Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Below, 2. Otto von - Below, Georg von - Below, Jakob Fredrik - Belozerokanalen - Belsassar (Belsasar) - Belsebub - Belsen, Bergen-Belsen - Belsheim, Johannes - Belt, Stora och Lilla - Beltesassar - Beltina - Beltrami, Eugenio - Beltska kropparna - Beluga - Belutsjistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Below—Belutsjistan
616
fälhavare för 14 :e armén, med vilken han
lyckades genombryta den italienska fronten vid övre
Isonzo. B. var febr.—okt. 1918 chef för 17 :e
armén på västfronten, som bl. a. deltog i den
stora marsoffensiven, och slutl. från okt. 1918
chef för 1 :a armén.
Below [bé’lå], Georg von, tysk historiker
(1858—1927), prof, i Tübingen 1901, senare i
Freiburg. Han har som forskare särsk. intresserat
sig för den medeltida tyska författnings- och
kulturhistorien, främst stadsväsendet. Bland hans
arbeten märkas: ”Der Ursprung der deutschen
Stadt-verfassung” (1892), ”Das ältere deutsche
Städte-wesen und
Bürger-tum” (1898),
”Territorium und Stadt”
(1900), ”Der deutsche
Staat des Mittelalters”
(1914). I den av Karl
Lamprecht (se d. o.)
framkallade striden om
historieskrivningens
metod deltog B. med
skärpa bl. a. genom
sitt inlägg ”Die neue
historische Methode”
(i Historische
Zeit-schrift 1898). B:s
sista större verk var
”Die italienische Kaiserpolitik des deutschen
Mittelalters” (1927), vilket utgör en förkastelsedom
över de medeltida tyska kejsarnas Rompolitik.
Below, Jakob Fredrik, läkare (1669—
1716). Han blev med. prof, i Dorpat 1695, i
Lund 1697, tillkallades 1706 av Karl XII och
åtföljde därefter den svenska armén som läkare.
Fången vid Poltava 1709, fördes han till Moskva,
fick där en stor praktik och kom för sin
skicklighet i så högt anseende, att tsar Peter ej lät honom
återvända till fäderneslandet. Han avled i Moskva.
Belozerokanalen [bjälå’zjira-], en 67 km lång
kanal utmed s. och v. stranden av sjön Beloje
ozero i Ryssland. B., som byggdes 1846, skapar
direkt förbindelse mellan floderna Sjeksna och
Kovzja (till Onega).
Beisa’ssar (Belsasar), en i bibeln omtalad
babylonisk konung, som uppges vara son till
Nebukadnessar (Dan. 5: 11, 18). Enl. Daniels
bok hade han till ett stort gästabud låtit hämta
de heliga kärl, som rövats ur Jerusalems tempel,
och begagnade dem vid dryckeslaget. Mitt under
festen visade sig då på väggen en hand, som
skrev ord, dem ingen av magerna förmådde tyda.
På drottningens inrådan tillkallades Daniel, som
läste orden ”Mené, mené, tekél ufarsin” (eg.: ”en
mina, en mina, en sikel och halvminer”) samt
tolkade dem såsom förebådande konungens död och
rikets undergång (”räknad, räknad, vägd och
överlämnad till perserna”). ”Samma natt blev
B., kaldéernas konung, dödad, och Darejaves
(Dareios) av Medien mottog riket” (Dan. 5: 30).
— B:s namn återfinnes i kilinskrifternas B e
1-s a r-u sur, vilken emellertid icke var son till
Nebukadnessar utan son och medregent till
Nabo-nid, Babyloniens siste konung.
Be’lsebüb, ofta brukad form för Beelzebub
(se d. o.).
Belsen [bä’lzan], Bergen-B., ett av det
nazistiska Tysklands mest beryktade
koncentrationsläger, n. v. om Celle i Hannover.
Belsheim, Johannes, norsk
handskriftsfors-kare (1829—1909). B. verkade 1864—75 som
präst men ägnade sig sedan helt åt vetenskaplig
forskning. Han har bl. a. utgivit flera förut
otryckta bibelhandskrifter. Mest bekanta äro hans
editioner av två pergamentshandskrifter i Kungl.
biblioteket i Stockholm, ”Codex aureus” (1878)
och till en del ”Gigas librorum” (1897).
Belt, Stora och Lilla, se Bält.
Beltesassar, ett babyloniskt tillnamn, som gavs
Daniel i Babel (Dan. 1: 7; 2: 26 m. fl.).
Namnet motsvarar möj ligen ett babyloniskt
Balat-schar-usur. Daniels bok (kap. 4:5) såg däri
en sammansättning med det babyloniska
guds-namnet B e 1.
Beltina, fossil av problematisk natur från
pre-kambriska avlagringar, förmodas vara rester av
en alg. Den är funnen i Montana.
Beltra’mi, E u g e n i o, italiensk matematiker
(1835—1900), från 1891 prof, i Rom. B:s
viktigaste undersökningar tillhöra den analytiska
geometrien. B. har visat, hur varje sats för den
hyperboliska el. Bolyai-Lobatschefskijska
geometrien har en motsvarande sats för ytor av konstant
negativ krökning.
Beltska kropparna, små äggrunda bihang i
småbladens spetsar av vissa tropisk-amerikanska
akasia-arter.
Belu’ga, se Valar.
Belutsjistan, eng. Baluchistan, provins
i Pakistan, s. om Afghanistan, omfattande s. ö.
delen av Iranplatån med gräns till Indiska
oceanen; 347,065 km2, 858,000 inv. B. är delat i
1) det egentliga (f. d. Brittiska) B. i n. ö., 2)
f. d. agentskapet samt 3) infödingsstaterna Kelat,
Kharan, Mekran och Las Bela.
Det egentliga B., 23,527 km, ligger i n. och
följer gränsen av Afghanistan med mittpunkt i
Quetta. Dess n. ö. del fylles av Solimanbergens
kedjor och toppar men har även breda och väl
odlade dalar (Zhob m. fl.) mellan av
vildoliv-skogar klädda sluttningar. Dess v. del går med
tilltagande bredd genom stäpp och ökenland till
persiska gränsen och genomdrages numera av
järnväg från Quetta till bl. a. Zahidan i
Persien. Quetta ligger högt (1,680 m;
Quetta-platån), omgivet av väldiga toppar och är
huvudstation på Sind-Pishinbanan genom
Bolanpas-set till afghanska gränsen samt genom sina
förbindelser åt olika håll en centralpunkt för handeln
med Afghanistan och Persien. — Landets
huvuddel tillhör kanatet Kelat, som politiskt består
av ett flertal stammar och folk, löst
sammanhållna under kanens myndighet. Dennes residens
är det lilla Kelat i n. ö., liksom Quetta i högt
platåläge med omgivande tätt bebyggda dalar och
centralpunkt för hit sammanstrålande, urgamla
handelsvägar. Bergen ö. därom, Brahuibergen,
äro en fortsättning av Solimanbergen och
avvattnas till Indusslätten genom Mula (Mulapasset),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
