Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Belgien
586
med England i händelse av tyskt överfall. 1909
togs det avgörande steget till allmän värnplikt,
varjämte fästningsförsvaret fullbordades. Leopold
efterträddes 1909 av brorsonen Albert. Under
honom bröt 1 :a världskriget in över B.
2 aug. 1914, dagen före Tysklands
krigsförklaring mot Frankrike, mottog belgiska regeringen
ett tyskt ultimatum med begäran om fritt
genomtåg mot garanterad territoriell och politisk
säkerhet. Konung Alberts svar var kort nekande.
B. mobiliserade och bjöd den anfallande fienden
motstånd. På sina håll deltogo civila i
motståndet med påföljd att tyskarna anställde blodiga
massbestraffningar. Inom kort var hela B. utom
s. v. Flandern i tyskarnas händer. B.
behandlades som erövrad provins. Alla dess resurser
ställdes till segrarens förfogande, och efter hand
fördes så gott som allt industriellt material av
värde till Tyskland. Administrationen blev tysk
under generalguvernören i Bryssel (v. der Goltz,
v. Bissing, v. Falkenhausen). Näringslivets
förlamning och havens avspärrning framkallade
tidigt nödtillstånd, som dock lindrades genom
neutral hjälp och medgiven införsel av
hjälpspann-mål från Amerika. En hård extraordinär
strafflagstiftning tillämpades, och särsk. tungt
drabbade deportationer av arbetare till arbete i
Tyskland och vid fronten. Landets uppdelning 1917
efter språk i Vallonien (huvudstad Namur) och
Flandern, det senare med flamländska som enda
officiellt språk, befarades vara avsedd att
förbereda landets styckning. 22 nov. 1918 intågade
konung Albert i Bryssel. I Versaillesfreden
erhöll B. av Tyskland Moresnet och (efter ett
för formens skull arrangerat
befolkningsuttalan-de) kretsarna Eupen och Malmedy och som
mandatområde en mindre del av Tyska
Östafrika. Ministären hade vid krigsutbrottet 1914
från klerikal (Broqueville) ombildats till
koalitionsregering, vari även liberala och socialister
inträdde, men vid regeringsbildning 1921
(Theu-nis) vägrade socialisterna sin medverkan. Vid
valen 1919 förlorade det katolska partiet den
majoritet, som det innehaft sedan 1884. Den
(allmänna och) lika rösträtten genomfördes 1920.
De centrala frågorna i B:s politik efter 1 :a
världskriget voro kampen för att åstadkomma
ekonomisk stabilitet och flamländarnas
ständigt växande krav på ökat inflytande i det
offentliga livet. Majoriteten av flamländare
inordnade sig i de katolska och socialdemokratiska
partierna, inom vilka de framgångsrikt verkade,
bl. a. för likställighet mellan flamländskan och
franskan. Ministären Theunis rekonstruerades
flera gånger och satt kvar till 1925, då
parlamentsvalen gåvo utslag åt vänster. Efter några
kortlivade, vänsterbetonade samlingsministärer,
där det flamländska elementet var väl företrätt,
bildade katoliken Jaspar i maj 1926 en nationell
välfärdsregering, som i okt. s. å. lyckades
stabilisera valutan. Efter upprepade rekonstruktioner
och ständig kamp mot de flamländska
aktivisterna i språkfrågan och mot socialdemokraterna
i försvarsfrågan avgick ministären Jaspar i maj
1931. En långvarig ministerkris följde, varefter
ledaren för det kristligt demokratiska partiet,
Renkin, bildade en koalitionsregering, som fick
stora svårigheter genom världsdepressionens
oerhörda verkningar för B., omfattande strejker
och långvariga arbetskonflikter. I okt. 1932
avgick regeringen och efterträddes av en
liberalkatolsk samlingsministär under greve de
Broqueville. De ekonomiska frågorna — främst frågan
om devalvering av valutan och B:s upphävande
av guldmyntfoten — blevo inom kort
övermäktiga även för denna ministär. Efter en
rekonstruktion i juli 1934 måste regeringen avgå i nov.
s. å., då den efterträddes av en borgerlig
samlingsregering under Theunis. I febr. 1934 avled kung
Albert och efterträddes av sin äldste son,
hertigen av Brabant, vilken som Leopold III
besteg B:s tron. Också den nya ministären
Theunis föll på de valutapolitiska frågorna och följdes
i mars 1935 av en stor samlingsministär under
ledning av den partilöse v. presidenten i
nationalbanken, van Zeeland. I denna ministär ingingo
även socialdemokrater, bl. a. arbetarpartiets gamle
ledare Vandervelde. Regeringen lyckades
bemästra såväl de finansiella svårigheterna som den
allvarliga kris, vilken den nationalistiska
rexist-rörelsen framkallade 1936. Ledningen av
koalitionsregeringen övergick 1937 till liberalen
Janson, 1938 till socialisten Spaak. Under förra
delen av 1939 blevo de partipolitiska
motsättningarna så starka, att koalitionen upplöstes. En
katolsk-socialistisk ministär under Pierlot hade
ingen framgång, och kung Leopold lät då
upplösa deputeradekammaren och anställa nyval.
Dessa gingo socialisterna emot, och Pierlot
bildade en katolsk-liberal ministär. Kort efter 2:a
världskrigets utbrott inträdde socialdemokraterna
i regeringen.
B:s utrikespolitik under mellankrigsåren
handhades i främsta rummet av socialisten
Vandervelde och liberalen Hymans under tiden fram
emot 1930-talets mitt, därefter av socialisten
Spaak. En viktig följd av 1 :a världskriget var
upphävandet av B:s ständiga neutralitet.
Trygghet sökte B. i stället vinna genom att med
Frankrike avsluta en militärallians 1920. B. deltog i
ockupationen av Ruhr. Locarnopakten 1925
skapade ökad säkerhet för B., vars gränser
garanterades såväl av England, Frankrike och Italien
som av Tyskland. Den kollektiva fredspolitikens
sammanbrott under åren efter 1933 gav B.
anledning att revidera sin hållning. 1936 proklamerade
sålunda kung Leopold B:s återgång till
neutralitetspolitiken, och 1937 lyckades Spaak utverka
en fransk-engelsk förklaring, varigenom B.
fritogs från sina skyldigheter mot de två makterna
enl. Locarnopakten men alltjämt tillförsäkrades
deras garanti.
Efter att vid krigsutbrottet 1939 ha låtit
försäkra B. om sin avsikt att respektera dess
neutralitet och efter att i nov. s. å. ha inhiberat ett
planerat anfall befallde Hitler tyska armén 10
maj 1940 att anfalla i Nederländerna och B.
Den belgiska hären var då i huvudsak redan
mobiliserad. Befälet fördes av konung Leopold.
Tyskarna nedkämpade omedelbart det belgiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
