Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berg, 4. Sven - Berg, Fredrik Vilhelm Rembert von - Berg, Gustaf (jurist) - Berg, Gustaf (tidnings- och filmman) - Berg, Gösta - Berg, 1. Henrik - Berg, 2. Bengt - Berg, 1. Isak Albert - Berg, 2. Albert - Berg, Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Berg
698
med. dr i Uppsala 1929, praktiserande
ögonläkare i Göteborg 1916—33, prof, i
oftal-miatrik vid Uppsala univ. 1933, univ:s rektor
1947. B. har bl. a. utg. ”ögat och dess
sjukdomar” (1929; 4:e uppl. 1944) och tills, med
F. Ask redig. ”Nordisk lärobok i oftalmiatrik”
(4æ uppl. 1936).
Berg, Fredrik Vilhelm R e m b e r t
von, greve, rysk general (1794—1874). Efter
att ha ådagalagt betydande skicklighet som
militär, diplomat och topograf blev B. under
Krim-kriget 1855 utnämnd till generalguvernör i
Finland. B :s betydande organisatoriska förmåga
röjde sig i åtskilliga åtgärder för Finlands
ekonomiska förkovran. Även för folkskoleväsendets
grundläggande intresserade han sig och
understödde Uno Cygnæus i hans bemödanden därför.
Mot kraven på förverkligande av Finlands
politiska författning förhöll sig B. däremot
avvisande och ådrog sig ovilja genom godtycke mot
pressen. Oenighet mellan honom och
ministerstatssekreteraren A. Armfelt blev väsentlig orsak till
hans avgång 1861 från ämbetet. B. efterträdde
1863 under polska upproret furst Konstantin som
ståthållare i Polen, undertryckte upproret med
hårdhet och genomförde landets omorganisation
till en rysk provins. 1866 blev han
generalfältmarskalk.
Berg, Gustaf Johan Georg Axel, jurist,
politiker (1844—1908). Han blev häradshövding i
N. och S. Vedbo domsaga i Jönköpings län 1882
och ordf, i länets landsting 1891. B., som var
konservativ och protektionist, var led. av Andra
kammaren 1888—90 och av Första 1891—1908.
I rösträttsfrågans behandling i riksdagen tog han
verksam del, och han var ivrig anhängare av
den proportionella valmetoden. Han var led. av
konstitutionsutskottet 1892—i :a urt. riksdagen
1905, vid den sistnämnda utskottets ordf., samt
var justitieminister i Chr. Lundebergs ministär
(aug.—nov. 1905).
Berg, Gustaf Leonard, tidnings- och
filmman (1877—1947), fil. kand, i Lund 1900. Han
ägnade sig först åt tidningsmannabanan, blev 1911
filmcensor, var 1914—18 föreståndare för Statens
biografbyrå, 1918—21 litterär chef hos
filmbolaget Skandia och 1941—42 dir. för Svensk
filmindustris skolfilmavdelning. B. har utg. ett flertal
arbeten om filmen i undervisningens tjänst.
Berg, Gösta, etnolog (f. 1903 31/7). Blev
fil. lic. i Uppsala 1929, disputerade för fil.
doktorsgrad vid Stockholms högskola 1935,
tjänstgör sedan 1924 vid Nord, museet, sedan 1935
som intendent. B., som är medred. av Fataburen
sedan 1925 och red. av Rig sedan 1947, har
skrivit ett stort antal etnologiska och
kulturhistoriska studier samt utgivit bl. a. ”Artur
Haze-lius” (1933), ”Svensk bondekultur” (1934; tills,
m. S. Svensson) och ”Sledges and wheeled
vehic-les” 1935; akad. avh.).
Berg. 1) Lars Johan Henrik B., läkare,
nykterhetsfrämjare (1858—1936). Han blev fil.
dr i Lund 1883, med. lic. vid Karolinska
institutet 1888, med. dr i Uppsala 1899, praktiserande
läkare i Stockholm från s. å. Genom föredrag
och skrifter har B. ivrigt verkat i
nykterhetsrörelsens tjänst. Han är även känd som
populärvetenskaplig författare.
2) Bengt Magnus Kristoffer B., biolog,
författare (f. 1885 9/i). Han var 1909—13 assistent
vid Königs zoologiska museum i Bonn, där han
blev heders-dr, och har gjort sig känd som
naturskyddsvän samt skildrare i ord och bild
särsk. av svenskt fågelliv. Bland hans arbeten
märkas ”Tåkern. En bok om fåglarnas sjö”
(1913), ”Stora Karlsö. En bok om havets
fåglar” (1915), ”Sällsynta fåglar” (2 dir, 1916—
19), ”Min vän
fjällpiparen” (1917),
”Hägrar och storkar”
(1920), ”Med tranorna
till Afrika” (1922),
”De sista örnarna”
(1923), ”Abu Markub”
(1924), ”Tavlor av
svenska fåglar” (1925),
”Gypaètus, den
flygande draken i
Himalaya” (1931), ”På jakt
efter enhörningen”
(1932), ”Tigrar”
(1934). Dessa B:s
skildringar utmärka
sig framför allt för de överlägsna fotografier,
som han lyckats taga av djuren ute i naturen.
De filmer B. upptagit av fågellivet i Sverige,
Centralafrika och Indien ha blivit världsbekanta.
— B:s korrespondenser från i:a världskriget
vunno stor spridning (”Där kriget rasar”, 1915).
Till hans rent skönlitterära arbeten höra
”Sjö-fallsboken” (1910), lapplandsteckningen
”Gene-zaret” (1912), ”En german” (1916) och ”De
rikas hunger” (1918).
Berg. 1) I s a k A1 b e r t B., sångare,
sånglärare (1803—86). Han studerade för Siboni i
Köpenhamn, reste 1827—29 i Tyskland och
Italien och debuterade i ”Jefta” i Venedig 1828.
Efter sin återkomst till Stockholm blev han 1831
hovsångare samt var 1831—50 och 1862—70
sångmästare vid Kungl. teatern. B. var på sin
tid Sveriges främste sånglärare. Bland hans
elever märkas Oskar II, prins Gustav, Jenny Lind,
O. Arnoldson m. fl. Som kompositör är B.
känd genom visan ”Fjärran i skog”, ryktbar
genom Jenny Lind.
2) Joseph Albert Soult B., den föreg:s son,
marinmålare (1832—1916). Han studerade vid
Konstakademien samt under A. Achenbach i
Düsseldorf, gjorde vidsträckta studieresor och slog
sig 1865 ned i Stockholm. Hans kust- och
marinmålningar äro flärdfria och okonstlade, stundom
något konventionella. B., som var dövstum, tog
livlig del i arbetet för dövstumbildningens
främjande i Sverige.
Berg, Karl Johan, president, statsråd (1819
—1905). Han var en av sin tids mest ansedda
jurister och ämbetsmän samt en god debattör.
Justi tieråd 1859, blev han 1868 konsultativt
statsråd i De Geers ministär och kvarstod i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
