeiska språk och gav uppslaget till
följande tiders stora strafflagstiftningsreformer.
Becerra [coäbä’ra], Francisco, spansk
arkitekt, verksam under 1500-talets senare del. Han
utvandrade 1573 till Amerika, byggde i den
stränga spanska högrenässansstilen kyrkor och
kloster i Mexico, bl. a. domkyrkan i Puebla.
Senare byggde han domkyrkorna i Lima och Cuzco.
Bech, Fr ed e rik Julius, norsk präst (1758—
1822), sedan 1805 biskop i Akershus stift. Han
tillhörde tidens rationalistiska riktning och
arbetade ivrigt på skolväsendets och fattigvårdens
förbättrande. Han var en av de ledande i norskt
kulturliv kring 1800.
Becher [bä’kor], Erich, tysk filosof (1882
—1929), prof, i Münster och München. Han
hävdade i motsats till de nykantianska
riktningarna en realistisk ståndpunkt liksom möjligheten
av en induktiv metafysik. I etiken betonar han
nyttohänsynen.
Becher [bä’kar], Johann Joachim, tysk
kemist och nationalekonom (omkr. 1625—82).
Mest bekant är han som merkantilistisk
nationalekonom. I sitt encyklopediska verk,
”Psycho-sophia oder Seelenweisheit” (1678), framkommer
han med delvis kommunistiska yttranden.
Becher [bä’kar], Johannes, tysk skald (f.
1891), har gett ut diktsaml. (”Verfall und
Triumph”, 1914, ”Päan gegen die Zeit”, 1918,
”Maschinenrhythmen”, 1926, m. fl., ”Ein Mensch
unserer Zeit. Gesammelte Gedichte”, 1929), h.
o. h. expressionistiska och extatiskt revolutionära
samt fantastiska romaner som ”Roter Marsch.
Der Leichnam auf dem Thron” (1925) och ”Der
Bankier reitet über das Schlachtfeld” (1926).
Hans författarskap har alltmer övergått till
direkt agitationslitteratur i kommunistisk anda. 1933
gick han i landsflykt och fortsatte i Ryssland
sin litterära och politiska verksamhet. 1945
återkom han till Berlin, där han spelat en viss
kulturell roll.
Bechgaard [-går], Julius, dansk tonsättare
(1843—1917), elev av Leipzigs konservatorium,
senare av Gade. Han har skrivit en mängd
pianostycken och sånger ävensom musik till
Drach-manns ”Strandbyfolk” och operan ”Frode” (1893).
Bechstein [bä’kjtain], Carl, tysk
pianofabrikant (1826—1900). Han etablerade sig, efter
studier i London och Paris, 1853 i Berlin, där hans
från början oansenliga fabrik snart tog en
betydande fart. Dess konsertflyglar anses vara
bland de bästa i världen.
Bechterev, Vladimir Michajlovitj,
rysk psykolog (1857—1927). Han var prof,
i psykiatri och nervpatologi i Petersburg och
utgav ett stort antal skrifter på ryska och tyska
om hypnotism, hj ärnlokalisation m. m. I många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
